Som rubriken lyder. Jag vet att jag borde vara lycklig över att ha fått två, många får inga alls.
Jag är lycklig över mina barn, men jag sörjer tredje barnet som jag hoppades få men som aldrig kommer att födas.
Jag förstår dina känslor fullt ut ts!
Själv har jag också två barn (två flickor på 10 och 6år).
Har alltid sett framför mig att jag skulle ha 3, eller kanske fyra barn så vi satte igång bebisverkstaden när minstingen bara var några månader.
Nu 6år senare har jag fortfarande inte blivit gravid, trots att de två första blev till på första försöket.
Jag har gett upp! Försöker acceptera att det bara blir två. Jag har ju de mest fantastiska flickorna så jag försöker vara glad att jag i a f fått de två.
Vi brukar försöka peppa varandra med att tänka att "oj så jobbigt det hade varit med en liten nu, då hade vi inte kunnat resa med barnen på samma sätt som nu, vaken nätter, barnsäkra hela huset igen, köpa ny bil..." det underlättar faktiskt. Tills man ser en bebis och alla känslor bara kommer över en.
Värst är alla kommentarer från omgivningen
"Ni fick ju i alla fall två, tänk på de som inte får någon alls"
"2 barn är alldeles tillräckligt, stackars de med många barn"
... ja du förstår säkert vilka sorters kommentarer jag menar.
Självklart får man sörja! Jag sörjer med, de tredje barn som jag inte heller kommer få, trotts att jag har en större och en liten bebis.Jag känner mig inte klar med graviditet, förlossning och småbarnslivet. Har sparat på allt, och fortsätter spara på saker för ett tredje, men mannen har bokat tid för sterilisering då han anser att vi ska vara nöjda och glada för de två vi har. Det gör ont i mig att bara tänka tanken på att jag måste ta in och njuta av tillvaron nu, för den får jag inte uppleva igen.
Tack för svar! Jag blir gravid väldigt lätt, men jag har en sjukdom som gör att min kropp inte klarar av en graviditet till.
Känns oerhört ledsamt, men jag vågar inte gå emot läkarnas rekommendationer.
Kram på er också, på sätt och vis skönt att höra att det finns folk därute som förstår.
Tess: Har ni testat fertilitetsbehandlingar? Är det helt uteslutet att ni kan få fler?
Ja!: Måste kännas jättejobbigt att du vill ha fler, men maken inte vill. Jag tror att jag skulle kunna vara i samma situation om det inte vore min kropp som sa ifrån. Maken vill nämligen inte ha fler. Så även om jag vore helt frisk och det vore fritt fram så skulle nog maken säga nej.
Det är klart att du får sörja, du sörjer ju inte de barn du har, du sörjer de barn du inte kommer att få. Du älskar ju inte de barn du har mindre för det. Jag beklagar din situation, det måste vara jättejobbigt.
Tina
*KRAM*
Självklart är det okej att sörja.
Jag har fyra barn, och har själv varit väldigt ledsen över att inte ha valet att kunna få fler. Mitt första barn dog pga ett hjärtfel, men de tre syskonen fick vi behålla. Komplikationer i samband med den sista förlossningen gjorde att jag till sist opererade bort min livmoder. Jag är JÄTTEGLAD att jag har de barn jag har, men samtidigt så ledsen över att valet att försöka få ett syskon till försvann så snöpligt.
Nu har det snart gått tre år sedan operationen, och det känns lättare att acceptera, men i början gjorde det riktigt ont..
Jag har ett barn och kommer nog inte att få fler. Vet inte om jag sörjer direkt men kan mycket väl förstå om man gör det.
Har full förståelse för att du sörjer. Oavsett andras bekymmer har man rätt till sin egen sorg.
Jag blev oerhört sårad när släktingar inte tyckte att jag hade rätt att vara ledsen när ett syskonförsök gick i stöpet. Hade då ett barn med hjälp av IVF. Sedan lyckades det dock och jag har två underbara barn. Kan dock fortfarande känna den där känslan!
Hoppas att du kan finna frid och glädje i det du har så att sorgen efter fler barn blir lättare att leva med.
Jag har frågat om fertilitetsbehandling men fick svaret att eftersom vi lyckats få två själv så måste vi bekosta allt själva. Visst är ett barn värt alla pengar i världen men jag vet inte om jag vill spendera en massa pengar, vara stressad, orolig och ledsen om det inte blir något.
Förlossningen med barn nr två var ganska komplicerad så jag tror helt enkelt att det blev något tokigt då, att kroppen själv känner att den inte ska föda fler barn.
Men jag har aldrig fått svart på vitt att det inte blir fler barn, det är mest en känsla som jag haft i alla dessa 6 år som vi försökt.
Självklart får man sörja! Jag sörjer med, de tredje barn som jag inte heller kommer få, trotts att jag har en större och en liten bebis.Jag känner mig inte klar med graviditet, förlossning och småbarnslivet. Har sparat på allt, och fortsätter spara på saker för ett tredje, men mannen har bokat tid för sterilisering då han anser att vi ska vara nöjda och glada för de två vi har. Det gör ont i mig att bara tänka tanken på att jag måste ta in och njuta av tillvaron nu, för den får jag inte uppleva igen.
Självklart får man sörja! Jag sörjer med, de tredje barn som jag inte heller kommer få, trotts att jag har en större och en liten bebis.Jag känner mig inte klar med graviditet, förlossning och småbarnslivet. Har sparat på allt, och fortsätter spara på saker för ett tredje, men mannen har bokat tid för sterilisering då han anser att vi ska vara nöjda och glada för de två vi har. Det gör ont i mig att bara tänka tanken på att jag måste ta in och njuta av tillvaron nu, för den får jag inte uppleva igen.