Saker du hade velat veta inför förlossningen

Att om man kommer in 'för sent' får man ingen epidural om man nu vill ha det. Vi väntade hemma in i det sista för värkarna kom oregelbundet. Väl inne var jag 8 cm öppen och fick 'bara' lustgas. Så om bm säger att det ska vara si eller så många min mellan varje värk - skit i det och åk in om ni känner att ni måste!
Ta inte med för många saker, man använder typ samma kläder ändå, samma till bebisen. Tofflor glömde jag , ta med det!

Det min man saknade mest var en dator fullproppad med film. Det var segt i väntan på att få åka hem och vi fick ett rum utan tv.

*puffar*

Hm. Nu är jag ju förvisso kvinna, så jag borde kanske inte svara i den här tråden, men det gör förhoppningsvis inget.

Tror det min sambo saknade mest var mat. Nog för att det fanns att köpa i sjukhuscafeterian, men det var mest pajer. Om man kan ta med sig mat eller inte beror ju förstås på om det finns en kyl man kan förvara den i. På vårt bb fanns en kyl med fack för respektive patient, kan vara värt att kolla upp innan, om vi hade gjort det hade vi ju kunnat ta med egen mat. Då hade jag också kunnat äta den, för sjukhusmaten (som jag, men inte sambon, fick äta av) var inte den godaste, olika frysrätter man fick värma på i micron. Inte för att jag hade förväntat mig någon lyxmat, den gick ner, men ändå.

En dator så vi kunnat kolla på film hade kanske varit bra, men å andra sidan så gick tiden ganska fort ändå utan att vi egentligen sysselsatte oss med så mycket. Vi hade ju precis fått en bebis och var båda ganska omtumlade och ovana vid allt det nya.

   
  

Att det kan vara bra att ta med sig något att äta upp på förlossningen, ist för att gå ner och äta på café eller restaurang. Min sambo höll på att missa hela förlossningen när sonen bestämde sig för att komma ut liiiite snabbare än vad vi hade anat. Sambon hade precis varit nere och ätit lite snabbt och hann upp på rummet när jag fick krystvärkar.

Att man kan efter en förlossning 1-3 dygn börja störtgråta som mamma, ingen hade talat om detta för mig gråt hejdlöst, det kallas tydligen 3dagars blues. Sen kan det vara bra att veta att mamman uppskattar otroligt mycket om man kan komma med blommor och/eller en liten gåva för den bedrift man som mamma gör :). Det värmer i hjärtat när man ligger där på avdelningen och pappan kanske inte kan få sova kvar.
Under förlossningen lyssna och försök tyda vad din blivande mamma försöker få fram och behöver hjälp med, det är inte lätt att göra sig hörd bakom lustgasmask och ont ont ont. Fråga om man behöver massage, kall servett på pannan, var där var uppmärksam.
Se till att vila du (pappan) med den kan bli en lååång natt.

Kul tråd! *sparar*

Min erfarenhet, som pappa, är att inte ha så stora förväntningar efter förlossningen. Under graviditeten var jag som blivande pappa minst lika viktig/intressant som mamman. Frågor från vänner och familj, hur man trodde det skulle bli, hur man kände, hur man mådde osv osv. Även på BVC var ju jag som blivande pappa lika viktig som mamman.

Efter förlossningen, var jag plötsligt helt bortglömd. Jag ringde från BB, fick ett kort grattis, och sedan bara frågor om barnet och mamman. Inget om hur jag  upplevde det eller kände. Även lika från mina "egna" vänner som knappt kände mamman. Mina föräldrar verkade inte heller det minsta intresserad av mig. Trots att detta var det största ögonblicket i mitt liv. 

Även de närmsta veckorna var ganska lika, när man satt och pratade med vänner/familj, pratades det med mamman.  Jag kände mest att jag satt på en stol brevid, och försökte delta i samtalet, utan framgång. Jag förväntades mest fixa fram fika, och serva mamman och barnet. Upplevde det mest som om jag som pappa redan spelat ut min roll och nu var oviktig. 

Detta är nu många år sedan och inget jag är bitter över. Något som är mer förståeligt idag, men då som 20-årig kändes det väldigt jobbigt. Ingen som överhuvudtaget ville lyssna hur jag kände och mådde.

Jag önskar att jag varit medveten om detta innan förlossningen,   Så ha inte för stora föväntningar som blivande pappor, ingen menar illa men då är mamman och barnet i fokus under en tid.

