Anonym (förbannad)

Äldre 13 Mar 13:57

17 svar

Jag har gift mig - plötsligt beter sig exet som en gris

Hej,

Jag har fått problem efter att ha gift om mig. Vi har tre gemensamma barn tillsammans på 9,13 och 15 år.

Deras pappa har alltid varit lite allmänt bråkig och svår att komma överens med i skov. Sedan ett av barnen fått diagnos adhd, har jag förstått att pappan säkerligen har add vilket kan förklara hans problem att samarbeta och fungera ibland - vilket har känts mer som en oförmåga än att medvetet vara dum och elak.

Hans sätt och oförmåga att samverka var en stor del i att det tog slut till sist eftersom han sa en sak och gjorde en annan - eftersom han helt enkelt inte hade förmåga till annat trots att han ville. Det ledde till massor av konflikter hemma både mellan oss och honom och barnen.

Nu är det tre år sedan vi bröt upp och jag har gift om mig.

Detta har lett till att jag nu vill att vi skriver avtal om hur och när vi har barnen, vilka lov, bytesdagar samt vem som väljer sommarveckor vilket år mm.

Plötsligt beter han sig som en fullkomlig idiot. Han bråkar om allt det går:

1. Han vägrade in i det sista att inkomma med sommarveckor fast han väljer först. Han försökte i stället för att välja veckor, ta reda på när VI har tänkt ha semester för att om möjligt välja "fel" veckor så att jag och min man skulle få så lite semester som möjligt utan barn. Vi vill ju vara lediga utan barn någon vecka när de är hos sina andra föräldrar. Även min man har en dotter med sitt ex.

2. I stället för att lämna över barnen "normalt" på söndagskvällar eller måndagsmorgnar under sommarlovet - ska vi plötsligt lämna dem "som överenskommet" på måndagar kl 16:00. Medan jag vill ha det som vanligt - dvs. antingen jobbar man väl hela veckan eller har semest med barnen?

3. Han vägrar att betala hälften av högkostnadsskyddet för sonens medicin som jag hämtat ut då jag fick slut på den först.

4. Han vägrar att gå med på att skolloven räknas från sista till första skoldag, utan vill att vardagsumgänget ska fortsätta under lovtid så att en vecka är måndag till måndag - varken mer eller mindre. Han förstår inte alls att man vill ha sina barn så länge det går när man har ledigt lov - samt att man själv vill ha möjlighet till längre ledighet när barnen är borta på lovet. Nä - han vill ha dem så lite som möjligt - "men om jag vill ha dem mer har han inget emot det". Minsann!

5. Han vill alltid ha barnen så lite som möjligt - och försöker slippa undan att ha dem där det går. Han kan bråka om en enstaka dag på sommarlovet som han menar att han "åker på".

6. Om barnen är sjuka på en måndag, tycker han inte att de ska stanna där de är tills de blir hämtade kl. 16 alt att den andra föräldern får hämta hem sjuklingen direkt på morgonen. För varför ska man kunna planera sina arbetsdagar? Nej, han anser att dagen ska brytas kl. 12. Så att man alltid riskerar att råka ut för vab varje måndag halva dagen om det vill sig riktigt illa. Medan jag tycker att man måste ju bestämma vem som "äger" hela sjukdagen. Antingen så jobbar man väl - elller så är man hemma?

Och så här fortsätter det in i absurdum.

Han svarar heller inte på konkreta mail jag skickar honom med färdiga avtal där loven ligger precis som vi har haft dem de senaste två åren - och jag vill ha det skriftligt. Han vill heller inte gå till familjerätten och få hjälp med ett avtal.

Och sedan tycker mina barn SYND om sin stackars pappa som de inte har fått träffa på så länge heller. Han är ju så ENSAM...de får dåligt samvete när vi som "ny" familj gör roliga sker tillsammans för det är orättvist mot stackars ensamma pappa...de skulle bara veta att han inte VILL ha dem mera och att han TRIVS med att vara ensam.

Pga. sportlovet och vårt ordinarie schema samt att jag har påsklovet plus en extravecka har jag under denna och kommande period mina barn dessa veckor:.

8,9,10,12,13,14,halva vecka 15

Under samma period har han dem vecka 11 och en dag vardera vecka 12 samt halva vecka 15.

