En tråd för oss som har fått ett + och ska ha barn i november 2013. Här kan vi följas åt och dela resan tillsammans.
TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2013-02-25 13:54
Länk till BF lista
www.familjeliv.se/Forum-2-113/m68942186.html
Tack!!
Fått era syskon än? :)
Nä min kille kommer nog aldrig få bli storebror. Det räcker nog nu. Plus att jag hade en väldigt jobbig graviditet och förlossning. Vågar nog inte igen
[quote=75481188][quote-nick]jyns00 skrev 2015-06-30 21:47:25 följande:[/quote-nick]
Fått era syskon än? :)
[/
Här har inte syskonent kommit än är i vecka 32 nu BF i slutet av augusti 
Bebis nr 2 anlände den 7/2 i är för oss. Två snabba blev det här:D lycka till för er som börjat med syskontillverkning!
Bf första augusti för oss så väntar ivrigt än.
[quote=75547723][quote-nick]manza skrev 2015-07-21 08:02:18 följande:[/quote-nick]
Bebis nr 2 anlände den 7/2 i är för oss. Två snabba blev det här:D lycka till för er som börjat med syskontillverkning!
[/
Grattis i efterskott
Lillebror tog sin lilla tid på sig men kom till oss dagen innan igångsättning, 13/8.
Helt sjukt jobbigt med två såpass små barn, händerna räcker liksom inte till. Dock börjar rutinerna sätta sig lite mer nu och vi kan njuta av alla de fina stunderna som såklart också är där.
Tänk att jag som aldrig skulle ha barn nu är lycklig tvåbarnsmor...
Hur går det för alla er andra?
Stort grattis till er! Har nog tyvärr bestämt mig att min lille gosse inte kommer att få bli storebror...
Åh, det är många som har fått syskon! Vad roligt för er <3 Vi firade att vår dotter fyllde två år i helgen, vad tiden går. Vi kommer inte att få flera barn, den första graviditeten var så svår och förlossningen hemsk och hon tänkte födas alldeles för tidigt. Vi är tacksamma att vi har fått ett barn, vi är lyckliga. Men jag kommer troligen alltid att sörja att det bara blev en unge ändå.
Denna ljuvliga 2-års period med totala psykbryt där ingenting är rätt och ingenting funkar. Man vet inte vad man vill men allt som föreslås möts med "Nej" och vrål. Igår hade E ett sånt bryt med pappa när de kom hem från förskolan. Skor och ytterkläder skulle inte av. Det skreks, vrålades och skulle rymmas hemifrån (står och rycker i ytterdörren) eller så låg han bara och skrek på golvet. Ingenting dög.
Imorse började det vid blöjbyte. Att ta av blöjan gick bra men att ta på en ny skulle man inte göra. När den ändå var på så skulle den dras i och skulle bort. Frågade vi om vi skulle ta av den blev det "Nej" och mer vrål. Lugnet inföll efter en stund när "Blaze och Monstermaskinerna" kom på tvn. Påklädning gick bra, ner i vagnen gick bra. Kom in genom grinden till förskolan och dit skulle vi INTE! Det började gråtas och skrikas. Fick in J och bar in E under stora protester. Kläder och skor skulle inte av och när de åkte av så skulle de tas på igen. Mamma fick inte hjälpa med något. Skulle inte in i rummet med kompisarna utan skulle ut igen och bara tokprotesterade. Jag hade bråttom då jag skulle hem med vagnen innan jag kunde åka till jobbet (pappa hämtar med bil idag) så lite stressigt var det.
Då är det skönt att ändå veta att det lugnas ner sig rätt fort efter det att jag gått även om det är fullständigt kaos när jag går. Det gör helt vansinnigt ont i mammahjärtat när man inte vet vad som är fel och han inte får fram vad som är fel.
Det enda jag är tacksam över är att dessa perioder sällan är långvariga plus att det är sällan båda tvillingarna går igenom det samtidigt.
Hur hanterar ni dessa totala sammanbrott som kommer?