Mitt barn är placerat-gravid

Ja eller hur. En familj med två vuxna och ett barn där pappan mår dåligt och inte kan hantera sitt barn på rätt sätt, känns det inte VÄLDIGT logiskt att det är pappan som flyttar ut om det finns en välfungerade mor?
Nä, det är något som verkligen inte stämmer här.

Jag håller med föregående. Hade min sambo vart dum mot vårt barn hade han åkt ut med huvudet före. Möjligtvis varit välkommen tillbaka när han löst sina problem. Att lämna bort mitt barn och fortsätta leva med en sådan man, inte en chans!!!

Jag håller helt med tobiq. Förstår inte heller hur man aktivt försöker bli gravid när ena barnet inte kan bo hemma och pappan har såna problem.

Har inte aktivt försökt bli gravid den senaste tiden. Slutade med ppiller för ett år sedan. Vi gick med på en frivillig placering hos vårt barns farföräldrar. Hade vi inte gjort d vet jag inte men antar att d kanske hade kunnat bli tvång isf. Å det e sååå himla lätt att bara flytta sådär med. 1 det hade vart jag å barnen som hade fått flytta troligtvis då faktum är att det är makens bostad. Jag har haft lägenhet innan som vart uthyrd i 2a hand å därför har jag ej vart skriven på denna adress. Å tro vad ni vill men jag har inte döljt hur saker ligger till. Men en del av er är äckligt överdrivet "perfekta" den mänskliga delen som höll sig till frågan istället för "att gotta sig å klanka ner" var väldigt liten!!!

Jag har svårt att tro att barnet inte får komma hem enbart pga att en ny graviditet är påbörjad, dock kommer förmodligen soc vilja ha en tät kontakt med er för att säkerställa att hemmasituationen fungerar bra och att pappan lyckas ändra sitt beteende. Soc är också givetvis väldigt glada över att kunna ha ett såpass gott samarbete med föräldrarna som de verkar kunna ha med er - det gör det hela mycket lättare för att kunna se till att barnet har det bra. Jag kan dock fortfarande hålla med de som ifrågasätter varför du valde att stanna med pappan istället för med barnet - om pappan har såpass stora problem som han verkar ha, så kan det finnas en poäng i att han jobbar med dessa på egen hand. Barnet behöver dig dessutom mer än pappan - du har skyldigheter gentemot barnet, inte gentemot pappan. Jag är dock inte ute efter att klanka ner på dig utan förmodligen tog du beslutet utifrån vad du upplevde vara det rätta. Men vad sa soc om den konstellationen, föreslog aldrig de att du skulle flytta med barnen tillfälligt?

Vad jag dock hoppas att du reflekterar över framöver om det blir aktuellt igen, är huruvida du fortsatt ska vara lojal gentemot en man som bedöms vara olämplig som förälder, eller vara lojal gentemot dina barn som är i beroendeställning till dig. En placering är alltid sista utvägen, vare sig det handlar om LVU eller sol - detta då det överlag inte är bra för barnet att separeras från sina föräldrar som oavsett vilket fortfarande innebär trygghet för barnet. 

Precis, om farföräldrarna är villiga att ta hand om er son på heltid så har jag svårt att tro att det vore omöjligt att pappan kan bo där istället.
Och vadå NI som skulle bli tvungna att flytta? Hade din man sparkat ut er båda i så fall? Och denna man stannar man med istället för att bo med sitt eget barn? Och lyckas dessutom bli gravid med en andra gång? Hör du inte själv hur det låter TS?

varför bor du inte själv med ditt barn ett tag istället? Varför har inte du barnet?

Det verkar lite mysko hela grejen. Om pappan bryr sig om barnen är det väl HAN som ska bo hos sina föräldrar???

Jag hoppas verkligen att det löser sig för er. Jag har arbetat inom socialtjänsten och du behöver inte vara orolig för att din graviditet skall påverka utredningen av ert andra barn, särskilt inte då det är en SoL-placering. Jag tycker ändå att det är starkt och modigt av dig och din man att kontakta socialtjänsten och be om hjälp, det är verkligen inte lätt att erkänna att man inte alltid räcker till och det är ju så att vi alla har dippar i livet. Så vitt jag kan utläsa så försöker du ordna det på bästa sätt för dig och din familj. Angående att vissa här verkar tycka att din graviditet är oansvarig så tycker jag nog att det är lite väl hårt för att inte tala om poänglöst, bebisen är ju redan i magen och så är det med det. Jag önskar dig all lycka till och hoppas att din man kommer till rätta med sina bekymmer, att ni får hem ert barn efter utredning och att du får njuta av livet som tvåbarnsmamma.

En pappa som inte är att lita på och blir på dåligt humör, som vinden blåser. Han är ju störd.! skulle min man gör vara elak, mot barn, så skulle han åka ut med en jävla fart