Anonym

Äldre 17 Mar 09:26

19 svar

Vårt barn vill flytta till sin pappa.

Hej!

Jag behöver hjälp med att sortera tankar. Vad är rätt och vad är fel?

I snart 4 års tid har jag och barnens pappa "tvistat". Det började väl med att barnen kom hem och berättade att pappa ofta är arg, lämnar dom ensamma och slår dom. De var rädda och ville inte tillbaka hem till pappan. Det blev möten vid familjerätten, socialtjänstutredningar, orosanmälningar från skola och dagis. Barnen mådde mycket dåligt. Polisutredning som lades ner. Många möten hit och dit. Slutligen blev det en veva med medling i rätten och vi föräldrar kom fram till att barnen skulle få bo hos mig under veckodagarna. Fine, så blev det och så har det varit i över ett år nu. Barnen mår bättre i skolan och på dagis. Även helgerna hos pappan har blivit mycket bättre. Barnen kommer hem och har haft det rolig! Det är toppen. Jag tror väl att pappan är go när han inte blir stressad och att inte ha någara barn under veckorna gör honom lugnare och harmoniskare. Nu behöver han ju bara vara en go pappa utan läxkrav, gymnastikkläder, skjuts hit och dit, stress stress.
Allt har lugnat sig och jag själv har också hittat ro- barnen mår bra och får det bästa av sina båda föräldrar.

Så, nu till "problemet"(?). Vår 8 åriga son vill flytta hem till pappa på heltid. Han vill byta skola och bo där helt. Vad ska jag göra?

En del av mig säger att barnen måste få prova sina vägar. Fungerar det inte så kan han ju alltid komma hem igen. Jag vill ju inte vara mamman som sätter käppar i hjulen. Kanske har pappan blivit lugnare i sig själv? Det KAN ju gå bra?

MEN, om jag tillåter detta så har jag visat soc och rätten att jag litar på pappan och kan inte senare stå på mig och säga att han är farlig för barnens välbefinnande. Eller så tyder min handling på att jag inte kan se vad som är bäst för barnen. Detta är givetvis bara spekulationer och jag ligger 100 steg framför.

Säger jag nej till flytt så brister jag i att se ur barnets synvinkel. Jag vill ju mitt barn det bästa. Vill han prova detta så vill jag kunna stötta honom och helt ärligt så fasar jag inte för hans liv, jag vet att han kommer till mig om han ångrar sig och vill hem igen. Av egoistiska skäl vill jag ju givetvis ha mina barn under mina vingar men jag måste se till barnens önskningar. Kanske är jag inte "den bättre föräldern"?

Fasiken! Detta är så svårt....vad ska jag göra? vad bör jag tänka på? Vad är rätt och vad är fel?

SVBk4rr1ng

Äldre 17 Mar 09:37

#1

Diskutera problemet med socialtjänsten eller familjerätten och förklara hur du resonerar och kolla vad de tycker. Ett förslag är annars att avvaktar lite och kollar om det är nåt som håller i sig. Kanske kan han testa att bo hos pappan i sommar och så ser ni hur det går. Vad säger pappan själv?

Regnig måndag

Äldre 17 Mar 09:45

#2

Men för sjutton! Du ska ha ett barn- och inte egoperspektiv!
Det är helt irrelevant att du visar någonting för myndigheterna, fokus är och ska vara vad du visar barnet.
En sak som du måste komma fram till ära att du alltid kommer att ha dina barn under dina vingar, intill dödagar, var de bor är mindre viktigt.

Det du kan lita på är barnen, om pappan vore så dålig skulle barnen inte vilja flytta dit frivilligt! Och oavsett vad du tycker är barnens åsikt viktigast här faktiskt. Så länge de inte far illa så ska du inte lägga dig i hur han sköter om barnen, vad han gör, hur och varför är hans egen angelägenhet.

Det jag kan tycka är att vänta ett tag med skolbytet om det är möjligt. Att de så att säga provbor en termin eller så för att först därefter fundera på eventuellt byte. Min erfarenhet är att barn har olika behov av mamma eller pappa i olika perioder och då funkar det inte att byta skola.