Vill han vid förfrågan bli kompenserad eller ha dem extra? Nä - jag får typ "skulla mig själv" för att jag åker bort under påsken!! Ja, så kan man ju också se det!!

Jag blir irriterad och ledsen för barnens skull - samt förbannad för att de verkligen tycker så SYND om sin pappa som lever ensam och har det så tråååkigt.

Själv har jag god lust att fräsa att han minsann inte vill ha dem mera, samt att det inte är det minsta synd om honom samt mycket mycket mera. Men som en god mor gör man ju såklart inte så - lika lite som att man slänger ut barnen genom fönstret hur arg man än kan bli på dem ibland...

Men frågan är hur man tacklar sådant här? När man i normala fall har vv-boende, gemensam vårdnad och bör komma överens? Om den ena föräldern plötsligt inte vill det längre och dessutom vägrar skriva ett avtal eller ta hjälp? Och beter sig i största allmänhet som ett riks-pucko i mina ögon??????

Detta började av någon anledning när jag gifte mig för en tid sedan - och kanske beror på någon form av livskris - vad vet väl jag? Det kanske går över förhoppningsvis? Men hur som...?

Anonym

Äldre 13 Mar 14:01

#1

Låter helt sjukt att behöva bråka när era barn är så stora...

Vad säger barnen? Hur vill de har boendet och umgänget?

Anonym

Äldre 13 Mar 18:48

#2

gå till familjerätten du då?

Anonym (förbannad) Trådstartaren

Äldre 14 Mar 14:36

#3

Anonym skrev 2013-03-13 14:01:56 följande:

Låter helt sjukt att behöva bråka när era barn är så stora...

Vad säger barnen? Hur vill de har boendet och umgänget?

Ja, visst känns det gräsligt onödigt...Vår 9- åring vill bo vv, vår 13-åring vill bo 2 hos mig / 1 hos pappa, vår 15-åring bryr sig inte så mycket just nu annat än om sig själv - tonåring som han är. Han bor hos den som håller med honom mest för stunden och där han får mest egentid.

Det är vår 13-åring som har adhd, och han upplever det lugnare hos mig helt enkelt.

Jag hoppas att det går över!

Anonym (förbannad) Trådstartaren

Äldre 14 Mar 14:36

#4

Anonym skrev 2013-03-13 18:48:17 följande:

gå till familjerätten du då?

Det går inte. Om inte båda föräldrarna vill komma, bokar de ingen tid - så det går inte.

Anonym

Äldre 14 Mar 19:44

#5

Låter mer som "Jag vill skriva avtal om hur vi ska ha barnen och plötsligt börjar han agera i enlighet med det (eller så ja är missunnsam).

1. Han är i sin fulla rätt, enligt avtal?, att inkomma med sommarschema i sista minut. Har ni som sista dag 1 mars så kan han inkomma med önskemål 23.59 den dagen.

2. Har ni överlämning 16.00 måndag så gäller det även på lov om det inte finns något annat avtal?

3. Jag misstänker att du har barnbidraget och han betalar underhåll.

4.Se punkt 2

5. Ja det är ju sorgligt men tyvärr kan man inte tvinga till umgänge. Men så länge han har dem som avtalat så...

6. Hade ni inte överlämning måndag 16.00? (på lov och sommarveckor) Isf gäller det ju konsekvent eller?

Han är i sin rätt att tacka nej till att bli kompenserad. (se punkt 5)

Bra att du är en bra mamma och inte "lägger ut" din frustration på honom på barnen.

Vill han inte skriva avtal hos familjerätten får ni göra det i tingsrätten.

Visst i de flesta fall kommer man överens. Den ena föräldern vill inte ha så mycket umgänge och den andra är nöjd med det eller man vill dela lika och båda är nöjda med det. Men det vanliga är inte vv, bara ca 20-25% har det så vad jag vet.

Sen finns det mycket riktigt de fall där man inte är överens. Den ena vill att man delar men den andre vill inte det. Antingen vill en ha barnen för sig själv sas (oftare mammor vad jag förstår) eller den andre vill inte ha barnen så mycket (oftare pappor vad jag förstår). I det första fallet kan man gå till tingsrätt även om det kan vara svårt att komma förbi "mammaprivilegiet", men det går. I det andra fallet finns det som sagt tyvärr inte mycket att göra då påtvingat umgänge knappast gynnar barnen.

