En förtvivlad mamma (autismutredning)!
Hej, alla fantastiska föräldrar!
Jag känner att jag snart inte orkar mer och vill så gärna skriva av mig. Min pojke är 5 år och genomgår just nu autismutredning. Han var som vilket barn som helst fram till 3-års åldern då han plötsligt började förändras. Han blev sluten och slutade prata. Ville inte leka med andra barn, var mest med oss vuxna. Han fick MRS-vaccinet någon månad innan, vi hade väntat med den (den får man vanligtvis i 18-månaders åldern) men eftersom vi var oroliga för eventuella biverkningar rådde dem oss på bvc att vänta till 3-års åldern.
Jag var förtvivlad och mådde sämre och sämre, gick långa promenader med sonen, vi kunde gå i 3 timmar utan att han sa ett enda ord.... Jag är ensamstående mamma också så jag fick inte så mycket hjälp i vardagen. Efter att jag blvit halvtidsjukskriven och kunde ägna mer tid åt honom, började han prata igen... Men han har svårigheter med socialt samspel, det är svårt att föra dialog med honom, då han mest pratar om det han är intresserad av, bilar, tvättmaskiner, tekniska saker....
Han förstår allt men kommunicerar på sina egna villkor, när han vill... Ibland säger han samma fras om och om igen... och ibland vaggar han fram och tillbaka...
Nu är vi mitt inne i en utredning och det känns så frukstansvärt svårt...På de första testerna blev han så arg och kastade klossar på psykologen, ville inte samarbeta... Det är så frusterande, jag vet att han kan så mycket men han visade inte det där...sedan var det dags för ados-testet och det gick bättre. Han var lugn, tappade fokus ibland, men samarbetade och lekte.
Jag mår så fruktansvärt dåligt, vill och orkar inte finnas mer...Det känns som att varje andetag gör ont och jag varken äter eller sover! Jag har tom tänkt förbjudna tankar (som tex att det hade varit bättre om jag gjort abort). De som utreder säger ingenting innan utredningen är klar och jag har ingen aning om vad som kommer att hända sen, om det finns hjälp att få...Jag vill ju göra allt för min lille son...
Det gör ont att se andra barn som leker med varandra. Det känns så orättvist, att en del människor får flera barn som de inte tar hand om på ett bra sätt...Och jag som drömt om att bli mamma i hela mitt liv och som gjort allt, allt för min son får trampas med sådana problem... Jag har under hans 5-åriga liv inte skrikit på honom en enda gång, han har fått bara uppmärksamhet och kärlek...
Jag är så rädd och orolig för framtiden. Skulle bli jätteglad om ni kunde dela med er av era berättelser, finns det hopp för våra barn? Kan de få hjälp att utvecklas? Kan de få någon vän i framtiden? Allt är så nytt och skrämmande för mig... Så snälla, hör av er!
Stor kram till er alla!!!
. Först och främst så är autism ingen sjukdom att bli frisk från det är ett funktionsförhinder, ett annat sätt att tänka på och se världen på bara helt enkelt. För det andra så är det bara jobbigt att folk som har noll koll om ämnet och inte vet vad vi föräldrar går igenom varje dag ska uttala sig om detta och när dom sen klagar på att deras barn pratar för mycket eller så så blir jag bara ledsen och önskar att min älskade dotter kunde prata bättre än det hon gör och föra en dialog med mig..åh vad jag skulle ge halva mitt liv för det 
. Men våra barn är underbara och förtjänar precis lika mycket som andra barn, dom behöver bara lite hjälp på vägen att utvecklas i sin egen takt och om inte vi föräldrar är där för dom och ser till att dom får det bästa hjälpen som finns och skämpa för dom vem ska då göra det? Våra barn behöver oss här och nu, sörj för all det, det har du rätt till men glöm inte ditt barn, se till att ta tag i dig och leta efter sätt att hjälpa din son på för ju fortare han får den hjälp han behöver destå bättre chans att utvecklas på bra sätt och det finns mycket man kan göra för att underlätta vardagen och livsklvaliten för våra barn man måste bara börja nånstans.