• kickan02

    Hur svårt kan det vara, med andras barn!

    Jag har en man med ett barn på 8 år, jag har 3 äldre barn, kemin stämmer nada mellan hans son och mig, och när han bor här varannan vecka så pratar min man inte med mig heller, på både den veckan o kanske 1-2 vecka till utöver det. Saken hör till att pojken precis som pappan/ mannen är inåtvända båda 2, medans jag o vi andra är mer utåtriktade. Dessa personlighetsdrag har jag självklart vetat om, men Alldrig såhär. Jag har känslor kvar för min man långt där inne, men snart vet jag inte VAD vi längre kan bygga på, när det är så psykiskt jobbigt för alla säkert, men jag tycker ändå att det är lite upp till min man att vara förebild och vägleda hans son till att bete / respektera oss andra i familjen, även att det bekvämaste för mannen och sonen är att stänga in sig i hans rum, just för att slippa vara social, mina barn känner också att dom båda alltid är tjuriga, och undrar vad dom har gjort för fel också. ....?????? Vet inget om ngt just nu

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2013-02-24 12:55
    2 av mina barn är stora och självständiga,så jag räknar bara med min 12 åring som bor hos mig varannan vecka.

  • Svar på tråden Hur svårt kan det vara, med andras barn!
  • linjes

    Varför pratar han inte med dig? Låter löjligt...skulle inte stanna kvar i en relation när mannen beter sig sådär

  • JECJ

    Är din man duktigare på att stå ut med dina barn?

    Hur mkt bor dina barn hos er? 

  • kickan02
    kickan02 skrev 2013-02-24 07:17:43 följande:
    Jag har en man med ett barn på 8 år, jag har 3 äldre barn, kemin stämmer nada mellan hans son och mig, och när han bor här varannan vecka så pratar min man inte med mig heller, på både den veckan o kanske 1-2 vecka till utöver det. Saken hör till att pojken precis som pappan/ mannen är inåtvända båda 2, medans jag o vi andra är mer utåtriktade. Dessa personlighetsdrag har jag självklart vetat om, men Alldrig såhär. Jag har känslor kvar för min man långt där inne, men snart vet jag inte VAD vi längre kan bygga på, när det är så psykiskt jobbigt för alla säkert, men jag tycker ändå att det är lite upp till min man att vara förebild och vägleda hans son till att bete / respektera oss andra i familjen, även att det bekvämaste för mannen och sonen är att stänga in sig i hans rum, just för att slippa vara social, mina barn känner också att dom båda alltid är tjuriga, och undrar vad dom har gjort för fel också. ....?????? Vet inget om ngt just nu
    Jo då, min man har bättre kommunikation med mina bran, men det är för att dom tilltalar honom, och vågar spontanfråga han saker, som barn i allmänhet är, utan att dom känner inte efter o funderar i timmar på om dom vågar prata eller så. Sedan är min man ingen pratkille precis, vilket skilljer oss väldigt mycket åt som personer.Jag har försökt innan att vara go o prata med hans son, men som sagt var så, verkar sonen och min man  överens om att dom inte behöver vara trevlig mot mig. Just för att jag har ett ont öga till pojken, inte konstigt att allt förvärras vid sådana här dåliga beslut. Känns som om jag alltid har haft den där rollen som måste veva upp humöret på dom.I min värd gäller det att ge o ta, även om man är ett barn eller vuxen....
Svar på tråden Hur svårt kan det vara, med andras barn!