Det du kan göra (som är i den senare situationen vad jag förstår) kan dock få ett lagligt bindande avtal. Men kom då ihåg att det som står där är det som gäller. Även om du tycker annat är "normalt" i vissa situationer.

Mitt tips. Sluta reta dig på det han gör eller inte. Det suger bara energi och leder sällan till någon "förbättring", eller hur? ;)

SupersurasunkSara

Äldre 14 Mar 19:55

#6

Du kan aldrig ändra på pappan bara på din inställning till honom. Det tar bara onödig energi så släpp det även om det är svårt.

Strunta i att försöka få till sommaren, låt det vara som vanligt, även om era veckor sabbas. Skriv upp varje gång han säger nej till att ha barnen på sin tid.

Varför ska dagen brytas 12 när överlämning ska ske kl 16? Han kan inte ha kakan och äta den.

Stäm honom i tingsrätten om ni absolut måste komma fram till något annat avtal, eller stäm honom så du får ensam vårdnad så kan du styra mer själv, har man inget bra samarbete ska bara en ha vårdnaden tycker jag.

Ang pengar, man kan aldrig tvinga någon att betala mer än underhåll, vet inte om han betalar det om inte så se till att du får det eftersom ni har barnen mer om jag fattat det rätt?

När barnen tycker synd om pappa, svara att pappa tycker om att vara ensam OCKSÅ så det är ingen fara med honom.

Anonym

Äldre 14 Mar 20:21

#7

SupersurasunkSara skrev 2013-03-14 19:55:45 följande:

Stäm honom i tingsrätten om ni absolut måste komma fram till något annat avtal, eller stäm honom så du får ensam vårdnad så kan du styra mer själv, har man inget bra samarbete ska bara en ha vårdnaden tycker jag.

Stämma för avtal ja men vårdnad? Njae det kan leda till en större konflikt än nu och och styra får man ju inte riktigt, avtal om umgänge måste man ju ha iaf.

Och vad lägger man i ordet samarbete? Är man regid och oflexibel men följer avtal så är det tillräckligt samarbete tycker jag. För vem har tolkningsföreträde på vad det är som är samarbete? Vill jag inte göra som exet vill kan han uppfatta det som att jag inte vill samarbeta men jag är av en annan åsikt, jag håller mig till avtal (klok av erfarenhet).

SupersurasunkSara

Äldre 15 Mar 07:28

#8

Anonym skrev 2013-03-14 20:21:16 följande:

Stämma för avtal ja men vårdnad? Njae det kan leda till en större konflikt än nu och och styra får man ju inte riktigt, avtal om umgänge måste man ju ha iaf.

Och vad lägger man i ordet samarbete? Är man regid och oflexibel men följer avtal så är det tillräckligt samarbete tycker jag. För vem har tolkningsföreträde på vad det är som är samarbete? Vill jag inte göra som exet vill kan han uppfatta det som att jag inte vill samarbeta men jag är av en annan åsikt, jag håller mig till avtal (klok av erfarenhet).

Om han dels vill att byte ska ske kl 16, men att om det gäller vab så bryts dagen kl 12 skulle iaf jag bli vansinnig. Dumt att de inte hade avtal om lov etc, ja, men jag skrev också att TS bör låta det vara samt skriva upp alla ggr han vägrar ta barnet på SIN tid. DET är inte att samarbeta tycker jag.

Jag har varit i den sitsen, en pappa som hux flux kör hem barnen till mig för att han inte orkade, eller så varken kom han och hämtade eller ringde när han skulle ha dem. Visst hade jag kunnat åka dit med dem och lämpat av dem, men vem fan gör så? Snacka om att få barnen att känna att de är oönskade av båda föräldrarna.. Samt att han inte hade öppnat dörren, så pass känner jag honom. Hade han inte märkt att det var vi hade han skjutsat barnen hem till min mamma istället.
En sån förälder ska inte ha vårdnad.
Har men ensam vårdnad kan man mer styra efter hur barnen mår, visst behöver man ett avtal, men man kan skriva det mer på barnens villkor. Pappan i detta fall verkar inte orka ha vv, alltså kan man då enklare korta ner det till ons-sön tex istället för detta hattande och sköter han inte det är det enklare att få det ändrat. Obs att jag kan ha fel om detta men detta är vad jag fått berättat för mig när jag undrade ang detta med gemensam/enskild vårdnad.

