Vår treåring är prematur o har alltid varit liten o smal, ca 13 kg på 94 cm. Han äter nästan bara gröt, välling o yougurt o nu har han börjat med att jag måste mata honom. Jag bli snart tokig och har inget som helst tålamod med honom längre, jag blir så himla frustrerad . Någon som varit i samma sits? Vad ska vi göra?
Min 3-åring är också prematur. Han är ca 88 cm och väger 11,5 kg. Han äter det mesta förutom potatis men hans aptit går upp och ner.
Känner du dig stressad av att han är liten eller är du en sån cool mamma? Jag pendlar lite emellan, jag vet ju att han måste äta för sig o inte för att jag ska vara nöjd, men jag kan bli sååå frustrerad. Han kanske säger att han vill ha pasta till mat, men när jag gjort iordning det så sitter han bara o petar o säger att han vill ha yougurt istället. Vet inte vad jag ska göra..
Han följer ju sin kurva, som det heter, så jag oroar mig inte så mycket. Men han är ungefär i samma storlek som tvååringarna på förskolan så visst funderar jag ju på hur stor/liten han kommer att bli som vuxen.
När det gäller maten, så är jag nog ganska cool. Jag vet ju att han i perioder äter jättebra och fullkomligt lassar in mat. Då kan jag ta att han i andra perioder helst bara äter filmjölk och bröd. Eller bara pasta. Eller bara lax/kyckling. Eller bara spenat.
Ofta är det så att om han har ätit bra på förskolan, äter han sämre hemma - och tvärtom.
min 3,5 aring vager 13 kilo, ar 110 cm lang och ater det mesta..maten ar inget problem har..han sager ocksa till nar han ar hungrig och vad han vill ata(smorgas pa morgonen, eller frukt)
Periodvis äter hon i princip allt som serveras och njuter av det, periodvis verkar hon leva på mjölk och morötter. Jag tjafsar ingenting om maten. Jag trugar inte, jag tjatar inte, jag matar inte. Nu vet jag ju att efter en matvägrarperiod kommer en ätarperiod, och jag har inte ett väldigt litet och tunt barn, så jag är inte så orolig.
Har han aldrig ätit bra?
Min tjej fyller 3 år om en månad och väger knappt 10 kg, ca 83 cm lång... Jag har slutat oroa mig för maten men det har varit väldigt tufft i perioder. Hon är rätt bra på att prova mat men äter pytte portioner och har svårt att tugga kött. Så nu blir det inte så mycket annat kött än korv och hamburgare ibland... Vissa dagar äter hon knappt och vissa dagar äter hon riktigt bra. Har ätit näringsdryck istället för välling men försöker att sluta med det nu... Tror att man ska fokusera på att dom äter och inte vad! Har tidigare haft dietist kontakt som förespråkar rutiner och sa att man inte skulle oroa sig för socker eller vad dom äter så mycket utan lägga fokus på o hitta matglädje.
Min tvååring är prematur och min man skulle säga att hon är tunn. Jag skulle säga att hon är precis lagom.
Hon äter ALDRIG någonting hemma. Vi har liksom slutat kämpa. Jag lagar dem maten hon önskar sig, pasta, pannkaka eller vad det kan vara. Men allt hamnar ändå på golvet. Under mycket skratt.
VIkt 10kg, cirka 86cm
Men på dagis, kan hon äta upptill tre portioner på lunchen, en himla massa mellanmål. En gång åt hon 4 korvar (utan bröd) under deras gårdsfest.
Jag tror hon ärvt min ämnesomsättning, för jag kan också äta hur mycket som helst utan att gå upp ett gram.
Även fast barnet inte äter så försök hitta tillbaka till matglädjen - tjafsa inte vid bordet.