• Fanny 833

    Mamma och Pappa-sysslor

    En diskussion som ofta leteder till bråk i vårt hus är vem som ska göra vad här hemma.

    Jag är hemma med två barn (2 år och 8 månader) och jag är uppe från 6 på morgonen till 22 på kvällen och jag gör ALLT!

    - Byter blöjor

    - Lagar mat och matar barn
     
    - Städar

    - Tvättar

    - Tar ut sopor.... 

    - Leker med barn, går ut med barn...

    I princip allt som har med hushåll och barn att göra. Jag förstår att detta är mitt jobb som mamma (som är hemma) under den tid som pappa är på jobbet. Men.... när pappa väl är hemma, kvällar och helger.... ska inte jag då få lite avlastning?

    Pappa i huset hävdar att "jag jobbar ju".

    Men det gör ju jag också, men hemma. Men varför ska mina arbetstider vara 06-22 och hans arbetstider 8-16? 

    Då blir han sur å säger "Ingen har tvingat dig att diska! Ingen har tvingat dig att vika kläder!" ..... WHAT THE F!

    Blir galen.... men vad tycker ni. Vad ska pappa göra när han kommer hem? Ingenting, 50% av det som finns att göra .....

                               

  • Svar på tråden Mamma och Pappa-sysslor
  • FridaKarin

    Ts. Åk iväg en helg och var för dig själv. så får din man ta allt ansvar själv. Så kanske han får lite bättre förståelse efter det :)

  • PiffigaPedagogen

    Han låter som en skitstövel rent ut sagt! Att gå ner 20 kg på 8 mån är grymt bra av dig, trots ingen avlastning eller egentid! Jag har 20 kg övervikt att ta tag i, men har ingen ork trots att vi delar på allt!
    Mannen säger att jag är fin som jag är... Men ibland hade jag nästan önskat att han sa tvärt om så jag får en spark i ändan! ;)
    Men du borde vara stolt över dig själv!

  • Fanny 833

    Tack så jättemycket för alla era svar. 

    Jag är rätt stolt över mig själv för det har varit tungt ... tur att jag kan titta på mina två barn å bli glad bara av ett leende. :D Annars hade man inte  orkat. 

    Eftersom han vägrar leta nytt boende åt sig själv så har jag börjat leta åt honom....  tror att vi kommer komma mer överens när han inte bor här. då slipper jag ju se han ligga här på soffan eller sitta vid datorn och titta på sina fotbollsmatcher. det är så irreterande.... man själv springer runt  mellan två barn å samtidigt plockar upp strumpor och kakor och gör mat.... å han märker inget. Så konstigt att man resonerar så. Messi och Zlatan verkar vara prio 1 för honom.

        

  • isolande

    Vilken superkvinna du är! Jag hade dock never ever gått med på att serva som du...

    Jag tror det är svårt för en man att fatta hur mycket jobb det är med barn när de själva inte är föräldralediga. Kan du inte få honom att vara det, om så bara för en månad, så han får känna på hur det är?

    Sen får man acceptera att man är olika. Jag var på flera aktiviteter i veckan när jag var föräldraledig plus tvättade, städade och hade ofta middagen klar när min man kom hem. Då kunde vi mysa hela familjen utan en massa tråkiga sysslor. Ibland tyckte jag dock att det var skönt att lämna maken med barnet för att plocka själv i köket, alltså vara SJÄLV en stund Glad.

    När min man skulle vara ledig sa han att han skulle vara en ännu bättre hemmafru än mig, och jag tror verkligen han menade det. Men han gjorde INGET förutom att ta hand om barnet. Han var helt slut av att få ihop allt krig barnet, trots att han kanske tog sig iväg till öppna förskolan tre gånger på 8 månader...

    Sen när jag kom hem så blev det så att jag lagade mat och bollade unge samtidigt ett tag tills jag ruttnade. Då sa jag åt honom att vi faktiskt fick dela lika på det som var kvar att göra under kvällen. JAG ville ju ha lite kvalitetstid med vår dotter, inte bara jobba och komma hem och rodda med mat....

    Numera skulle jag säga att vi är väldigt jämställda, men jag är bättre på att göra vissa saker. Jag badar t.ex alltid med dottern, och jag är den som går ut med henne på helgerna. Men då byter å andra sidan min man alla blöjor och städar mer än jag Glad

               

  • Fanny 833

    Jag har faktiskt frågat, redan när 1:an föddes som han ville vara pappaledig. Men han tyckte det var kvinnans jobb... sen sa han innan vi skaffade tvåan att han skulle vara det i 2 månader ...men han verkar ha ändrat sig. han vill itne längre säger han .... 