Anonym

Äldre 15 Mar 07:37

#9

Anonym (förbannad) skrev 2013-03-14 14:36:03 följande:

Ja, visst känns det gräsligt onödigt...Vår 9- åring vill bo vv, vår 13-åring vill bo 2 hos mig / 1 hos pappa, vår 15-åring bryr sig inte så mycket just nu annat än om sig själv - tonåring som han är. Han bor hos den som håller med honom mest för stunden och där han får mest egentid.

Det är vår 13-åring som har adhd, och han upplever det lugnare hos mig helt enkelt.

Jag hoppas att det går över!

Barnen kan inte bestämma och bo olika dessutom... Att träffa pappa varannan helg är kanske lämpligt? Och den lilla skulle kunna vara någon extradag med pappa?

SupersurasunkSara

Äldre 15 Mar 13:27

#10

Anonym skrev 2013-03-15 07:37:37 följande:

Barnen kan inte bestämma och bo olika dessutom... Att träffa pappa varannan helg är kanske lämpligt? Och den lilla skulle kunna vara någon extradag med pappa?

Umgänge ska ju utgå från barnens bästa, så varför kan inte barnen bo olika? Kanon att få ensamtid med mamma/pappa ibland.

Anonym (förbannad) Trådstartaren

Äldre 15 Mar 14:18

#11

Anonym skrev 2013-03-14 19:44:44 följande:

Låter mer som "Jag vill skriva avtal om hur vi ska ha barnen och plötsligt börjar han agera i enlighet med det (eller så ja är missunnsam).

1. Han är i sin fulla rätt, enligt avtal?, att inkomma med sommarschema i sista minut. Har ni som sista dag 1 mars så kan han inkomma med önskemål 23.59 den dagen.

2. Har ni överlämning 16.00 måndag så gäller det även på lov om det inte finns något annat avtal?

3. Jag misstänker att du har barnbidraget och han betalar underhåll.

4.Se punkt 2

5. Ja det är ju sorgligt men tyvärr kan man inte tvinga till umgänge. Men så länge han har dem som avtalat så...

6. Hade ni inte överlämning måndag 16.00? (på lov och sommarveckor) Isf gäller det ju konsekvent eller?

Han är i sin rätt att tacka nej till att bli kompenserad. (se punkt 5)

Bra att du är en bra mamma och inte "lägger ut" din frustration på honom på barnen.

Vill han inte skriva avtal hos familjerätten får ni göra det i tingsrätten.

Visst i de flesta fall kommer man överens. Den ena föräldern vill inte ha så mycket umgänge och den andra är nöjd med det eller man vill dela lika och båda är nöjda med det. Men det vanliga är inte vv, bara ca 20-25% har det så vad jag vet.

Sen finns det mycket riktigt de fall där man inte är överens. Den ena vill att man delar men den andre vill inte det. Antingen vill en ha barnen för sig själv sas (oftare mammor vad jag förstår) eller den andre vill inte ha barnen så mycket (oftare pappor vad jag förstår). I det första fallet kan man gå till tingsrätt även om det kan vara svårt att komma förbi "mammaprivilegiet", men det går. I det andra fallet finns det som sagt tyvärr inte mycket att göra då påtvingat umgänge knappast gynnar barnen.

Det du kan göra (som är i den senare situationen vad jag förstår) kan dock få ett lagligt bindande avtal. Men kom då ihåg att det som står där är det som gäller. Även om du tycker annat är "normalt" i vissa situationer.

Mitt tips. Sluta reta dig på det han gör eller inte. Det suger bara energi och leder sällan till någon "förbättring", eller hur? ;)

Hej,

1. Vi har aldrig behövt ha varken avtal eller "sista datum" innan. Det har aldrig varit några problem tidigare.

2. Vi har aldrig haft överlämningar kl 16:00. Jag lämnar på skolan måndagar, sedan är de hans till måndagen efter.

3. Vi delar bb, ingen betalar underhåll.

5. Det vanliga funkar.

6. Nej.

Det är först nu - sedan har har börjat bete sig såhär - som jag känner ett stort behov av att vi ska ha ett schema med varandra. Tidigare har vi alltid samarbetat kring allt - klockrent. Allt detta har kommit sedan jag gift om mig och har en annan man stadigvarande i mitt liv.

