Råd som Anna Wahlgren har gett, citat och länkar..

Det är ingen överraskning för många av er att jag har problem med mycket av det Anna Wahlgren förespråkar och främst rådgivningen  på hennes föräldraforum Jag har skapat trådar i detta ämne, tagit del av debatter som berör detta. I allt det har jag har förstått att många gärna skulle se en TS där citat och länkar presenteras. Först kändes det som lite av en omöjlighet och inte så klokt. Det är för mycket så det skulle bli en alldeles för lång TS. Dessutom är detta ständigt pågående och inte något som var som idag är förbi. Sedan tänkte jag längre och kom fram till att det skulle vara bra att ha en TS som visade på detta som man kan hänvisa till och det går ju faktiskt att lägga till mer med tid. Att vi kan börja med ett par av de delar som är mest uppmärksammade. TS kommer hursom bli lång men går att dölja om man så önskar  Jag gör mitt bästa för er som har önskat detta. Jag kommer göra det enkelt för mig själv och samla sådant som vi har tagit upp i min andra tråd.
Med detta sagt, här presenteras citat och länkar från AW forum och böcker..

Jag tänkte att vi börjar med videoklipp som AW själv hänvisar till på sitt forum. Varför vara så hårdhänt när man vagnar och/eller buffar? Är det rätt att lämna en bebis (se " kurbarn somnar själv efter mycket letande") att gråta ensam med en ramsa i bakgrunden?
www.annawahlgren.com/index.php/view/svenska/filmer-ett-sovexempel

Sedan kan vi gå över till den tråd som nog är mest uppmärksammad. Jag har samlat citat ur tråden som jag kommer visa på. Svaren och att ingen bad föräldrarna att avbryta går att läsa om i tråden. AW är av en helt annan uppfattning vilket går att läsa i hennes krönikor och på newsmill bland annat. I korthet handlar det om att pojken också dunkade sitt huvud innan och faktiskt började sova efter 26 dagar med kuren vilket skulle rättfäriga det han gick igenom då.
"Dock har han gråtit så mycket så han fått små prickar i huden...känns lite jobbigt i föräldrahjärtana...men annars är vi nöjda med första natten."
"När vi gick in i morse har han blåmärken i pannan, sängen har flyttats säkert en halvmeter ut från väggen av hans dunkande. Han sov djupt och när han vaknade var han inte riktigt så glad som han brukar. Tyst och det tog säkert en kvart innan han kändes som vanligt."
"I morse hade han genom att dunka huvudet i spjälsängen flyttat den 70 cm från väggen. Jag provar tanken hur det vore att med en tolvkilosvikt i sängen dunka mitt huvud i den tills den flyttat sig 70 cm. Vilka känslor skulle få mig att göra så? Idag har vi lekt med de jämnåriga barnen i kvarteret trots blåmärkena i pannan. Det är tur att vi känner grannföräldrarna bra, annars hade de säkert trott att vi misshandlat honom. Nu bjöd de oss på starkt kaffe istället. Grannar är bra"
"Mitt under påminnelserramsandet frågar han efter bröstmjölk. Han är avgjort hungrig, men det är inget jag tar hänsyn till eller låtsas ta någon notis om."
"Han har börjat gråta när vi börjar busa, det hände redan igår. Och han blir ledsen när vi går upp på övervåningen där hans rum är. Det känns jättetrist, svårt att hitta på bus och skratta när han "genomskådar oss". Vad kan vi göra åt det??"
"Till och från dunkar han in huvudet så jag tror både det, sängen och mitt hjärta ska brista."
"Vid insomnandet gjorde vi alla fel man kan tänkas göra.Han har genomskådat skrattet vid godnattet. Alla lekar är redan sönderlekta. Allt är en väntan på att stängas in i ett mörkt rum".
"Någongång under skrattet lyfter min fru upp honom för att busa, han börjar störttjuta, tror att nu är det roliga slut. Vi leker vidare, men han vet att tiden är utmätt och får det aldrig ur sinnet. Förtvivlan är total när han får en avslutande godnattpuss av min fru, en judaskyss i hans tycke. Så bär jag upp honom för trappan, solfjädrar med två händer. Han vill desperat slita sig."
"Jo, vi närmar oss målgång, men det känns himla jobbigt att inte ta hand om sitt sjuka barn. Bara låta honom ligga där ensam och hosta."
www.angelfire.com/art/ladydahmer/crap/anna.htm

Trenätterskuren:
"Avvakta några nätter kring månadsskiftet och se om barnet visar tendenser till att sova över. Om inte, bestäm en natt då nattmålet ska bort. Bestäm det på morgonen - så att dagen verkligen blir fullmatad, i ordets rätta bemärkelse!