    Åh enligt han är "öppna förskolan" bögigt om man är pappa.

    Att bada med barnen går inte, inte äns pojken , för det är bögigt....

    han har typ duschat vår son som är 2 år, 5 gånger i hans liv

    Men men.... jag är så van att göra allt själv att jag i princip känner mig ensamstående med ett stort tredje barn. men hans kvinnosyn förvånar mig varjegång. han är 25 men tycker att det är kvinnans jobb att stå i köket och städa... känns lite 1800 -tal ... vilket inte va när vi dejtade och innan vi skaffade barn...

    sen har han selektiv hörsel. vill han inte höra barnen skrik och gråt så hör han bara inte.... så att lämna barnen ensam med honom en heeel månad skulle ju vara minst sagt oroande.... några gånger har jag tvingat honom att ta ut de en stund på promenad för att jag varit så pass sjuk att jag inte orkat stå på benen.

    var ju sjuk nu i veckan och mådde så dåligt jag höll på å svimma å han kunde inte vabba.... för mig är det tokigt.. sen kom han hem på fredag och sa "jag går å lägger mig, har liteo nt i halsen". WTF           

  • Ramborg

    Hälsa honom att på öf här är ungefär hälften av barnen där med sin pappa.

    Du vet, det FINNS vettiga män.


    42.
  • Fanny 833

    finns det vettiga män?

    jag hoppas det. Men vet inte om jag vågar lita på mitt omdöme .... trodde ju att min va en vettig man.

      

  • Lufsan

    Min sambo jobbar bara på helgerna så vi har absolut inga "mamma" och "pappa" sysslor. När han jobbar så tar jag nätterna så att han får sova men när han kommer hem tar han vår dotter så jag får vila. 

    Tycker det är jättetråkigt att vissa män verkar vara så oengagerade i sina barn. 


    En dag i sänder.
  • Lufsan
    happy in hell skrev 2013-02-25 13:20:51 följande:
    Du undrar hur mycket männen "hjälper till". Det handlar inte om att hjälpa till, när man är två vuxna människor som delar hushåll och barn. Båda måste bidra för att få allt att fungera.

    Hos oss funkar det så att den som jobbar (nu jobbar vi båda och barnen går på fsk. Jag jobbar heltid och min partner jobbar 50%) mest gör mindre hemma under vardagarna. Men på helger och kvällar delar vi upp allt jobb så att det känns rättvist för båda. Det behöver inte betyda att vi delar exakt lika, men vi gör en uppdelning som båda är nöjda med. Jag gillar att vara med barnen i lekparken. Det tycker min partner är ganska långtråkigt. Därför händer det ofta att jag och barnen går ut medan min partner städar eller fixar nåt annat hemma. Det viktiga är att man kan prata med varandra och förhandla, utan att det blir alltför trist eller bråkigt. Det är ett ganska tungt lass att ha två barn och jobb och hem. Man måste hjälpas åt. Det duger inte att en hjälper till.
    Precis min mening. Att ens använda uttrycket "hjälpa till" visar ju att man tycker att det egentligen är mammans uppgift och pappan bara är snäll som tar en bajsblöja ibland. 
    Jag och min sambo har lika mycket ansvar för vårt barn och vi gör lika mycket.  
    En dag i sänder.
  • Fanny 833

    när jag skrev "hjälpa till" så menade jag ju att  han tycker att när han byter bajsblöja så hjälper han mig med mitt arbete... inte att det är vårt arbete som jag har skött helt själv. han anser att han hjälper till... jag skulle ju vilja att han tycker att det är kul att göra saker för barnen eller med barnen... men han säger ju att han är "för trött". kanske var han för ung för att skaffa barn. vi va 23 när sonen föddes. 

  • Lufsan
    Fanny 833 skrev 2013-02-25 18:15:25 följande:
    när jag skrev "hjälpa till" så menade jag ju att  han tycker att när han byter bajsblöja så hjälper han mig med mitt arbete... inte att det är vårt arbete som jag har skött helt själv. han anser att han hjälper till... jag skulle ju vilja att han tycker att det är kul att göra saker för barnen eller med barnen... men han säger ju att han är "för trött". kanske var han för ung för att skaffa barn. vi va 23 när sonen föddes. 
    Jag är 24 år och tror inte det har med åldern att göra alls. 
    En dag i sänder.
Svar på tråden Mamma och Pappa-sysslor