Älskade bonusar!!!!

Visst är det så... familjen känns inte komplett när bonusarna saknas

Hmm där rök min anonymitet trots att jag klickade i den... mobilappen suger

Oj, många frågor!  Hoppas jag får med svar på dem alla! Tar det från början... 

Vet inte om jag gick in i bonuslivet med någon speciell inställning, jag fattade nog inte riktigt vad det innebar? Och i början var det inte alltid så lätt, jag kunde känna mig svartsjuk och åsidosatt. Men det var känslor som jag har fått bearbeta.
Jag är helt säker på att bonuslivet har gjort mig till en bättre människa, och från att ha fokuserat enbart på mig och mina känslor till att nu, helt instinktivt, sätta min bonus väl och ve före mina, ibland, helt irrationella känslor som kan dyka upp.  
Sen har jag och bonus fått skapa oss en egen relation, och jag har aldrig försökt ta en mammaroll. Jag började med att vara en rolig lektant och sen utvecklades vårt förhållande( i den takt bonus bestämde) till en djupare vänskap. Nu är jag en trygghet, en vän och en vuxen förebild. 
Att jag har haft tur med att bonus redan från start gillade och accepterade mig tackar jag min lyckliga stjärna för.
Men det sista bandet las när lillasyster kom och jag fick se kärleken mellan stora och lilla. Då kände jag att cirkeln till sist var sluten och att vi alla blev familj. 
Sista grejen som jag tror har spelat en stor roll är att jag och min sambo kommunicerar väldigt väl. Vi pratar mycket , är  på samma våglängd och kan diskutera känsligare saker utan ilska. 

Hoppas jag fick med allt nu! Eller hur? Känns tomt... och inte minst för lillasyster som saknar storasyster like crazy! 
 

Du skriver att den här tråden skulle vara positiv men det är ändå en tråd för klagande. Samma som alla andra "bonus"trådar..
Så det blir du som får trösta och torka spyor? "Man MÅSTE acceptera hela paketet om man träffar en man med barn".  Ja det låter ju positivt..  

Förresten varför tar du huvudansvaret? Typiskt män att smita från ansvaret och typiskt kvinnor att ta på sig det..

Shit så överdrivet positivt perspektiv. Du formulerar det som att torka spyor och kramas med en magsjuk inte är det minsta motbjudande. Troligtvis för att det är din bonus det handlar om. Herrejävlar vem fan pallar torka spyor med en sån jävla obekymmersam inställning? Personligen gör jag allt för att sambon tar spyorna istället, eftersom jag hatar att vara magsjuk. Ja han vabbar också, för jag tycker inte om att ta hand om sjuka barn. Detta gäller både bonus och bio. Jag tror inte du är så positiv egentligen. Ditt syfte är att vinkla tråden för att lätta ditt, av nån anledning, dåliga samvete.

Har två bonusar som jag också älskar över allt :) 
De är också 5 & 7. Har varit med sen lilltjejen var två och pojken precis skulle fylla 4 så tjejen vet inget annat, jag är inkluderad i allt :)
Pojken kommer ihåg lite lite men det går så bra.

Älskar dom! :) 

Positiv för jag orkar inte med en till tråd med bonusmammor som spyr galla över barn som bara är barn!! Det är så klart inte alltid en dans på rosor det är det inte med bio barn heller!!!

Ja om man träffar en man med barn så kan man inte vara så naiv och tro att barnen inte kommer vara en stor del av livet tillsammans!  

Så tröttsamt med kommentarer som "du visste vad du gav dig in på".

Näe.. För INGEN kan veta hur det blir förrens man är där.. Och med facit i hand skulle majoriteten av alla bonusföräldrar ALDRIG ge sig in i det..

Mina bonusar är också tokbra..de är 10 och 13år. Superfina.
Vi har barnen vv..deras mamma är jättebra. Vi tjafsar aldrig. SKöter vår vecka. Tror att det hjälper att de har bra föräldrar redan,med bra värderingar. Barnen kan säkert göra något tokigt ibland,men de är barn. Och väldigt söta,omtänksamma och snälla.

Om jag någongång kan bli irriterad,ligger det faktiskt hos mig. Att jag ibland kan känna svartsjuka? Att de inte är mina eller att de är en avkomma från min sambos tidigare liv( de levde ihop i 15år och vet att han älskade henne sååå)   

Vem har sagt att han smiter?? Saken är den att jag är arbetslös och har inga saker att göra idag. Medan min sambo hade ett viktigt möte nu på morgonen... Verkade som det mest naturliga att jag som inte behövde upp tidigt och vara klar i skallen tog hand spyor och ledset barn....Motbjudande?? Ett sjukt barn?? Nej för mig är det inte motbjudande.... Jag tycker synd om barnet!! Och gör vad som måste göras helt enkelt!!!

Ts, du är säkert en fantastisk bonusmamma men en skillnad hos dig och fler i tråden är att ni INTE har en närvarande mamma som sätter käppar i hjulen för er så fort hon får chansen. Ni har heller inte barnen bara vh. Har man det som er eller en mamma som accepterar vv och sköter sitt så är ALLT så mycket enklare... Så se inte ner på dom som försöker få ordning i ett stort kaos. Många älskar sina bonusar men har ett helvete. Där av så många negativa trådar. Har själv haft det helt okej förrut men hamnat i en situation jag ALDRIG hade kunnat förutspå. Människor väldigt olika mig har sårat mig och mina barn och satt spår i mitt hjärta för livet. Så akta dig för att tro att resten av livet ska funka perfekt. Har du tur så gör det det men det kan du omöjligt veta. Jag önskar dig fortsatt lycka men klanka inte ner på dom mindre lyckligt lottade....