Jag har inte betalt för att vara snäll!

Jättekul

Äldre 17 Mar 09:48

#3

Varför har din son kommit på detta helt plötsligt? Är det en idé från pappan?

Vad har du för förhållande till pappan idag?

Anonym Trådstartaren

Äldre 17 Mar 09:53

#4

Regnig måndag skrev 2013-03-17 09:45:18 följande:

Men för sjutton! Du ska ha ett barn- och inte egoperspektiv!
Det är helt irrelevant att du visar någonting för myndigheterna, fokus är och ska vara vad du visar barnet.
En sak som du måste komma fram till ära att du alltid kommer att ha dina barn under dina vingar, intill dödagar, var de bor är mindre viktigt.

Det du kan lita på är barnen, om pappan vore så dålig skulle barnen inte vilja flytta dit frivilligt! Och oavsett vad du tycker är barnens åsikt viktigast här faktiskt. Så länge de inte far illa så ska du inte lägga dig i hur han sköter om barnen, vad han gör, hur och varför är hans egen angelägenhet.

Det jag kan tycka är att vänta ett tag med skolbytet om det är möjligt. Att de så att säga provbor en termin eller så för att först därefter fundera på eventuellt byte. Min erfarenhet är att barn har olika behov av mamma eller pappa i olika perioder och då funkar det inte att byta skola.

Barn skyddar sina föräldrar till varje pris. Även om de slåss eller utför incest. Barn är det lojalaste som finns så lite hjärna måste en förälder ha. För två år sedan skulle vår 10 åring flytta dit för annars skulle pappa ta sitt liv sa hon. Hon sa även att det var deras fel att pappa slog dom, för om hon inte varit olydig så hade pappa inte behövt göra illa dom. Barn tar på sig föräldrarnas dumhet.

Detta måste jag ha i åtanke.

Jag tycker att beslutet är mycket svårt och att jag ens kan förbise allt han gjort tyder på att jag sätter barnen i främsta rum. Att jag bryr mig om soc och rätter har med att göra att jag inte kan förvänta mig deras hjälp om jag låter detta barn flytta.

Anonym Trådstartaren

Äldre 17 Mar 09:55

#5

Jättekul skrev 2013-03-17 09:48:46 följande:

Varför har din son kommit på detta helt plötsligt? Är det en idé från pappan?

Vad har du för förhållande till pappan idag?

Jag och pappan har mycket dålig kommunikation. Han tycker inte att vi behöver prata trots att vi har flera mindre barn tillsammans.

Jag kan gissa att sonen vill byta skola, pga mobbing. Sen är det nog mysigt med kvalitetstid utan syskon hos pappan.

Jättekul

Äldre 17 Mar 09:58

#6

Anonym skrev 2013-03-17 09:55:01 följande:

Jag och pappan har mycket dålig kommunikation. Han tycker inte att vi behöver prata trots att vi har flera mindre barn tillsammans.

Jag kan gissa att sonen vill byta skola, pga mobbing. Sen är det nog mysigt med kvalitetstid utan syskon hos pappan.

Ok, fick bara lite dåliga vibbar pga ditt ex.

Vet fäder som har vänt sina barn mot modern och det har slutat väldigt tragiskt.

Regnig måndag

Äldre 17 Mar 09:58

#7

Anonym skrev 2013-03-17 09:53:02 följande:

Barn skyddar sina föräldrar till varje pris. Även om de slåss eller utför incest. Barn är det lojalaste som finns så lite hjärna måste en förälder ha. För två år sedan skulle vår 10 åring flytta dit för annars skulle pappa ta sitt liv sa hon. Hon sa även att det var deras fel att pappa slog dom, för om hon inte varit olydig så hade pappa inte behövt göra illa dom. Barn tar på sig föräldrarnas dumhet.

Detta måste jag ha i åtanke.

Jag tycker att beslutet är mycket svårt och att jag ens kan förbise allt han gjort tyder på att jag sätter barnen i främsta rum. Att jag bryr mig om soc och rätter har med att göra att jag inte kan förvänta mig deras hjälp om jag låter detta barn flytta.

