Skuldkänslor över att jag mår dåligt

Förstår dig, har mått likadant väldigt länge. Har gått hos psykologer sen jag var fjorton och varit inlagd flera gånger men alla säger olika saker och har inte kunnat sätta en ordentlig diagnos.

När det kommer till dina undringar får du vara lite mer specifik. Vart du vänder dig osv beror ju på din ålder, vart du bor m.m. Jag behövde iallafall en remiss till öppenpsyk, och det kan man få om man går till vårdcentralen, bup, psykakutmottagningar m.m. Det kan vara svårt beroende på vart du bor också, eftersom det är så lång väntetid. Det är inte dyrt om du nu inte går privat, då kan det kosta flera tusen i timmen. På öppenpsyk kostar det för mig 100 kr per tillfälle. 

Hur det går till, jo, du träffar en psykolog som ställer en massa frågor i början, de kan utgå lite från remissen, men frågar mest på nytt hur du mår, hur din livssituation ser ut och hur din barndom varit m.m. Har du tvångstankar? Går ditt mående ut över ditt förhållande? Har du någon gång velat ta ditt liv?

 Sen tar psykologen ditt "fall" till ett team där dem diskuterar vilken vård du behöver, om du behöver gå till en specifik mottagning, om du behöver bli inlagd, om du behöver mediciner m.m.

Men om du mår riktigt dåligt, som det låter på dig, tycker jag att du omedelbart ska försöka få hjälp, eftersom det kan ta väldigt lång tid. Pusha även för dina bekymmer och understryk verkligen att du behöver hjälp. Ofta kastar dem bara ett antidepp recept på en och skickar iväg en, något som verkligen SÄLLAN hjälper. Det har hänt mig massvis med gånger, och är nu extremt noga med att poängtera att jag vägrar mediciner bara för att "testa om dem funkar". 

Det är trotsallt ditt liv och ditt psyke, och du förtjänar att må bra, så satsa på att lösa detta så kommer du även att lyckas göra det :) tänk på att negativitet kan förstöra allt när det kommer till psyket. Jag vet att det är svårt att vara positiv, men jag har efter sju år insett att jag kan inte ge upp så fort jag får tillfälle att göra det, och på bara några månader efter att faktiskt fått hjälp på riktigt, mår jag nu 100 gånger bättre än innan.

Stå på dig! Även om du inte vet om orsaken till dina bekymmer, så finns den där, och det finns även säkerligen någon där ute om kan hjälpa dig att hitta den och bekämpa den <3 

Hej! Jag vill råda dig till att besöka vårdcentralen först. Finns det anledning till att du mår dålig, eller bara gör du det? Jag mådde dåligt, trodde dock jag hade anledningar. VC tog prover på mig och det visade på brister av mineraler i kroppen. Jag behövde inte läkarsamtal eller lyckopiller utan bara järn- och folsyretabletter (var inte gravid). Steget är kanske lättare att gå dit än psykvården? VC kan även hjälpa med remisser. Jag blev hjälpt av något så enkelt som kosttillskott... Och då mådde jag så dåligt att jag grät dagligen och hade lätt ångest jämt!

Jag fyller 23. Du råder mig alltså först att ringa till sjukvårdsupplysningen/vårdcentralen och berätta att jag mår dåligt och att jag vill prata med någon. Kommer jag få träffa en läkare då? Eller kommer de att skicka mig vidare till psyk? Jag känner att jag vill ta reda på vad det är jag mår dåligt över, ta itu med problemet och bearbeta det. Så att jag kan må bättre.

Jag har blivit skeptisk till antidepressiva pga. att mitt ex åt det och blev helkonstig. Rent allmänt känns det inte som ett alternativ för mig med tanke på biverkningar på kroppen som hjärta, vikt, hy etc. Det är också en anledning till att jag inte sökt hjälp - för att jag är rädd för att de kommer övertala mig till medicinering eller lägga in mig på psyket.

Okej, jag har läst runt lite och såg någon tråd om högkostnadsskydd. Vet du om det gäller?

Jag tror att jag mår dåligt för att jag inte har tillåtit mig själv att må dåligt när jag egentligen gjort det. Typ som att jag har förträngt känslor från mitt förflutna som nu kommer och biter mig i röven. Jag kan inte hitta en specifik anledning eller händelse. Utan det är mer allmänt. Det är det som gör det så jobbigt att söka för. Som jag sagt till min sambo, "jag kan ju inte gå dit och berätta att jag mår dåligt men inte veta vad som är orsaken till det." Min uppfattning är att man söker upp en psykolog för att faktiskt ha något att prata om. Jag bekymrar mig mest över vad jag ska berätta, vad hon kommer fråga och över vilken diagnos hon kommer ställa på mig..

Ja, det finns även psykiatriska akutmottagningar dit du kan gå, men föreslår att du går till en vanlig läkare, för dem kan remittera dig vidare - det krävs oftast en remiss för att få träffa en riktig psykolog och inte bara en kurator eller stödkontakt. Det är lite av en process att nå stadiet där du får hjälp och kan ta itu med problemet, eftersom du måste svara på tusen olika frågor och det kan vara lite påfrestande, men är defintivt värt det i slutändan.

Jag förstår dig precis, har varit mot anitdepressiva från början, valde att ta dem 2011 för att "prova och se" som de bett mig göra i flera år - det ända som hände var att jag fick kronisk huvudvärk och mådde ännu sämre. Är man inte deprimerad gör ju anitdepp bara mer skada än nytta.

Högkostnadsskydd får man ju efter att man har betalat en viss summa, både när det kommer till besök hos läkare och medicin. T.ex., högkostnadsskydd för patientavgifter får man efter att ha betalat 1100 kr, alltså efter ca 11 besök, kanske färre om du får träffa en läkare (brukar kosta 300 kr). Sen gäller det i ett år fr.o.m. första besöket, och det gäller både vårdcentral och psyk :)