 

Innan förlossningen: Prata, prata, prata! Din kvinna är rädd, orolig och nervös inför förlossningen. Antagligen också du. Hon kommer att vilja älta och prata om olika scenarion hit och dit. Acceptera det och himmla inte med ögonen. Det kan vara bra att ha pratat igenom vad som kan hända. Även om man inte vill för man vill så gärna att allt ska gå bra. Men vad gör du om barnmorskan/läkaren mitt i alltihop trycker på stoppknappen och de rullar ut henne för akut kejsarsnitt? Vet du vad hon vill att du gör? Vad händer med bäbisen och dig om mamman får en blödning och hamnar på intensiven? Inga trevliga tankar men det kan vara bra att vara förberedd på att det kan hända. Vad är viktigt för din kvinna under förlossningsarbetet? Det kan vara bra att redan innan veta om hon uppskattar ryggmassage mot värk istället för att få en rak höger bara för att du vill vara snäll och ge henne lite smärtlindring. Och sist men inte minst. Förbered dig på att du kommer att få se din älskade, som du hittils förhoppningsvis älskar någolunda mest av allt, ha riktigt jävla ont. Så ont så hon gråter, skriker och ber om att det ska ta slut. Det är jobbigt. Men hon kommer att klara av det, du kommer att klara av det och efter några månader kommer hon att börja "tjata" om en till bäbis..... 

I förlossningsrummet: Var aktivt. Sätt dig inte i en fåtölj och bara titta på, om inte det är vad din kvinna vill. Bli inte sårad om din kvinna väljer barnmorskan framför dig. Det händer att man vänder sig till den som man tror ska kunna få en att överleva proceduren. Acceptera att du kanske får lite skäll och svordommar, din kvinna har ont! Man rår inet ritkigt för allt man säger då. Beröm henne, se till att hjälpa henne fokusera. Använd läkerol så hon står ut med din andedräkt när du pysslar med henne.....

Praktiska grejer på BB: Tofflor till mannen. Pengar till cafeterian (I vårt landsting får mannen inte en smula eller en droppe att dricka på BB). tandborste och tandkräm. De flesta förlossningar startar på kvällen/natten och man åker in. Sen tar det tid.  

Till båda, speciellt förstföderskor med partner: Jag var en sådan som hypade över det här med att mannen skulle se när en unge kom ut mellan mina ben. Med blod och slem och allt. Trodde att han aldrig mer skulle vilja pilla på mig där nere efter det. Så han fick STRÄNGA orderom att fokusera på mitt huvud och INTE titta ner. Mitt i de värsta värkarna, när lustgasmolnet gjorde mig lite slö och jag hade mina ögon stängda för att på något vis stänga ute smärtan hör jag hur barnmorskan säger " Titta, nu kan man se huvudet. Oj vad mycket hår. Här Magnus, vill du se? " Varpå mannen svarar "Ja" Och flyttar sig närmre. I mitt mörka tillstånd skrek jag NEEEEEJ i huvudet. men jag var för borta och koncentrerad på smärtan för att göra något åt det. Min man säger själv att sonens födelse och vad vi gör i sovrummet har inget med varandra att göra. Han har inga problem alls med det hela. Det var ju helt naturligt för honom att titta ner. Det var då han riktigt förstod vad det hela handlade om. DÅ när han såg en bit av sin son för första gången. Så försök tagga ner lite inför förlossningen. Ni män klarar mer än vad vi kvinnor tror...och vi kvinnor klarar mer än vad ni män vet..... 

Egentligen "behöver" man ingenting, man åker ju hem dagen efter eller samma dag :)

MEN om man nu vill så kan man ta med:

*Egen kudde hade varit skönt att ta med! Sjukhuskuddar är sisådär :)

*Det kan ta lång tid, så kom i myskläder. O ta med till mamman. Till efteråt.

*Ta med matsäck, Ipad/bärbar dator/bok/tidning

*Egna duschgrejer (sjukhustvål luktar..sjukhus)

Det är en väldigt tjejig miljö (kanske inte så konstigt), kan tänka mig att man kan känna sig lite utanför som pappa. Men tänk att det rör sig om typ ett dygn..så acceptera det hela och ställ upp för din kvinna. Hon behöver dig!

Behåll lugnet och kom ihåg att det är alltid jobbigare för mamman :)