Ja de skyddar sina föräldrar men situationen är och blir annorlunda när de har två de kan välja mellan. Dina barn har uttryckt en önskan att få flytta, de hade de inte gjort om de blivit misshandlade och våldtagna.

Jag säger inte att barnen ljuger men du måste också ha i åtanke att barn säger det man vill höra och att man hör det man vill höra.

Självklart är beslutet svårt. Självklart kan du räkna med soc hjälp om och när det behövs. Ärligt säger det inte så mycket med polisanmälningar och socutrednigar eftersom det är så vanligt att barn säger det man vill höra och man hör det man vill. Att det lades ner säger bara att de inte kunnat bevisas för trots allt ska barnen intervjuas i en utredning och då försvinner en del av lojaliteten.

Jag har inte betalt för att vara snäll!

Fröken reserverad

Äldre 17 Mar 10:07

#8

TS prata med socialtjänst och familjerätt om vad din son vill och er historia och sånt.
Ta råd av dem, och OM du/ ni tycker att umgänget ska utökas hos pappan kanske ni kan prata om det på ett samarbetssamtal hos familjerätten?

Ni är föräldrar och måste försöka göra det bästa för barnen. En åttaåring kan inte alltid bestämma vad som är bäst.

Reserverad står för upptagen.

Anonym (?)

Äldre 17 Mar 10:10

#9

kan det vara så att eftersom det har funkat bättre med helger så upplever sonen det som bra hos pappan och tror då att det kommer vara så om han alltid bor där? En 8-åring kanske inte kan se helhetsperspektivet med skoldagar, ,läxor osv. Vardagen ska funka, inte bara helgerna.

Om det handlar om att byta skola är det en mycket större fråga än om bara vart boendet ska vara.

Anonym

Äldre 17 Mar 10:11

#10

Hell no!
En 8åring behöver inte prova sina vingar.
Ibland måste man som förälder,just vara förälder. Säga ifrån och till sitt barn. Han kommer bli arg på dig såklart. Men som förälder gör man sitt bästa för sitt barn.

Pappan har ju varit hårdhänt.
Och jo,mitt bonusbarn ville bo hos den andre förälder,fast misär..skyddade den andre föräldern och blev "mutad". Aldrig att vi släppte iväg barnet. Det vart utökat umgänge ett tag,som inte fungerade. Och då insåg barnet själv,men vårt barn var 13år.

Anonym Trådstartaren

Äldre 17 Mar 11:35

#11

tack snälla för råd och tips.

vet inte om det är någon ide att kontakta familjerätten nu. iof är vi i en utredning via soc för andra gången då det aktuella barnets psykolog gjort en orosanmälan pga min och pappans dåliga kommunikation samt hans instabila humör.

Jag kan ju prata med utredarna nästa gång vi ses....

Tutilure

Äldre 17 Mar 11:53

#12

Regnig måndag skrev 2013-03-17 09:45:18 följande:

Men för sjutton! Du ska ha ett barn- och inte egoperspektiv!
Det är helt irrelevant att du visar någonting för myndigheterna, fokus är och ska vara vad du visar barnet.
En sak som du måste komma fram till ära att du alltid kommer att ha dina barn under dina vingar, intill dödagar, var de bor är mindre viktigt.

Det du kan lita på är barnen, om pappan vore så dålig skulle barnen inte vilja flytta dit frivilligt! Och oavsett vad du tycker är barnens åsikt viktigast här faktiskt. Så länge de inte far illa så ska du inte lägga dig i hur han sköter om barnen, vad han gör, hur och varför är hans egen angelägenhet.

Det jag kan tycka är att vänta ett tag med skolbytet om det är möjligt. Att de så att säga provbor en termin eller så för att först därefter fundera på eventuellt byte. Min erfarenhet är att barn har olika behov av mamma eller pappa i olika perioder och då funkar det inte att byta skola.

Jag håller så inte med dig.

