Ul imorgon och sinnessjukt nervös

Atsw: Jag vet allt om den där oron!!! Det spelar ingen roll att jag vet att det statistiskt är betydligt större chans än att något är fel. Jag låter mig inte lugnas av fakta.... Tänker också att "om jag nu är så orolig så måste ju något vara fel...." Befängt egentligen. Är glad att tiden jag fått är tidig för annars skulle jag kunna ladda nervositet hela dan. Nu är det bara att gå upp och pallea mig dit.... Lycka till imorgon!!!

Ja jag ska oxå på morgonen.

Ja tack det samma du!

Jag hoppas det går bra för oss båda! :)

Vill bara se en levande liten "bebis"!

Lycka till idag Sorkan och atsw!!
Här har ni en till som är jättenervös!! Jag ska på RUL på torsdag och är så orolig att barnet inte längre lever eller att något ska vara fel. Jag tvingades avbryta min förra graviditet pga trisomi-13 och är livrädd för att  behöva gå igenom ett avbrytande igen. Jag är i vecka 18+0 idag. Kände tydliga fosterröreser för ett par veckor sedan, men nu har de minskat och jag känner knappt nånting alls längre. Det är så svagt så jag vet inte om det är inbillning eller om det verkligen är fostret jag känner. Jag har moderkakan i framvägg och jag vet att fostret kan ha lagt sig åt ett annat håll och sparkar inåt och allt det där... men det tar ändå inte bort oron över att något är alldeles galet. Jag har så svårt att tro att det ska gå vägen den här gången.

Tack! Det gick bra :) En liten som "hoppade" till lite :)

Beklagar förra graviditeten, måste vart skit jobbigt! :( Hoppas verkligen det går bättre den här gången! Och chansen är väl oxå störst för det. Men jag gissar att oron alltid kommer vara där. Å särskilt om man haft en dålig upplevelse innan.

Vad skönt att läsa att man inte är ensam! Jag är i vecka 10 (9+1) gjorde ett VUL 7+4 för att jag var så övertygad om att det var tomt där inne nu, och allt vara bara bra :)
Doktorn sa till mig då att när man kommit så långt och följer tabellen så är det 95% chans att allt går som det ska. Var hur glad som helst i flera dagar.
Nu har jag börjat bli ledsen och tror något är fel igen :(
Ska på inskrivning nästa vecka och tänkte ta upp min ständiga oro då. Blir inget UL förrän i vecka ca 20 som jag förstår om allt är som det ska och det känns ju jättejobbigt!
Vill/vågar inte berätta för folk eller vara glad för jag tror inte på det.

Hur gick det idag?

För mig blev det en mardröm. Fostret hade dött v9+4, jag är i 10+2. Har fått tid på gynmott imorgon och ber till någon jävla högre makt att inget händer före dess. Är livrädd för att behöva ta hand om fostret själv. Så förtvivlat ledsen just nu...

Stackars stackars dig!! Gud så jag lider med dig. Vill skriva något som får dig att må bättre men finns nog tyvärr inget :(
Massor med styrke kramar till dig!!

Åh nej, skickar många många kramar till dig! Det är fruktansvärt att komma på ultraljud och så få dåliga besked, kan förstå hur du känner dig! Först är man gravid och sen är man plötsligt inte det längre. Man blir helt jävla tom... Hoppas det går bra imorgon och att ni orkar försöka snart igen!

Massa kramar sorkan!

Jag vet inte om det är någon tröst men jag har varit med om exakt samma sak. Min första graviditet var jag så extremt orolig utan att ha någon som helst anledning till det. Inga blödningar, inte ont, inget konstigt alls...men jag kände ändå att något var fel. Lyckades efter mycket tjat få till ett VUL i vecka 10 där man kunde konstatera att fostret levde men hjärtat slog inte alls så snabbt som det skulle. 30 slag/ min istället för ca 150-160/min som det ska ligga på i den veckan. Fick gå hem och avvakta för att se om det överlevde veckan. Kom tillbaka efter en vecka och då fanns det inga tecken på liv kvar. Fick skrapas ett par dagar senare. Jag kände en bottenlös sorg och allting var svart. Det tog lite tid men tillslut kom jag över missfallet och blev gravid igen och nu har jag den finaste och mest underbara dottern i världen. Vill bara säga att allt kommer bli bra för dig också och sen sitter du där med din älskade bebis i famnen. Ibland får man bara ta en omväg innan man kommer dit. Skickar tusen kramar till dig. Vet exakt vad du går igenom!

Nej!  Beklagar!! 

Tack alla fina för värmande och deltagande ord. Det känns stärkande. Just nu ligger jag inlagd i väntan på operation, det känns jävligt men ändå skönt att vara här och inte behöva ta hand om något hemma. Jag hoppas vi en dag får välkomna ett syskon till världen, just nu känns det otroligt avlägset men jag är överlycklig att ha en barnaskara som väntar på mig hemma när jag vaknar ur natkosen. Tack igen!!!

Åh jag beklagar så hemskt mkt! :(