Lägg den lilla att sova i vagn för natten. När hon så vaknar och skriker på mat, sätt igång och vagna. Säg ingenting och undvik att röra vid barnet.

Dra med både långa och snabba, stadiga tag, fram och tillbaka, fram och tillbaka. Hela din arms fulla längd ska nyttjas när du skjuter armen ifrån dig och tempot vara snabbt. Det är alltså inte fråga om några små snåla, försiktiga, gulliga rörelser (då kan du få stå där hela natten. Barnet tycker det är underbart! Men vi vill att den lilla älsklingen ska få korn på sin förmåga att sova och somna om själv). Skriker barnet rejält, får du också ta i rejält. En ordentlig knyck ska påbörja varje drag, ungefär som om du högg vagnen i sista sekunden för att hindra den från att trilla nerför ett stup.

Det tar en stund innan barnet somnar om, eftersom det aldrig hänt förut i hela långa lilla livet att man inte fått mat så fort man bett om det. Förvåningen är större än hungern. Dra på stadigt, rytmiskt! Framhärda. Det skär i hjärtat på dig, men betänk att det spädbarn som inte av sig självt sover över vid månadsskarven sällan gör det senare heller. Nattklubben sträcks ut i det oändliga, därför att barnet kommer att fortsätta att vänta på din hjälp.

Efter ca tjugo minuter, så här allra första gången, sover den lilla igen. Då har du slutat dra vagnen strax innan, dvs så fort den lilla tystnat och blivit stilla. Sluta mjukt, med några små, snabba skakningar i handtaget.

Första natten får du gå upp och dra minst två, antagligen tre gånger. Andra natten får du dra vagnen mist en, antagligen två gånger. Tredje natten får du dra en gång. Eller ingen. Sedan sänker sig friden."

www.annawahlgren.com/index.php/view/svenska/verktygsladan-standardmodellen-sammanfattning

"Spring sedan inte och byt och härja på natten. Bädda med plastad frotté under lakanet så madrassen skyddas och låt honom hålla på bäst han vill, tills han tröttnar (för det gör han, om ingenting händer). Budskapet är PÅ NATTEN HÄNDER INGENTING. Ramsa honom till den informationen med en attityd av självklarhet. Vill kan kissa och bajsa i sängen - vilket han naturligtvis inte vill, egentligen - så får det vara upp till honom. Tråkigt, men ingenting du kan avhjälpa genom att ständigt bekräfta eländet, dvs springa där och försöka lösa "problemet" åt honom, vilket är, och blir, underhållning. Det får han ta hand om själv. För på natten händer ingenting, som sagt.
Då ska det räcka med att du byter lakan en gång om dagen  

php5.web-3.crystone.se/annawahlgren.com/forum/viewtopic.php

" Vargtimmen kan spöka i flera veckor. Barnet vaknar en eller flera gånger mellan 4 och 6 eller somnar inte om alls, i början. Ha tålamod! Gå inte in, annat än möjligen en enda gång vid totalkris. Mota Olle (vargen) i grind redan när lilla ungen vaknar, glad, med en ramsa x4 i ljus och vänlig och betryggande ton, som säger att dagen inte har börjat än (för barnet). Undvik senare i det absolut längsta att göra något. Gör andra ljud i huset, eller låt det vara tyst. Om och när du känner att du verkligen inte orkar höra mer - en utgångspunkt som är psykologiskt nyttig därför att den avhåller dig från att tycka synd om barnet, som det inte synd om ett dugg (det är bara att lägga sig ner och sova, och det kommer den lilla älsklingen snart på också, om inte annat så av rena tristessen), kan du ge en mycket bestämd, hög, småarg ramsa, som talar om att du och resten av världen fått nog. Vid komplett desperation, lägg tillrätta, men i så fall bara en enda gång under morgonen och under tystnad. Ut genast. Ramsa, sätt punkt och gå."

www.annawahlgren.com/index.php/view/svenska/shn-tips-pa-vagen

 

Med bara ett fåtal exempel är TS alldeles för lång redan och mycket av det som kritiseras finns inte ens med men det är en början och är ganska talande? Tycker ni inte?

