Nu måste jag få veta om jag är onormal, som är barnvakt ca 1 gång i månaden åt mina barnbarn, (pojke16 månader,flicka 2,5 år och pojke 5,5 år, alla i samma familj)?
Jobbar själv heltid på förskola.
Får höra att alla andra har mycket större hjälp av mor och farföräldrarna.
Nu blev det fel. Jag syftade förstås på PigletChinas text.
Vi har mor- och farföräldrar nära, i samma område. Samtliga jobbar endast deltid. De har alla velat vara delaktiga sen start. Nu är våra barn 1,5 och 4. Mormor hämtar stora på dagis 1 gg/ vecka, farmor kanske varannan vecka. Sen sover stora borta ca 2 ggr per månad. Ibland blir det oftare.
Minstingen har inte sovit borta, men varit hos mormor el farmor nåra timmar vid ett antal tillfällen. Snart ska vi prova att mormor har honom över natten, men hemma hos oss.
Jag kan tillägga att vi inte förväntar oss hjälp, det är en lyx med engagerade mor- och farföräldrar! Men nu är vi så vana ;), skullebli konstigt om det ändrades.
Vi får regelbundet hjälp av barnens farmor och farfar. Farfar har gått i pension men farmor jobbar. Trots att farmor jobbar hjälper hon oss att hämta barnen en gång i veckan och farfar hämtar en gång i veckan. De har även vabbat (mest farfar). En gång i månaden så sover barnen över där så vi får lite partid och de får mysa med barnen och barnen tycker det är kul med pyjamasparty med övernattning. Jag är otroligt tacksam att de hjälper oss och säger det ofta till både svärfar och svärmor!
Mina föräldrar har min yngsta som är (5) år en helg i månaden som avlastning för mig. (Hon bor hos mig på heltid då hennes pappa valde att flytta utomlands och inte velat se sin dotter) Själv är jag ensamstående med 2 barn men min äldsta bor hos sin pappa varannan helg. Jag lider av en psykisk sjukdom som försvårar vardagen i bland och kan vara väldigt tufft.
Mina föräldrar önskar nog att de slapp då de känner att de inte orkar ( vill bara tillägga att min dotter är otroligt lätt att ha att göra med) detta gör mig ledsen för jag känner att jag alltid måste stå i tacksamhets skuld till dem.
Vi bor granne med mina svärföräldrar och de är barnvakt ganska ofta. typ någon timme här och där under veckorna så vi kan träna eller åka och handla osv. Sonen är snart fem och älskar att vara hos farmor o farfar :) Ca en gång i månaden så sover han där en natt om vi ska ut på något kul.
Mina föräldrar bor 6 mil bort så det blir inte lika ofta men det händer. Vi ses ganska ofta och de har en bra relation så det är aldrig några problem när de ska passa honom.
Mina barns mor- och farföräldrar är superengagerade. Träffar barnen flera ggr/vecka, går till simskolan, hämtar på dagis osv. Är väldigt glad över det.
Vi har hjälp 1-2 ggr/vecka av mina föräldrar med barnen som är 1,5 och 5 år. Men det är mest då vi arbetar väldigt oregelbundet och inte har förskola annat än vardagar dagtid. Känns som om de barnvaktar mycket åt oss redan så jag vill sällan fråga om barnvakt av dem för att jag och min man ska kunna hitta på något. Mina föräldrar är pensionärer men inte så unga så de har en begränsad ork. Barnens farmor tar dem kanske en natt varannan månad så vi kan hitta på något. Hon arbetar mycket så hon har svårt att ta dem mer. Jag vet att vi redan har det ganska bra men jag skulle gärna ha barnvakt en natt/månad för att kunna få lite mer partid.
Att vara barnvakt en gång i månaden, fastän du jobbar heltid, är ju väldigt generöst, tycker jag!
Nu är vår son ganska liten, 2 år och 4 månader, så vi har inte haft så stort behov av barnvakt ännu, men jag kan tänka mig att vi kanske kan komma att önska det 2-3 gånger per år när han blir större..?
Men våra föräldrar bor ganska långt bort också, så när vi ses vill vi ju inte dra iväg och lämna dem med sonen, utan då vill vi ju umgås allihop! 