Uppfostra barn, förändra världen när man är utbränd - HJÄLP?
Hej!
jag har aldrig skapat något tråd på familjeliv.se men nu orkar jag knappt mera och vill själv fråga alla flerbarnsföräldrar därute: ÄR NI OCKSÅ TOKSTRESSADE? Oroar ni också er för era barn så oerhört mycket att ni inte kan andas normalt? JAG VILL BE ER OM HJÄLP, tips om hur man orkar och blir bättre på att hantera vardagslivet och MÅR BÄTTRE.
För flera dagar nu har jag fått en jätteläskig hjärtklappning, andas ytligt, är grymt irriterad, har ont i alla mina muskler. Jag har haft det tidigare, jag har haft magproblem, svimningskänslor, landat på akuten flera gången. Men jag är frisk. Jag är "bara" stressad konstaterar sjukvården.
Jag kom till Sverige för snart 5 år sedan, lärt mig svenska, fokuserat på hitta jobb (med mina 2 högstudie utbildningar och 4 språk gick det inte så bra). Ett år senare fick vi (jag och min make som är svensk) vår lilla son. Förlossningen var svår, de fick dra ut sonen med vakuum, vi var på neonatal i 5 dagar, och jag har inte fått någon bra förklaring på vad som hände. En månad senare fick sonen Torticollis ("sned hal") och det blev flera månader krävande sjukgymnastik behandlingar osv. Sonen var också ganska känslig för alla sort sjukdomar och ett av dem barn som alltid får skyhög feber. Min reaktion till allt detta - ytlig andning (på gränsen till att "ingen andning alls") och stressrelaterade fysiska besvär. Jag blev alert och vaken 24H - kollat om han andas, om han inte kräks i sömnen, dubbelkollar maken (inte lämna på skötbordet, inte lämna i bilen, inte lämna ensam i vagnen, gå inte ifrån honom även för 1 sekund, plocka småsaker som kan stoppas i munnen, har extra koll på badhuset, har extra koll när han klättrar, busar osv.).
För 5 månader sedan fick vi en dotter. Jag är alert ggr två, skannar alla rum för småsaker på golvet, läser om HLR (anmäller mig på en kurs snart), dubbelkollar manen (igen!).
Allt detta gör att jag håller på att bränna mi ut helt.
Men jag kan inte sluta.
Jag oroar mig för världen: att barn dör av hunger eller av smutsig vatten, djurplågeri, nya sjukdomar, orättvisa, kränkningar i skolor, barn som skadas av föräldrar, alla dumma oansvariga vuxna, miljö som förstörs...
Det gör mig så FRUKTANSVÄRT ledsen att jag slutar andas.
Hur i denna grymma världen kan man uppfostra friska, glada barn som kan skilja på det som är bra och det som är dåligt, som kan skydda sig själva och andra?
Hur kan man leva utan att få skuldkänslor för alla andra som kämpar?
Hur kan man orka förändra världen samtidigt som man tar hand om egna rara barn, hushåll och driver ett företag?
Hur kan man få tillbaka sin energi, lyssna på sitt hjärta, sortera bort onda tankar och dumma människor?
HUR får man tillbaka glädje och ork för att NJUTA att det underbara man har?
ALL TIPS och svar är SÅ VALLKOMNA