Han har väl på något vis alltid "hängt sig kvar" kring mig och mitt liv och egentligen inte startat något nytt eller dejtat på allvar. Det känns lite som att han har bidat sin tid - och att vi ska försöka igen. Det har han även antytt ett antal gånger, varpå jag sagt till honom att det aldrig kommer att bli så och att det inte finns några sådana känslor kvar.

Det känns mer som att han iom. mitt giftermål kommit in i någon slags livskris.

Han har nyligen fyllt 50, hans mamma går igenom en cancerbehandling, han är missnöjd med sitt liv i största allmänhet, han bor i Stockholm för att han har sina barn här - annars skulle han flytta tillbaka till Dalarna, han tycker det är jobbigt med barnen och alla deras aktiviteter, han vill inte att det ska vara slut egentligen - och nu har jag till slut oåterkalleligen gift om mig med en man som därtill är 14 år yngre än han. Dessutom drog jag ur "pluggen" idag och tänker försöka mig på en sista sladdis förutom den treåring som jag har utöver "våra" gemensamma barn. Fast det vet han ju inte.

När jag skrev till honom att han väl kan förklara för sina barn att han gör saker på sin tid och att det inte är "synd" om honom - fick jag tillbaka att "de säkert tycker synd om sin pappa för att han inte ( som jag) har hus, sommarstuga, reser och köper saker" Så han är även bitter för att han jämför våra liv med varandra. Han skrev han även att det är "bra" att de älskar sin pappa och saknar honom. Det känns som att han gärna vill att de saknar honom - men på det viset är det ju inte sunt. Det är väl klart att det är bra att de älskar sin pappa!

Barnen tycker synd om honom för att de verkligen tror att han är ensam. Men det är ju inte så. Han bokar saker, träffar folk och bokar saker på ina "lediga" helger. Det har inte med att vi gör olika saker att göra. Vi har vara olika intressen - och även medans vi var tillsammans - följde han aldrig med på t.ex resor - för han gillar inte att resa. Han prioriterar sin tid och pengar på sig själv, bara.

Men det är hur som helst inte OK att han ska jävlas med mig och ta ut sin kris / livssituation eller vad det är - på MIG. Jag är inte hans ventil!! Men jag kan ju heller inte tvinga honom till att skriva avtal om han vägrar - och det känns ju helt uppåt väggarna att stämma i första hand.

Anonym (förbannad) Trådstartaren

Äldre 15 Mar 14:30

#12

SupersurasunkSara skrev 2013-03-15 13:27:01 följande:

Umgänge ska ju utgå från barnens bästa, så varför kan inte barnen bo olika? Kanon att få ensamtid med mamma/pappa ibland.

Håller helt med dig där!

Tidigare, när allt funkade, har barnen alltid kunnat gå omlott med varandra eller efter humör ibland. Om han har åkt bort, har jag tagit dem och vice versa.

Jag har alltid åkt med kryssning med någon, till landet med någon eller med de två små tillsammans eller de två stora ihop beroende på vad det har varit för något.

Egen tid med barnen eller egen tid med mamma är det bästa som finns. Särskilt hos mig när de är fyra stycken med olika åldrar och behov.

Jag hoppas och håller tummarna för att han kommer ur det här och slutar att vara på mig och jävlas av vilken anldning det än må vara - det känns jobbigt för mig - och skulle bli ännu jobbigare för barnen!

Anonym

Äldre 15 Mar 14:42

#13

SupersurasunkSara skrev 2013-03-15 13:27:01 följande:

Umgänge ska ju utgå från barnens bästa, så varför kan inte barnen bo olika? Kanon att få ensamtid med mamma/pappa ibland.

Umgänge KAN inte ske mot en umgängesförälders vilja.

SupersurasunkSara

Äldre 15 Mar 16:53

#14

Anonym skrev 2013-03-15 14:42:43 följande:

Umgänge KAN inte ske mot en umgängesförälders vilja.

Nej helt klart kan det inte det. Men om uf inte vill se till barnets bästa så kanske uf inte ska ha umgänge eller ens vårdnad alls.

