Tvillingtjejer med lite problem i vardagen

Hej! Tusen tack föra all input. 

Vi har möte med både bvc och förskola planerat.

Jag tror det ligger mkt i det med talet så logoped absolut.

Sen har vi funderat på att dela dem. De är oerhört samsynkade som enäggstvillingar. Dock inte födda med kejsarsnitt.

Iser. Jag tänker att det kanske är bra att dela dem nu de sista 2 åren och att de får gå skola ihop. Vad tror du?

Ha det fint
Lm 

Kan kanske vara en idé. Jag gick tillsammans med min syster hela skoltiden fram till gymnasiet, Jag har inga traumatiska erfarenheter av det. Men jag tror att det ofta blir så att den ena tvillingen ofta gömmer sig lite bakom den som kanske är mer framåt. Det är också ett evigt jämförande och många gånger har vi under vår skoltid blivit sedda som en och samma person av framförallt lärare...

När barn är runt 2-3 års åldern börjar de tänka magiskt. Hur de då tänker kan vara hel omöjligt för oss vuxna att förstå för vi tänker inte magiskt längre. Bananen är säkert trasig i deras huvud, och då vill de inte ha den. Vem vill ha en trasig banan...;). De vill plötsligt inte gå på toaletten för de har kommit på att toaletten kanske slukar dem precis som den gör med kisset och bajset. Om skon sitter lite fel på foten så kan man inte springa med skon och då kommer grannens farliga hund kanske äta upp en. Helt knasigt tänk, och som sagt helt omöjligt att förstå och ofta helt omöjligt för barn att berätta för de har ofta inte ett så stort ordförråd. Därför får de ibland hysteriska utbrott som vi vuxna inte alls förstår oss på. Jag brukar ofta välja mina konflikter och t ex låta sonen få en ny banan t ex...Dessutom har olika barn olika mycket fantasi. Här hemma har vi en magiker av stora mått. Brukar tänka att han i alla fall har stor nytta av sin fantasi i leken, så får vi väl stå ut med lite utbrott där i mellan....:)

Jag jobbar som förskollärare och de tvillingar jag har träffat på har ofta varit lite sena i talet. Ofta kommunicerar de med varandra med t ex egna ord, och är ofta ganska nöjda med det. De har ju varandra. Det är långt ifrån så med alla, men kanske något som du skulle kunna nämna på dina tjejers förskola?

Idag hade vi möte på dagis med spcialpedagog och rektor. 
De kom fram till en del saker

1. De är inte nyfikna på andra barn inteagerar inte med andra
2. De bryter ihop och blir förtvivlade ofta när ett moment ändras. typ vid påklädning
3. Precis som hemma så går det inte att få Lisa att sitta vid bordet  och äta. 
4. De går ofta iväg från gruppen när de är ute och går

Verkar som om de anser att talpedagogen ska lösa allt... så blev lite lämnad i det tomma känns det som.
Specialpedagogen ska ge handledning till pedagogerna men inte direkt några extra resurser.

De tyckte inte vi skulle dela på dem. Vad tycker ni?
 

Det är väldigt svårt att bara "tycka" om barn man aldrig träffat och varken sett hur de fungerar he.mma eller på förskolan. Fortsätt prata med förskolan/specialpedagogen/BVC/logoped och så vidare. Barnen behöver lite extra stöd i sin utveckling och det är inte alltid man kan staka ut en väg på en gång. Just nu vet ingen vad det ena eller andra verkligen står för.

Mitt tips är att se till att få träffa logoped. Det är något helt annat än en talpedagog. Se till att få språket ordentligt utrett. 

När det gäller punkterna ovan så kan jag förstå att personalen reagerar, men samtidigt så har jag två täta barn (inte tvillingar, men det är bara 16 månader mellan dem och de var hemma länge tillsammans och har gått tillsammans på förskolan etc.) och de har ju en relation som är så oerhört stark att jag utan tvekan kan känna igen mig i ovanstående punkter. De har varandra och är varandras stora trygghet, någon som förstår den andres minsta minspel och då blir andra minder intressanta. Min äldsta är 5 år nu och NU är andra kompisar jättekul, men inte när han var 3 år och lillebror 2.

Kom på en sak till angående det här med nära syskon. Min äldsta var lite sen med sitt tal, vi gick hos logoped och fick en mild uttalsförsening konstaterad. Han saknade exempelvis alla de bakre ljuden tills i höstas strax innan fyllde 5. De spännande var att lillebror gjorde som storebror. Han hade de bakre inledningsvis men slutade använda dem. Så fort storebror började använda dem så började han också . Hur alla andra pratade eller att han var med på storebrors träningstillfällen hos logoped och visste hur det skulle vara var inget som påverkade. Storebror var den som gällde. De har ju alltid haft ett "eget" språk och förstår varandra utan att det behöver uttalas.

