• Anonym (hur ska man göra)

    Hur ska vi göra???

    Jag är gift sedan 15år med en man vi har tre döttrar tillsammans, sen så har min man två barn sedan tidigare, som han aldrig får eller fått träffa, för deras mamma barnen är vuxna i dag. deras mamma hade ett domstols beslut att min man hade rätt att träffa dom,men det har hon skitigt i. nu har vi försökt och försökt få kontakt med barnen men dom vägrar då dom trott att min man skitigt i dom. fast vi har vissat papperna att hán inte har skitigt i dom utan att deras mamma vägrat låtat honom träffat dom. Det ända dessa barn säger är att dom har ju redan en pappa, allså deras mammas nya man. Nu har min man funderat´å funderat om man kan låta honom adoptera dessa barn då min man aldrig kommer att träffa dom. är det någon som vet hur man gör???

  • Svar på tråden Hur ska vi göra???
  • Ess
    puss skrev 2013-03-19 08:43:46 följande:
    Det tror jag inte på. Enda sättet att hindra umgänge är väl att ta barnen och fly till okänt land.
    Nähä du. 

    Du kan hålla dig och barnen hemifrån när det är dags för umgänge. Du kan säga att barnen är "sjuka" och vägra lämna ut dem. Kommer han 2min. försent (enligt din klocka) så vägrar du lämna ut eftersom han inte höll den avtalade tiden. Du kan vägra öppna dörren. Du kan anmäla honom för övergrepp på barnen, varpå han inte får träffa dem förrän det är utrett.
    Under tiden du jävlas med allt detta så bearbetar du barnen om att pappa inte vill ha dem, han tycker inte om dem. Till slut så kommer dom att tro dig, dom har inget annat val. Sedan kommer dom att stämma in i kören att dom inte vill till pappa, och då kan han inte göra ett skit när du och barnen backar upp varann.

    Så visst kan du sabotera umgänget utan flytta utomlands. 
  • puss

    Ess
    Ja, visst. Och som menlös fjolla så står man då bara handfallen och glor. Så klart.

  • Ess
    puss skrev 2013-03-19 15:53:27 följande:
    Ess
    Ja, visst. Och som menlös fjolla så står man då bara handfallen och glor. Så klart.
    Du kan inte göra ett enda skit.
    Liksom vad ska du göra, skrika mot en tom lägenhet. Ringa polisen?
    Visst är dom hemma så kan du ringa polisen så att dom kommer och tar barnet för umgänge. Men sen är frågan hur bra barnet kommer att må utav det.
    Det är inte direkt så att du kommer till domstol dagen efter du anmält, lyckas mamman bara förhala det så länge att barnen själva har något att säga till om så är du rökt.

    Vad hade du gjort? 
  • Iam
    Ess skrev 2013-03-19 15:51:07 följande:
    Nähä du. 

    Du kan hålla dig och barnen hemifrån när det är dags för umgänge. Du kan säga att barnen är "sjuka" och vägra lämna ut dem. Kommer han 2min. försent (enligt din klocka) så vägrar du lämna ut eftersom han inte höll den avtalade tiden. Du kan vägra öppna dörren. Du kan anmäla honom för övergrepp på barnen, varpå han inte får träffa dem förrän det är utrett.
    Under tiden du jävlas med allt detta så bearbetar du barnen om att pappa inte vill ha dem, han tycker inte om dem. Till slut så kommer dom att tro dig, dom har inget annat val. Sedan kommer dom att stämma in i kören att dom inte vill till pappa, och då kan han inte göra ett skit när du och barnen backar upp varann.

    Så visst kan du sabotera umgänget utan flytta utomlands. 
    Ess skrev 2013-03-19 16:08:28 följande:
    Du kan inte göra ett enda skit.
    Liksom vad ska du göra, skrika mot en tom lägenhet. Ringa polisen?
    Visst är dom hemma så kan du ringa polisen så att dom kommer och tar barnet för umgänge. Men sen är frågan hur bra barnet kommer att må utav det.
    Det är inte direkt så att du kommer till domstol dagen efter du anmält, lyckas mamman bara förhala det så länge att barnen själva har något att säga till om så är du rökt.

    Vad hade du gjort? 
    Tänk att det ska vara så svårt att förstå hur svårt det kan vara om en förälder väljer att jävlas! 
    Ett stort problem i att det går att bete sig så här är ju för att så många, som exempelvis Puss, inte vill tro på att det är en lätt match att hindra om man bara vill. 

  • Anonym (hur ska man göra)

    Jag blir bara arg å ledsen när jag ser att vissa skriver att. " ja men det är vel bara att ta kontakt" " å att min man har skitigt i barnen" vi har kämpat å kämpat, men det leder ingen vart.

  • R J
    Jättekul skrev 2013-03-17 16:20:38 följande:
    Indirekt har han struntat i sina barn. Trots domstolsbeslut har han inte träffat dem. Jag fattar inte att man alltid skyller på mamman och att de nya fruarna går på det. Jag har aldrig förstått det resonemanget. Kanske är jag ensam om det. 