Målar man fan på väggen kan det inte bli annat än succé!

Tutilure

Äldre 17 Mar 12:07

#13

TS, jag är i en liknande situation där barnet vill bo mer hos pappan.
Jag tror inte på att dölja saker för barnen så jag har varit ärlig och försökt att förklara varför de bor mer hos mig. Men de tycker ju förstås om sin pappa och de är ju lojala mot honom och därför vill de vara lika mycket hos honom som hos mig.

Jag har gjort så att jag har valt att stå för att jag har gjort ett val, både inför mig själv och inför barnen. Det finns skäl till att jag har gjort det val jag har gjort och i den bästa av världar hade jag gjort ett annat, men jag kan bara göra det bästa av situationen.
Jag är den vuxna och den som måste ta beslut och alla beslut jag tar är helt för barnens bästa, trots att de kanske inte förstår det just nu.
Tröstar mig med att de kommer att förstå och att jag vet att jag gör rätt.

Lycka till!

Målar man fan på väggen kan det inte bli annat än succé!

Regnig måndag

Äldre 17 Mar 12:21

#14

Tutilure skrev 2013-03-17 11:53:58 följande:

Jag håller så inte med dig.

Det är helt ok.

Jag har inte betalt för att vara snäll!

Anonym (lov)

Äldre 17 Mar 12:47

#15

Nu kommer påsklov och sommarlov, skulle det vara möjligt att barnet skulle få vara mera hos pappan i och med lovena och få känna sig för? Efter 1½ månad hos pappa på sommaren kanske det inte är så intressent längre att flytta till pappa? Då skulle barnet fått känna sig för lite försiktigt utan att behöva byta skola osv.

Anonym (pappa)

Äldre 17 Mar 14:10

#16

Regnig måndag skrev 2013-03-17 09:45:18 följande:

Men för sjutton! Du ska ha ett barn- och inte egoperspektiv!
Det är helt irrelevant att du visar någonting för myndigheterna, fokus är och ska vara vad du visar barnet.
En sak som du måste komma fram till ära att du alltid kommer att ha dina barn under dina vingar, intill dödagar, var de bor är mindre viktigt.

Det du kan lita på är barnen, om pappan vore så dålig skulle barnen inte vilja flytta dit frivilligt! Och oavsett vad du tycker är barnens åsikt viktigast här faktiskt. Så länge de inte far illa så ska du inte lägga dig i hur han sköter om barnen, vad han gör, hur och varför är hans egen angelägenhet.

Det jag kan tycka är att vänta ett tag med skolbytet om det är möjligt. Att de så att säga provbor en termin eller så för att först därefter fundera på eventuellt byte. Min erfarenhet är att barn har olika behov av mamma eller pappa i olika perioder och då funkar det inte att byta skola.

jo så kan det visst vara. Barn skyddar sina föräldrar PLUS att många föräldrar kan faktiskt manipulera sina barn till saker och ting.
Mina barn är hos sin mamma en gång varje vecka och det fungerar ok. När hon haft barnen mer har det blivit kaos både för barnen men även för mamman.
Vi har testat oss fram flera ggr och när vi testat att gå tillbaka till att mamman har mer umgänge, varannan helg, så slutara det med att barnen mår JÄTTEDÅLIGT och mamman också. Allt funkar bättre när hon bara har en dag i veckan

MEN barnen är inte så stora (5 och 7 år) och kan inte sätta samband med att när de är där KORTARE stunder mår alla bättre...så efter ett tag med endast en dag i veckan så säger barnen att de vill bo hos mamma...då har vi testat naturligtvis, för barnens skull och varje gång har det blivit kaos igen!

SÅ pass små barn kan inte alltid veta vad som är rätt och fel! De flesta barn älskar både sin mamma och sin pappa. De vill ju helst ha dem båda två hos sig. Om nu i ts, pappan blev väldigt stressad av att ha barnet så mkt som vv eller heltid så han t o m SLOG barnet!!! Då kanske det inte är nån vettig sak att bara byta och låta barnet bo hos pappa, man borde trappa upp umägnget så att man märker om det blir kaos igen! Barn kan inte bestämma allt, vuxna har ändå mer erfarenhet och kan se lite mer perspektiv i det hela.