Tror inte hon klankar ner på de som är mindre lyckligt lottade. 
Tro mig, jag har också haft ett helvete med biomamman som sätter käppar i hjulen. Vi har barnen varannan vecka. 
Men jag älskar de barnen i alla fall. 
Jag kunde inte heller förutspå hur det skulle bli  men nu har det blivit bättre så det kan vända åt alla håll! 

Skrev ingenstans att jag inte älskar mina bonusar... Tvärtom! Det jag ser i Ts inlägg är bara att hennes förutsättningar är mycket bättre än många andras... Det är självklart svårare att ta till sig barn som blir färgade av en vuxen som inte låter dom älska sin pappa och syskon. Alltid ser dom som en andrahandsfamilj... Jag vet att det kan vända, men vissa saker kan aldrig bli ogjorda. Vissa saker går inte förlåta. När ens småbarn blir indragna och utsatta så är det liksom inget som kan ursäkta det. Visst tror jag relationen till mamman här kommer bli bättre igen. Men tilliten är för alltid borta. När du gjort allt för att hjälpa och sen blir huggen i ryggen när du behöver hjälp tillbaka gång på gång så inser man ju att det faktiskt inte funkar. Det har igentligen inget med barnen att göra.

Jag anser att det är stor skillnad på att bråka med biomamman och att behandla bonusbarnen illa.... Även om mamman gör vad hon kan för att förpesta situationen så är det faktiskt inte barnets fel!! 

Sen kan man ju se saker på olika sätt... Vi har bonusarna HELA TIDEN mamman vill ha dem mindre och mindre hela tiden. Hur lätt är det att då få egentid i förhållandet?? Att vi skall kunna växa som par?? Jag kan aldrig få egen tid med min sambo egentligen för de få tillfällen vi inte har bonusarna i huset så finns det så mycket annat som måste göras i första hand! Jag har gått och blivit småbarnsmamma över en natt... Hade han haft varannan helg eller ens varannan vecka hade vi haft egentid och haft chans att växa som par på ett annat sätt. Nu växer vi som en familj från början istället.

Och visst i mitt fall så har vi turen att biomamman inte försöker vända barnen mot mig. Men även om hon hade försökt det så hade jag som vuxen varit tvungen att inse att det inte är barnen som talar utan mamman!

Jag klankar inte ner på dem som får problem med biomammor och bonusar som inte lyssnar.

Men jag förstår inte de som försöker dela upp familjen i två... Barnen hör inte hemma i "deras" lilla familj. Barnen får inte komma till sängen på natten, får inte följa med på semestrar, får inte julklappar eller presenter eller i alla fall inte lika fina som deras egna barn... Om man bygger om och flyttar så lågprioriteras bonusarna osv osv... För det är i mina ögon inte rätt!!! Som bonusmamma väljer jag själv att kliva in i en familj. Jag kan inte separera mig från de som redan finns i familjen!

      

Hej. Här är en till med positiva erfarenheter. Jag har en bonusdotter som är 6 år. Världens sötaste. Kontakten med biomamman är ok. Har tre biologiska barn också och ser faktiskt mig själv som en förälder åt bonus. Men känner mig absolut inte som hennes mamma utan snarare som en extra förälder. Hon är väldigt tajt med sin mamma, och mig. Pappan har hon också en tajt relation med men är det ex något hemligt så får jag alltid veta först. Jag tar hand om henne precis som mina andra barn, förutom att jag inte lägger mig i hur pappan och mamman vill att hon skall uppfostras osv. Jag köper kläder, gör mat, borstar håret, ser till att hon mår bra, precis som pappan och mamman också gör. Känns verkligen inte som om jag tar "för mycket ansvar" men ibland känns det lite jobbigt om ex pappan hämtar henne från skolan för han glömmer ALLTID något kvar på skolan, ex gymnastikpåsen eller andra saker som bara måste med. Eller att han totalt glömmer bort att ex hon ska duscha innan hon åker till mamman osv. Och det leder till att mamman blir förstås besviken på han/oss och så får jag skulden...det är det som är jobbigt. Jag VILL ta hand om bonus men vill inte "ta över för mycket".

Hej. Här finner ni en till bonusmamma som älskar sina bonusar, när jag och min man träffades visste inte jag att han hade barn men det är väl inte det första man säger eller frågar, jag vill bara utrycka hur glad jag blev när jag hittade denna tråd. ð??För alla glada bonus föräldrar som älskar sina bonusar

Idag har jag haft en perfekt stund med bonusarna vaknade med hög feber vilket resulterar i två sötisar som kommer med snuttefilt och tusen krya på dig kramar

Här vill jag hoppa in!

Älskar mina bonusar tokmycket har två en kille på 4 och en tjej på 7. Och ett biobarn på snart 6 :)
Och nu har vi en liten gemensam på väg :)

Jag har alltid gillat hans barn men vissa dar är ju sämre än andra men det är det ju med biosonen oxå ;) Vi har pojken VV och flickan VH vilket jag stör mig nåt grymt på. Vill ha båda lika mycket men tyvärr är det inte lösbart   :(

Så härligt att läsa att man inte är ensam om att älska sina bonusar!