Interagerar de med andra barn om ni delar på dem? Så länge de har varandra så har de kanske inget större behov av andra kompisar? Att sätta dem på olika avdelningar kanske är väl drastiskt, men förskolan kan se till att barnen hamnar i olika grupper när det är gruppaktivitet tex. Mina tvillingar gick på samma avdelning, men personalen var noga med att sära på dem då och då. Tvillingar kan lätt bli beroende av varandra och om det hämmar barnens utveckling så är det inte bra, samtidigt som det såklart är en väldig trygghet för dem att få vara tillsammans.

Logoped var ett jättebra tips och kan ge värdefull hjälp. Vi gick till logoped via autismcenter med vår ena son och det var guld värt. Sonen hade perfekt uttal och ett enormt ordförråd men logopeden kunde ändå peka ut var bristerna låg vad det gällde kommunikationen och förståelsen för sammanhang.

Treåringar är speciella tycker jag . Vår treåring bryter också ihop om jag tex. råkar bre smörgåsen på fel sätt eller skala frukten fel. Mina tvillingar var likadana i den åldern, men det mesta har gått över tack och lov (de är sex år nu).

Hej! 
Tack för alla bra tips. De har börjat prata lite mer men det är fortfarande mycket jag upplever att de inte förstår.

Vi ska gå hos en logoped nu i början av juli. (äntligen) Hoppas det gör stor skillnad.

Vi hoppas det löser sig snart
Ha det fint
LM 

Lycka till hos logopeden.

Att gå på samma avdelning, men separera dem vid gruppaktivitet tycker jag lät som en bra medelväg.  

Hej, vet inte hur det gått men ville dela med mig av våra saker som vi gått igenom... Vi har tvillingkillar på nu 4, 5 år och din situation är lite lik våran. Känner igen mig själv... Vår ena kille var sen med tal och hade svårt att vara delaktig i lek, leker bredvid och blev frustrerad när saker skifta snabbt... Vi kontaktade en barn logoped som gjorde en utredning och han fick diagnosen generell språkstörning. Man kan tyvärr inte få då mycket hjälp innan man har en diagnos på ett barn, sen öppnad set dörrar. ;) så mitt råd leta upp en privat barn logoped för det kommunala via sjukhus har jätte låååång väntetid och träff nr 2 kan vara efter en månad, man blir väldigt frustrerad som förälder att saker sker så långsamt. Privat logoped kan snabbt göra utredning och se vad och om de har något och om i så fall så kan man vända sig till förskolan och det är ras skyldighet enligt svensk skollag att hjälp till och eventuellt skaffa resurs lärare som kan hjälpa till för att i samråd d er logoped jobba på hur de bäst ska kunna ta del och vara med i gruppen på dagis som möjligt. Det kommer bli bättre! Huden på oss föräldrar är som silkes papper i början men den härdas... Tror mig. Min kille hA avancerat jätte fint... Vi delade på dem han gick ner en förskoleklass , ja han e fysisk större men mer på samma nivå och kommit in i det gänget och språket hare tagit fart och vi jobbar hos vår logoped varannan vecka hemma och får material hem som vi övar med och blandar in i vardagen. Perfekt är att jobba och komplettera med tecken, han har svårt att finna orden då ger tecken en trygghet efter som talet är sent och han är osäker så tecknet "låter" ju aldrig konstigt... Vi förbereder alltid i god till, te x om 10 min ska du bada... Nu är det 5 min kvar.... Ok om 1 min.... Och visar med fingrarna så t inte blir en överraskning funkar bra.... Och rutiner samma saker och i samma ordning och har man lovar gör t annat blir det besviken... Har man sagt man ska vinka i fönstret... Stanna o vinka... Annars kan det bli en dålig dag. Vet inte hur det gått för er men glöm inte ni har rättigheter och förskola har skyldighet att hjälpa till men det är svårt utan en diagnos. Vänd er annars till rektors ansvarig i ert område om di får problem med att förskolan tycker det är jobbig och inte har resurser. Visst t är enklare för skolor om alla var lika , men vi hyllar olikheter och våra barn fungerar och lär sig snabbare om de integreras i förskolan istället för att uteslutas för det känner barnen som ett nederlag, var enda gång de tas ut ur gruppen för de andra ska få lugn och ro.... Stor kram och lycka till och krama och pussa allt vad ni kan på era fina flickar! ;) hoppas något av vår historia kan hjälpa er.