• lijnah89

    Epidural

    Hej!
    Jag har varken barn eller är gravid men jag planerar att snart sätta igång Solig men jag är livrädd för förlossningen? Finns det nån som kan berätta om hur det kändes att ta epidural, gör det vansinnigt ont eller funkar det bra? O efter man tagit epiduralen, hur känns krystvärkarna då? Gör de ont?

    Hade blivit jätteglad om det finns nån som vill berätta lite :) 

  • Svar på tråden Epidural
  • 2 bRns Mamma
    Mandelsassa skrev 2013-03-01 10:11:52 följande:
    Jo dom sprayade men fick lustgas ocksåp
    ok Skrattande
  • AnnikaT1980

    Tog epidural så fort man fick det (4 cm öppen) och bad narkosläkaren att sätta den mellan värkarna. Narturligtvis sa han. Fick först en bedövningsspruta som sved lite men sen kände jag ingenting av själva epidural-nålen. Tog ca 20 min och jag var i himmelriket

  • Lyckans Fjäril

    Jag tog epidural förra gången. Inte gjorde det ont att sätta den och den tog absolut bort den värsta smärtan, MEN sen stannade värkarna av, fick värkstimulerande.. ingen krystkänsla, väldigt svårt då... Så det blev väldigt långdraget och jobbigt.
    Väljer absolut bort den nästa gång för det är inte värt det tycker jag.

  • Nilou

    Jag fick epidural efter många om och men ( är väldigt nålrädd) Den verkade nästan lite för bra,den tog bort precis all smärta och jag hann sova medans jag öppnade mig till 10cm! Trycket var såklart kvar men all smärta var borta,det drog ut lite på tiden och jag fick värkstimulerande dropp.
    Krystvärkarna känner jag mig otroligt snuvad på då jag inte kände dem heller så visste inte riktigt vad jag skulle göra då Bm bad mig lyssna på kroppen,kände mig bara sktnödig :)

    Men ut kom hon och inget kände jag så denna gång ska jag försöka att klara mig utan mest för att jag skulle vilja uppleva krystvärkarna då detta mest troligt är mitt sista barn.

    Man märker hur otroligt olika edan tar.

  • lijnah89

    Tack för era svar! Det är verkligen olika från person til person hur den tar, men det är alltid skoj o höra hur det gick för andra :) 

  • lijnah89
    Nilou skrev 2013-03-14 14:28:49 följande:
    Och förresten, Lycka till med bebisverkstaden :)
    Åh tack gulliga du :)
  • skanetjej75

    Hej! Nu är jag här igen, 1 år senare 2014-03-28. Hur mitt liv ser ut?.... Djävulens sjukdom... Små, små steg upp och brak ner... Vad har hänt sen sist då...? Jo, lägenhetsliggande från dec 2012 till juni 2013. Endast träning på gymet. Klarar inte ens av att gå och handla utan att sätta mig på golvet. Start med smärtmedicin mars 2013 efter att ha knaprat 10-12 Alvedon i fyra månader. Betalar familjestöd från kommunen i tre månader under våren så sonen får komma ut och gunga. Mitt sociala liv är expediterna på Hemköp, Apoteket och gympersonalen. Familjen i Göteborg går inte att besöka. Släktingarna i Värmland har fortfarande inte sett sonen. Möte med arbetsgivare och försäkringskassa i dec 2013 där vi bestämmer att sjukskrivning sker halvtid. Studier halvtid. Så glad för detta. Första badet med barnen i januari på simhall. Vid tredje studieresan domningar som slutar med tappad muskelstyrka i hela kroppen. Inlagd på ortopedin. Fjärde magnetröntgen gjord. Får höra att detta sitter i mitt huvud. Kan fortfarande inte avföra utan hjälp. Ej heller sitta. Gå. Stå. Längre perioder. Smärtan ökar. Jag klappar ihop. Inser att studierna ej kommer kunna genomföras klart. Ej heller aktiviteter med barnen. Tillbaka på noll trots att jag gjort allt rätt. Vad kan jag vara. För mamma åt mina barn? Ringer till psykiatrin. Blir inlagd fem veckor. Separation på gång.. Sambon orkar inte längre. Han har dubbeljobbat sen aug 2012. Först på sitt eget. Sedan handla. Laga mat. Få i mig mat. Peppa. Stötta. Städa. Diska. Ta hand om barnen. Där är jag nu. Om jag önskar min värste fiende en epiduralskada? Nej. Mitt liv har blivit ett helvete. Från aktiv idrottslärare till kryckor utan möjlighet att ta hand om mina barn!

