Bulimiker/hetsätare - vad hände när du blev gravid och sedan..?

jag har bulimi , under graviditeten har allt blivit mycket bättre , men tankarna är fortfarande kvar och jag längtar lika mycket efter mitt gamla liv som barnet, känner att allt kommer falla så fort barnet är fött och jag ska tappa gravidkilona ....
har pratat om detta med bm och fått ett bra team som kommer finnas som stöd om det skulle hända dock .  

Nu hade jag inte så extremt uttalade ätstörningar att jag behövde vårdas på sjukhus eller så, men ändock ett stört ätbeteende och kompensatoriskt beteende efter måltiderna. 
Efter att ha varit gravid och fått barn har mina problem minskat väldigt mycket och jag anser mig vara så frisk man nu kan bli efter att ha haft ätstörningar under ett antal år. Jag väger mer än innan jag blev gravid, jag är inte så fast i kroppen heller - men jag har slutit fred med min kropp! Nu är jag stolt över den och att den klarat av flera graviditeter, förlossningar och långa amningsperioder. Jag känner mig för första gången både snygg och sexig och stolt över den kropp jag har för den är min och inget jag någonsin vill byta bort :)  
Inget kompensatoriskt beteende längre och jag äter fullt normala mängder mat. Jag njuter av det jag äter och matlagning är ett stort intresse.
Det kan bli så mycket bättre efter att ha fått barn, jag vill bara inge lite hopp!  

mia ätstörnigar pausades under grav och böev betlydligt värre efter att jag gick ner i grav-kilon. Spydde till och från varje dag ett tag, höll upp perider  och det var så hemskt att smygkräkas när man är hemma med sin ettåring. Usch! Men ni som känner igen det beteende vet att man "måste" har nu jobbat med mej själv jättemycket och vill ibland men det går åt rätt håll. mycket pga dottern. jag vill vara frisk mamma... älskar henne så djupt.. vill även föröska bli gravid nu. kan inte hålla på såhär då..
försökte  kräka  dessutom en gång under förra graviditet kommer jag ihåg nu i skrivande stund... fick inte upp någonting fast att jag kämpade som bara den.. som om kroppen vägrade sammarbeta för barnets skull. jag försökte aldrig igen...

Hur

Efter fem år av bulimi blev jag oplanerat gravid och slutade då hetsäta och käkas på stört. Under graviditeten och dotterns första halvår av livet hetsåt jag inte en enda gång, men viktnedgången efter graviditeten triggade sedan sjukdomen och jag blev riktigt svårt sjuk igen. Det är sju år sedan nu och jag är fortfarande sjuk, om än inte lika illa som det var när dottern var ett, två år (då var jag sjukligt mager och hade till och med sondslang under en period). Jag lider varenda dag över vad jag utsätter mitt barn och min man för, men efter totalt tolv års ätstörningar känns det ibland som om jag aldrig kommer att bli frisk.

Hej!
Har en liten fråga till er som lider av bulimi och fått barn. Hade ni någon gång under er sjukdomsperiod uppehåll i mensen?
Jag lider av bulimi sedan ett par år tillbaka. För lite mer än ett år sedan försvann min mens helt och hållet. Jag fick tillbaka mensen ett tillfälle i september efter att jag har hållit mig från att tömma kroppen efter intag av mat.
Men sedan dess har det inte återkommit igen. Har nu börjat försöka äta normalt då utan självrensning då jag ligger på "undervikt" enligt bmi ihopp om att börja få min mens. Jag och min sambo planerar att börja bilda familj och jag börjar bli lite orolig över om min bulimi har förstört min kropp så jag inte kan få barn?

Så min fråga - har någon av er haft långvarig utebliven mens?

/C

Jag har BED och kortare perioder av svält..

Jag slutade hetsäta under graviditeten, dels smakade allt konstigt, jag blev äckligt mätt och jag ville försöka äta bra

Men i v.7 började jag spy.. spydde fram till dagen innan barnet kom 40+2

Jag levde på ostfrallor, enstaka energidrycker, risifrutti och lite vanlig mat, allt annat spydde jag

Inget jag provade funkade mot det..

Efter förlossningen smakade allt fortfarande konstigt, jag rasade i vikt (övetviktig sen innan)

Jag hade noll ätlust och var bara törstig.. i efterhand så fattar jag att jag hade förlossningsdepression första 10 månaderna

Efter de började jag äta "normalt" och var viktstabil ett tag men problem med sambon gjorde att jag när barnet var runt 15 månader började hetsäta och gör de i perioder nu.. försöker följa det men ju äldre barnet blir ju svårare är det.. dåligt samvete för hur jag misshandlar min kropp och att jag troligen förkortar mitt liv, jag vill ju finnas för mitt barn länge!

Det är lite bättre nu dock, och vi vill ha en till.. livrädd för att jag ska börja spy igen.. men i hemlighet och skamligt så vill jag lite de också för jag gick ju ner i vikt och älskade bebismagen (eller mer ursäkten att jag inte bara var fet utan bar på ett barn..)

Graviditeten gjorde mig frisk. Omedelbart. Var öppen på mvc och slapp väga mig. Var skiträdd över att bli fet etc men rädslan försvann. Blev fet men gick ner. Äter allt men med måtta. För mig är det ljuvligt att äta EN bit tårta (eller två men inte hela tårtan) utan skuld!!! Fått andra barnet och fortfarande frisk. Så glad över det.