Barnets rätt till båda föräldrar i all ära, men det är oerhört jobbigt att inte veta om uf kommer eller inte. Som bf kan man inte planera ett dugg framåt med en sådan förälder att ta hänsyn till och jag hoppas det kommer att bli lättare att få enskild vårdnad i såna fall där uf inte sköter sitt. OCH att det blir lättare att få enskild vårdnad och boende för uf om bf krånglar.

Anonym

Äldre 15 Mar 17:49

#15

SupersurasunkSara skrev 2013-03-15 16:53:35 följande:

Nej helt klart kan det inte det. Men om uf inte vill se till barnets bästa så kanske uf inte ska ha umgänge eller ens vårdnad alls.

Barnets rätt till båda föräldrar i all ära, men det är oerhört jobbigt att inte veta om uf kommer eller inte. Som bf kan man inte planera ett dugg framåt med en sådan förälder att ta hänsyn till och jag hoppas det kommer att bli lättare att få enskild vårdnad i såna fall där uf inte sköter sitt. OCH att det blir lättare att få enskild vårdnad och boende för uf om bf krånglar.

Smart idé. Tror Ts får svårt att övertyga domstolen om samma sak.

Anonym

Äldre 15 Mar 19:45

#16

Anonym (förbannad) skrev 2013-03-15 14:18:09 följande:

Hej,

1. Vi har aldrig behövt ha varken avtal eller "sista datum" innan. Det har aldrig varit några problem tidigare.

2. Vi har aldrig haft överlämningar kl 16:00. Jag lämnar på skolan måndagar, sedan är de hans till måndagen efter.

Det känns mer som att han iom. mitt giftermål kommit in i någon slags livskris.

Men det är hur som helst inte OK att han ska jävlas med mig och ta ut sin kris / livssituation eller vad det är - på MIG. Jag är inte hans ventil!! Men jag kan ju heller inte tvinga honom till att skriva avtal om han vägrar - och det känns ju helt uppåt väggarna att stämma i första hand.

1. Ok men nu tycks ni behöva ett sistadagendatum.

2+4 Har ni ingen tid på måndagar så kan ju en tolkning vara att man bryter mitt i vid 12 alltså. Mycket bättre då att ha en tid på em så att man mycket riktigt vet vem som "äger" vab-dagen. Detsamma att ni skriftligen och lagligt kommer fram till hur man ska räkna lovdagar.

Ja för honom har det antagligen blivit sista spiken i kistan. några reagerar väldigt starkt på det ett tag, andra kommer aldrig förbi det. Kanske ska du låta det lägga sig istället för att elda på? Men vill du ha ett avtal så får du nog be rätten upprätta ett om han inte vill skriva ett hos familjerätten.

Och nej det är inte ok att ta ut sitt mående på andra men vissa gör det iaf. Och åt det kan man göra intet, bara lösa det på bästa sätt. Och bästa sätt i det här fallet är nog inte att "gå på" utan försöka hitta smarta och smidiga vägar "omkring" problemet. Alltså lösningsfokus istället för problemfokus.

Anonym

Äldre 15 Mar 19:51

#17

SupersurasunkSara skrev 2013-03-15 16:53:35 följande:

Nej helt klart kan det inte det. Men om uf inte vill se till barnets bästa så kanske uf inte ska ha umgänge eller ens vårdnad alls.

Barnets rätt till båda föräldrar i all ära, men det är oerhört jobbigt att inte veta om uf kommer eller inte. Som bf kan man inte planera ett dugg framåt med en sådan förälder att ta hänsyn till och jag hoppas det kommer att bli lättare att få enskild vårdnad i såna fall där uf inte sköter sitt. OCH att det blir lättare att få enskild vårdnad och boende för uf om bf krånglar.

Nu verkar det som ni blandar din situation med TS. TS ex har ju barnen när han ska vad jag förstår och följer avtal men att de inte tycks ha något avtal, iaf inget de är överens om. Eller att han tidigare varit mer flexibel men nu är rigid. Och som jag sa tidigare. Följer man avtalet så är det ok även om man inte är flexibel och har olika åsikter, om inte avtal följs så nej då funkar inte samarbetet som jag ser det.

Jag har gift mig - plötsligt beter sig exet som en gris

INNEHÅLL