  • Det vackraste
    skanetjej75 skrev 2014-03-30 19:37:01 följande:
    Hej! Nu är jag här igen, 1 år senare 2014-03-28. Hur mitt liv ser ut?.... Djävulens sjukdom... Små, små steg upp och brak ner... Vad har hänt sen sist då...? Jo, lägenhetsliggande från dec 2012 till juni 2013. Endast träning på gymet. Klarar inte ens av att gå och handla utan att sätta mig på golvet. Start med smärtmedicin mars 2013 efter att ha knaprat 10-12 Alvedon i fyra månader. Betalar familjestöd från kommunen i tre månader under våren så sonen får komma ut och gunga. Mitt sociala liv är expediterna på Hemköp, Apoteket och gympersonalen. Familjen i Göteborg går inte att besöka. Släktingarna i Värmland har fortfarande inte sett sonen. Möte med arbetsgivare och försäkringskassa i dec 2013 där vi bestämmer att sjukskrivning sker halvtid. Studier halvtid. Så glad för detta. Första badet med barnen i januari på simhall. Vid tredje studieresan domningar som slutar med tappad muskelstyrka i hela kroppen. Inlagd på ortopedin. Fjärde magnetröntgen gjord. Får höra att detta sitter i mitt huvud. Kan fortfarande inte avföra utan hjälp. Ej heller sitta. Gå. Stå. Längre perioder. Smärtan ökar. Jag klappar ihop. Inser att studierna ej kommer kunna genomföras klart. Ej heller aktiviteter med barnen. Tillbaka på noll trots att jag gjort allt rätt. Vad kan jag vara. För mamma åt mina barn? Ringer till psykiatrin. Blir inlagd fem veckor. Separation på gång.. Sambon orkar inte längre. Han har dubbeljobbat sen aug 2012. Först på sitt eget. Sedan handla. Laga mat. Få i mig mat. Peppa. Stötta. Städa. Diska. Ta hand om barnen. Där är jag nu. Om jag önskar min värste fiende en epiduralskada? Nej. Mitt liv har blivit ett helvete. Från aktiv idrottslärare till kryckor utan möjlighet att ta hand om mina barn!

    Varför skriver du exakt samma inlägg i alla trådar om eda? Beklagar dina problem..... Men när började dem? När födde du? Hur vet du att det säkert är pga bedövningen...? Din text är lite förvirrande bara...
  • Marie89

    Epiduralen var helt underbar! hade väldigt täta värkar så märkte knappt att de satte den, fast jag i normala fall är stickrädd.  Sen satt jag och min man och tittade på ctg:n och kunde skratta åt att värkarna gick upp på max och det gjorde inget ont, de som innan gjorde jätteont, bara ett tryck neråt. 4 cm till helt öppen sov jag till och från, krystvärkarna gjorde inget ont heller var bara häftigt med den otroliga kraften, sen blev det bråttom ut för hjärtljuden sjönk så gick sönder en del så sista krystvärkarna när hon skulle ut gjorde grymt ont, men hade inget med epiduralen att göra och var ju bara en kort stund. Måste säga att jag fick en underbar förlssning tack vare epiduralen!

  • oldy
    lijnah89 skrev 2013-02-28 09:29:21 följande:

    Hej!
    Jag har varken barn eller är gravid men jag planerar att snart sätta igång Solig men jag är livrädd för förlossningen? Finns det nån som kan berätta om hur det kändes att ta epidural, gör det vansinnigt ont eller funkar det bra? O efter man tagit epiduralen, hur känns krystvärkarna då? Gör de ont?

    Hade blivit jätteglad om det finns nån som vill berätta lite :) 


    Nej den gjorde inte ont, var dock lite jobbigt eftersom en elev satte den på mig och stack fel tre gånger, samtidigt som jag hade hemska värkar och spydde. Men den tog bort all smärta och kände inte smärtan av krystvärkarna men ändå trycket, så visste vad jag skulle göra .

    Det blir Eda nästa gång med för mig, himmelriket!
Svar på tråden Epidural