    [quote=69196024][quote-nick]Jättekul skrev 2013-03-17 16:20:38 följande:[/quote-nick]Indirekt har han struntat i sina barn. Trots domstolsbeslut har han inte träffat dem. Jag fattar inte att man alltid skyller på mamman och att de nya fruarna går på det. Jag har aldrig förstått det resonemanget. Kanske är jag ensam om det. [/quo Håller med!! TS: Fattar faktiskt inte hur svårt det kan vara! Kopplar man inte in polis då? Om ett beslut finns om umgänge? Man anmäler om å om igen, sen hade jag gjort en ny anmälan om vårdnaden. Man låter det inte gå 15 år, att han nu vill adoptera bort barnen visar han att han inte är intresserad av sina barn. Det borde han tänkt på innan han sexa med henne!
  • Anonym
    Anonym (hur ska man göra) skrev 2013-03-19 16:30:31 följande:
    Jag blir bara arg å ledsen när jag ser att vissa skriver att. " ja men det är vel bara att ta kontakt" " å att min man har skitigt i barnen" vi har kämpat å kämpat, men det leder ingen vart.
    Jag förstår det ts och märkligt är det att vissa här verkar tycka att det skulle leda någonstans att dumförklara din man när ni faktiskt ber om hjälp med att förbättra kontakten. Ungefär som att han inte skulle ha någon rätt att kontakta sina barn nu bara för att dom haft dålig kontakt (oavsett orsak) tidigare. 

    Din man och hans barn har ingen gemensam bekant som din man skulle kunna vända sig till för att den personen i sin tur sedan kan vända sig till barnen? Jag kan tänka mig att barnen är så pass manipulerade att dom ställer sig i försvarsställning så fort pappan försöker berätta hur det varit. Det kanske är lättare att ta in om en tredje part vill blanda sig in... eller så blir det värre. Ja jag önskar er lycka till iaf.  
  • Ess
    R J skrev 2013-03-19 16:41:23 följande:

    [quote=69196024][quote-nick]Jättekul skrev 2013-03-17 16:20:38 följande:[/quote-nick]Indirekt har han struntat i sina barn. Trots domstolsbeslut har han inte träffat dem. Jag fattar inte att man alltid skyller på mamman och att de nya fruarna går på det. Jag har aldrig förstått det resonemanget. Kanske är jag ensam om det. [/quo Håller med!! TS: Fattar faktiskt inte hur svårt det kan vara! Kopplar man inte in polis då? Om ett beslut finns om umgänge? Man anmäler om å om igen, sen hade jag gjort en ny anmälan om vårdnaden. Man låter det inte gå 15 år, att han nu vill adoptera bort barnen visar han att han inte är intresserad av sina barn. Det borde han tänkt på innan han sexa med henne!
    Vart ska polisen hämta barnen om dom inte finns i sitt hem och du inte vet vart dom håller hus??
    Hur snabbt tror du det händer något efter du anmält?

    Sedan är dessa barn vuxna och det var andra regler som gällde då. Även om mamman har en stark sits nu, så är det inget emot vad hon hade för 20 år sedan. Du var tvungen att bevisa att hon inte var kapabel att ta hand om sina barn, var hon inte alkoholist eller knarkare så fanns det inget att komma med. 
  • Iam
    Ess skrev 2013-03-19 16:55:07 följande:
    Vart ska polisen hämta barnen om dom inte finns i sitt hem och du inte vet vart dom håller hus??
    Hur snabbt tror du det händer något efter du anmält?

    Sedan är dessa barn vuxna och det var andra regler som gällde då. Även om mamman har en stark sits nu, så är det inget emot vad hon hade för 20 år sedan. Du var tvungen att bevisa att hon inte var kapabel att ta hand om sina barn, var hon inte alkoholist eller knarkare så fanns det inget att komma med. 
    Dessutom... På vilket sätt mår barnen bra av att behöva bli hämtade med polis?
    Ibland är det bäst för barnen att man till slut ger upp, för att dom ska slippa leva i den krigszon den andra föräldern skapar. Det om något borde vara det ultimata tecknet på kärleken till sina barn.. Att man helt bortser från sina egna behov för att barnen ska få lugn och ro i sina liv. Och tyvärr är det så långt det måste gå ibland.. och det är ingen annans fel än den förälder, i detta fall mamman, som startar kriget och försvårar eller tom eliminerar umgänget.  
  • Anonym (Usch)

    Barnen är myndiga och det innebär att de kan adoptera bort sig själv till vem de vill utan din mans godkännande. Och eftersom de uppenbarligen inte gjort det än så finns det ju hopp om att de fortfarande innerst inne vill ha sin riktiga pappa. Därför vore det korkat för din man att meddela dem att han gärna adopterar bort dem. Dels behöver de inte hans tillåtelse. Dels skulle det bara få dem att känna sig ännu mer oönskade. Det låter som en jättesorglig historia. Men nu när barnen är vuxna så får de göra som de vill och mamman kan inte längre hindra dem. Men som många sagt har barnen förmodligen blivit ordentligt hjärntvättade. Det bästa vore väl att din man fortsätter att skriva brev till dem med jämna mellanrum och visar att han vill ha kontakt. Och kanske skickar kort vid jul och födelsedagar och sånt. Om han har tur kommer barnen förr eller senare söka upp honom. Mer kan han liksom inte göra känns det som.

  • Anonym
    Anonym (Usch) skrev 2013-03-19 20:41:42 följande:
    Barnen är myndiga och det innebär att de kan adoptera bort sig själv till vem de vill utan din mans godkännande. Och eftersom de uppenbarligen inte gjort det än så finns det ju hopp om att de fortfarande innerst inne vill ha sin riktiga pappa. Därför vore det korkat för din man att meddela dem att han gärna adopterar bort dem. Dels behöver de inte hans tillåtelse. Dels skulle det bara få dem att känna sig ännu mer oönskade. Det låter som en jättesorglig historia. Men nu när barnen är vuxna så får de göra som de vill och mamman kan inte längre hindra dem. Men som många sagt har barnen förmodligen blivit ordentligt hjärntvättade. Det bästa vore väl att din man fortsätter att skriva brev till dem med jämna mellanrum och visar att han vill ha kontakt. Och kanske skickar kort vid jul och födelsedagar och sånt. Om han har tur kommer barnen förr eller senare söka upp honom. Mer kan han liksom inte göra känns det som.
Svar på tråden Hur ska vi göra???