• Anonym (Släkting)

    Hur hjälpa pappan och barnet

    Min släkting fick barn med en kvinna som, såhär i backspegeln, lurade honom. De valde barn tillsammans men när hen kom ville hon avsluta deras förhållande och har sen dess hållt barnet borta. Barnet får inte träffa sina farföräldrar eller någon annan i pappans släkt. Hennes familj består av en sjuk släkting, i övrigt har hon ingen familj. Det sociala nätet består av fåtal väninnor. Hon har idag bestämt att pappan bara får träffa sitt barn tex i lekparken, han får aldrig hämta från dagis osv. Hur kan jag hjälpa min släkting och hans barn att få rätt till en kontakt som inte sker bara på mammans villkor?

  • Svar på tråden Hur hjälpa pappan och barnet
  • Anonym (Soc)

    Vem har vårdnaden om barnet och hur gammal är barnet? 

  • Anonym (insatt)
    Anonym (Släkting) skrev 2013-03-03 21:54:24 följande:
    Min släkting fick barn med en kvinna som, såhär i backspegeln, lurade honom. De valde barn tillsammans men när hen kom ville hon avsluta deras förhållande och har sen dess hållt barnet borta. Barnet får inte träffa sina farföräldrar eller någon annan i pappans släkt. Hennes familj består av en sjuk släkting, i övrigt har hon ingen familj. Det sociala nätet består av fåtal väninnor. Hon har idag bestämt att pappan bara får träffa sitt barn tex i lekparken, han får aldrig hämta från dagis osv. Hur kan jag hjälpa min släkting och hans barn att få rätt till en kontakt som inte sker bara på mammans villkor?
    Oavsett om han har del i vårdnaden eller ej så har han laglig rätt att driva frågan om umgänge med barnet. Steg ett är ett gå på samarbetssamtal hos familjerätten. Fungerar inte det blir advokat nästa steg. Då kan han lämna in en stämning i tingssrätten och driva vidare frågan där. Självklart har barnet rätt till kontakt med sin pappa ....
  • Anonym

    Situationen du beskriver skulle kunna vara min. Skillnaden är väl att jag aldrig sagt att umgänget ska ske på ett visst sätt men fortsätter ändå träffa barnet med mig. Gnäller sen att han "inte får" ha barnet själv fast jag aldrig sagt något sådant, för att sedan komma och träffa barnet med mig, för att i nästa sekund gnälla igen. Nu säger inte jag att det gäller barnets pappa men ibland överensstämmaer inte alltid vad en förälder säger sig vilja och vad föräldern gör i praktiken. Vad har pappan gjort för att få till en förändring? Hur mycket träffar han barnet? Vad vill han själv angående umgänge?

  • Anonym (Släkting)

    Barnet är 4 år De har aldrig någonsin diskuterat vårdnaden. De var särbos när hon blev gravid och skulle då flytta ihop när barnet kom. Det hände aldrig... Hon bestämde raskt att han inte fick bo hos dem och att hon tog kommandot. Min släkting mår inte psykiskt väl och har stöd från psykvården. Han arbetar och fungerar bra men har pga det här aldrig krävt något. Han har inte vågat bråka av rädsla att förlora all kontakt. De har alltså aldrig träffat någon familjerätt. Nu är farmor så oerhört ledsen och vi har pratat om att hjälpa pappan att få reglerat umgänge. Det finns en hel familj som vill få lära känna barnet och pappan har stort stöd. Det är inte tal om enskild eller ens delad vårdnad men ett umgänge som inte är på barnets mammas villkor vore bra.

  • Anonym

    Min undran är ju varför pappan inte tagit fler initiativ till förändrat umgänge om det är det han vill? Vad har han konkret gjort för att få till en ändring? Hur ofta träffar han barnet? om han inte tar något initiativ så blir det ju svårt att få till en förändring. Första hand ska han ju prata med mamman och verkar ju inte riktigt som han gjort det.

  • Anonym
    Anonym (Släkting) skrev 2013-03-04 14:36:06 följande:
    Barnet är 4 år De har aldrig någonsin diskuterat vårdnaden. De var särbos när hon blev gravid och skulle då flytta ihop när barnet kom. Det hände aldrig... Hon bestämde raskt att han inte fick bo hos dem och att hon tog kommandot. Min släkting mår inte psykiskt väl och har stöd från psykvården. Han arbetar och fungerar bra men har pga det här aldrig krävt något. Han har inte vågat bråka av rädsla att förlora all kontakt. De har alltså aldrig träffat någon familjerätt. Nu är farmor så oerhört ledsen och vi har pratat om att hjälpa pappan att få reglerat umgänge. Det finns en hel familj som vill få lära känna barnet och pappan har stort stöd. Det är inte tal om enskild eller ens delad vårdnad men ett umgänge som inte är på barnets mammas villkor vore bra.
    Om pappan inte själv tar några initiativ att få ett reglerat umgängesschema så kan ingen göra något. Har familjen varit i kontakt med mamman och pratat med henne om att hon kan komma på besök med barnet så ni lär känna varandra? Om pappan är psykiskt sjuk så är det antagligen en bra anledning till att mamman behåller ensam vårdnad.
  • Anonym
    Anonym (Släkting) skrev 2013-03-04 14:36:06 följande:
    Barnet är 4 år De har aldrig någonsin diskuterat vårdnaden. De var särbos när hon blev gravid och skulle då flytta ihop när barnet kom. Det hände aldrig... Hon bestämde raskt att han inte fick bo hos dem och att hon tog kommandot. Min släkting mår inte psykiskt väl och har stöd från psykvården. Han arbetar och fungerar bra men har pga det här aldrig krävt något. Han har inte vågat bråka av rädsla att förlora all kontakt. De har alltså aldrig träffat någon familjerätt. Nu är farmor så oerhört ledsen och vi har pratat om att hjälpa pappan att få reglerat umgänge. Det finns en hel familj som vill få lära känna barnet och pappan har stort stöd. Det är inte tal om enskild eller ens delad vårdnad men ett umgänge som inte är på barnets mammas villkor vore bra.
    Men har du sån insyn i deras relation att du kan säga att mamman lurade pappan? Han har kontakt med psykvården, det kan ju vara så att han har betett sig på ett sätt som gör att mamman inte vågar lämna honom enam med barnet.

    Om han går till rätten så kommer nog anledningarna att komma fram, vilket kan vara bra. Men det kan ju också bli så att även rätten beslutar att han ska ha någon med sig när han träffar barnet (en kontaktperson motsv).
Svar på tråden Hur hjälpa pappan och barnet