Självklart bör man trappa upp tiden lite. Varför inte testa att pappan får ha några vardagar också varje vecka så man märker om han klarar av varadagsbestyren?

Starkast

Äldre 17 Mar 14:23

#17

Anonym skrev 2013-03-17 09:26:08 följande:

Hej!

Jag behöver hjälp med att sortera tankar. Vad är rätt och vad är fel?

I snart 4 års tid har jag och barnens pappa "tvistat". Det började väl med att barnen kom hem och berättade att pappa ofta är arg, lämnar dom ensamma och slår dom. De var rädda och ville inte tillbaka hem till pappan. Det blev möten vid familjerätten, socialtjänstutredningar, orosanmälningar från skola och dagis. Barnen mådde mycket dåligt. Polisutredning som lades ner. Många möten hit och dit. Slutligen blev det en veva med medling i rätten och vi föräldrar kom fram till att barnen skulle få bo hos mig under veckodagarna. Fine, så blev det och så har det varit i över ett år nu. Barnen mår bättre i skolan och på dagis. Även helgerna hos pappan har blivit mycket bättre. Barnen kommer hem och har haft det rolig! Det är toppen. Jag tror väl att pappan är go när han inte blir stressad och att inte ha någara barn under veckorna gör honom lugnare och harmoniskare. Nu behöver han ju bara vara en go pappa utan läxkrav, gymnastikkläder, skjuts hit och dit, stress stress.
Allt har lugnat sig och jag själv har också hittat ro- barnen mår bra och får det bästa av sina båda föräldrar.

Så, nu till "problemet"(?). Vår 8 åriga son vill flytta hem till pappa på heltid. Han vill byta skola och bo där helt. Vad ska jag göra?

En del av mig säger att barnen måste få prova sina vägar. Fungerar det inte så kan han ju alltid komma hem igen. Jag vill ju inte vara mamman som sätter käppar i hjulen. Kanske har pappan blivit lugnare i sig själv? Det KAN ju gå bra?

MEN, om jag tillåter detta så har jag visat soc och rätten att jag litar på pappan och kan inte senare stå på mig och säga att han är farlig för barnens välbefinnande. Eller så tyder min handling på att jag inte kan se vad som är bäst för barnen. Detta är givetvis bara spekulationer och jag ligger 100 steg framför.

Säger jag nej till flytt så brister jag i att se ur barnets synvinkel. Jag vill ju mitt barn det bästa. Vill han prova detta så vill jag kunna stötta honom och helt ärligt så fasar jag inte för hans liv, jag vet att han kommer till mig om han ångrar sig och vill hem igen. Av egoistiska skäl vill jag ju givetvis ha mina barn under mina vingar men jag måste se till barnens önskningar. Kanske är jag inte "den bättre föräldern"?

Fasiken! Detta är så svårt....vad ska jag göra? vad bör jag tänka på? Vad är rätt och vad är fel?

Din situation är som om jag skrivit det själv.
Skriver gärna privat med dig då jag inte vill prata om mina barn öppet på nätet.

Anonym

Äldre 19 Mar 08:37

#18

Hade sagt nej till det eftersom ni haft det väldigt jobbigt tidigare och med tanke på hur pappan varit.

Avvakta med det tills sonen är lite äldre. Han hinner ändra sig flera gånger under den tiden antagligen.

Anonym

Äldre 19 Mar 09:41

#19

Anonym skrev 2013-03-17 11:35:31 följande:

tack snälla för råd och tips.

vet inte om det är någon ide att kontakta familjerätten nu. iof är vi i en utredning via soc för andra gången då det aktuella barnets psykolog gjort en orosanmälan pga min och pappans dåliga kommunikation samt hans instabila humör.

Jag kan ju prata med utredarna nästa gång vi ses....

Vad gällande pappans "instabila humör" är det som oroar psykologen?

Vårt barn vill flytta till sin pappa.

INNEHÅLL