 

 

 

 

 

 

TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2013-03-17 21:09
Ur SHN- boken:
"Första gången är det inte roligt att "solfjädra" en mer eller mindre chockad, motspänstig unge som ser en enda stor varg i dig-du såg Felix pappas rapport här ovan;han ägnade exakt 45 minuter åt att solfjädra sin son innan budskapett hade landat på ett för båda pater betryggande sätt."
"Solfjädern som krisverktyg får ta den tid det tar. Den måste då vara så pass kraftfull att lilla barnet inte kommer åt att vända och vrida på vare sig huvudet eller kroppen. Och det är, som du förstår inte populärt första gången-ingen människa varken stor eller liten, tycker om att hållas fast."
"Känner du dig våldsam och otrevlig som håller barnet på plats och bjuder ett så orubbligt motstånd mot barnets frenetiska utbrytningsförsök betänk två saker:
*Så lång tid som första gången för solfjädern som krisvertyg att förmedla sitt betryggande budskap tar det aldrig mer.(Förutsatt att du inte avbryter den innan du nått ditt sömntunga mål!)
*Kraften du använder, "våldet" du brukar är inte värre en det våld du skulle vara tvungen att ta till om och när ditt lilla barn vägrade låta sig spännas fast i bilbarnstolen, exempelvis. Visa saker kan helt enkelt inte diskuteras. De måste genomföras, punkt slut"

Från Forumet, AW beskriver den brutala varianten av solfjädern:
"Brutala solfjädern: Lägg tillrätta. Armarna upp, benen ut, huvudet bort från dig + omedelbar solfjäder, statisk och bestämd: DU ÄR TYST. DU LIGGER NER. Inte huvudet och inte lilla kroppen ska ha en chans att slingra fram några frågetecken på det beskedet. Håll kvar så, enligt skruvstädsmodellen, tills hans utbrytningsförsök ebbar ut och han börjar slappna av, tyst. Stå kvar. Du kan släppa av lite på det mycket pressande greppet när du känner att han har mjuknat i kroppen och är stilla, men minsta förnyad anspänning i sänghalmen föranleder ett nytt obevekligt skruvstäd. Stå kvar. Pröva på att släppa efter en anings aning enligt ovan - men återgå till skruvstädet så fort han börjar krångla det minsta igen. Osv. Ge dig inte, tänk på annat under tiden, ha mörkt i rummet och låtsas att du mediterar Rolling Eyes Lyssna till andhämtningen: när den är alldeles lugn kanske han hinner somna eller rentav redan har somnat. Det gör ingenting, i denna kris-minikur Exclamation Stå hellre en liten aning för länge än för kort. Smit ut snabbt med ramsan modell bekräftelse, lugn och rätt låg, x 4."
www.annawahlgren.com/forum/viewtopic.php&postdays=0&postorder=asc&start=15

TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2013-03-17 21:55
"Från och med andra natten: inskränk trafiken till ett minimum. Helst ska du inte gå in alls. Vare sig du tycker om det eller inte, är faktum att du stör. Du är inte Guds enda välsignelse för ditt barn. Barnets egen lugna, trygga nattsömn är viktigare än din underbara person. Även om du tycker tanken är ofattbar! Är du orolig när du går in, är du dessutom en fara för allmän, eller i varje fall för barnets, säkerhet. Då har du vargen svansande mellan benen."
www.annawahlgren.com/index.php/view/svenska/shn-tips-pa-vagen

Jag passar nu också på att säga att jag inte vill se persongrepp åt något håll.