Hjälp mig!

Jag vet, men jag har ingen aning hur jag ska lösa situationen när han vägrar allt.
Vad har man för rättigheter osv.

Har ni gemensam vårdnad? I så fall innebär det att ni ska enas om alla större saker kring barnet. Men det innebär också att båda har vetorätt. MEN om den ena hela tiden sätter sig på tvären och ställer orimliga krav eller inte alla klarar av att kompromissa så anses den individen ha samarbetsproblem vilket i värsta fall kan innebära att man förlorar vårdnaden om den andra föräldern drar det till tingsrätten. Har ni testat samarbetssamtal på familjerätten? Det brukar vara det första man gör om man har samarbetssvårigheter.

jag har ensam vårdnad och vi sitter i process om det ska bli delat.
Vi har provat samtal utan framgång.

Vem vill att det ska bli gemensam vårdnad? Har du skrivit ner allt han har gjort och hur han beter sig? Samarbetssamtal kan du ansöka själv om, de är frivilliga men om han vägrar komma när han är kallad är det till din fördel. En sådan man ska man inte ha gemensam vårdnad med. Han ser ju bara till sig och sitt, inte till sitt barns bästa.

Har för mig att det är uf som ska stå för det praktiska vid hämtning/lämning men att bf ska bidra utefter förmåga till det billigaste färdsättet. Har ni varannan v är det upp till er att komma överens.

Om du har enskild vårdnad så är det enklare. Det är du som dikterar villkoren för boende och umgänge (förhoppningsvis med barnets bästa i åtanke). Meddela honom att det inte längre fungerar med hämtning/lämning som tidigare på grund av ändrade livsomständigheter och föreslå några alternativa lösningar. Om han inte accepterar något av dina lösningar så be han komma med några egna och sedan väljer du nåt om hans lösningar verkar rimliga och funkar för dig. Om han påstår att barnet skulle må dåligt av nåt annat än ert nuvarande system så säger du inte tror på det att och att det är din uppgift som vårdnadshavare att bedömma vad barnet mår dåligt av. Sedan går du hem och tar ett varmt bad.

Och sedan kräver du att han beter sig vuxet och moget vid hämtningar/lämningar. Om han börjar bråka eller skrika framför barnet så ställer du in umgänget för det är inte acceptabelt beteende.

Hur gammalt är barnet? Hur ser umgänget ut i dagsläget? Skulle det inte funka bättre tror du om ni hade både hämtning och överlämning på förskolan?

Mitt ex har ansökt om det via advokat och vi väntar på besked om det blir en process.

Vi har gått på dessa samtal men det har alltid slutat att vi är osams och finns ingen lösning.
Nu sist blev han less (då det faller på mig att bestämma umgänge) och sa att han ska kontakta advokat för att få gemensam vårdnad så han får växelvist boende, som jag sagt har inget med vårdnaden att göra, men tydligen ska han också söka boende för han är trött på varannan helg.
Jag är inte direkt elak med honom, jag ger han maxantal dagar barnet klarar av, just nu är det fyra och en halv dag, jag har sagt att han kan gott komma hit och umgås med barnet en dag i veckan men han väljer att ringa och prata istället.
Jag har gett bort julveckor, födelsedagar, alltid skickat barnet dit om det varit släktträff med mera så är så ledsen han är så tvär.
Jag har alltid erbjudit ersättning för resor, bett han prata med mig så kan jag köpa exakt de kläder han vill barnet ska ha med mera.

Det är mitt önskemål så att han blir mer delaktig med förskolan men han vill inte, lika lite som han vill komma hem med barnet till mig.
Barnet är 2.5 år gammalt och är borta 4 och en halv dag varannan helg.

Men så småningom kanske ni skulle kunna köra byte på förskolan? Han hämtar på fredagen och lämnar på måndagen. Kanske efter sommaren när han säkert redan fyllt tre också. Om du är schysst kan du erbjuda dig att ni delar på hans åkkostnader.

Ok, som jag ser det har du gjort allt du kan för att främja umgänge, jag tror det är ytterst otroligt att han får boendet eller ens gemensam vårdnad eftersom han hela tiden motarbetar utan åtanke om barnets bästa.

Kruxet i kråksången är att det absolut bästa för er alla vore om ni hade gemensam vårdnad och växelvis boende som en eventuell framtida målsättning. Men han omöjliggör det med sitt beteende eftersom det för barnets bästa avråds från båda vid samarbetsproblem. Jag misstänker att han fortfarande känner sig sviken och är bitter över att du lämnade honom och tar ut det på ert samarbete. Jobbigt läge.

Stämmer, det sägs att det släpper efter några år men jag vet inte riktigt, har bestämt att kontakta socialen för att få hjälp med det här.