Hjälp, får panik över bonussonen!

Låter som om du är den enda vuxna i denna soppan.

Ja det är otroligt förvirrande och en soppa jag helst inte ens vill befinna mig i. Jag älskar min sambo och han är verkligen en genom snäll och omtänksam människa och att han tagit på sig så mkt att han själv nu gått i väggen när hans barn verkligen verkligen behöver honom som mest och att jag pressar på blir för honom för mycket nu när han mår så dåligt. Samtidigt som jag bara skriker inombords att de finns inget utrymme för att må dåligt nu så lider jag samtidigt med honom och vill hjälpa men min hjälp blir bara att situationen känns tyngre för han. Finns inte i min värld att lämna min sambo då vi har ett gemensamt barn på 4 månader och jag hållet hårt på att hålla ihop min familj då jag nu är ännu mer emot separerade förhållanden för barn efter min upplevelse i att samarbete ska vara så svårt. Man kan tycka att jag är den enda vuxna i detta men är 8 år yngre och mitt första barn som jag skyddar och värnar över och är mitt allt och vill ha ordning på detta för min familjs skull, vill inte behövs sitts och oroa mig över detta när jag egentligen behöver återhämta mig för natten och vara full med energi när min lilla bebis vaknar men att allt förändrats så radikalt och trodde aldrig jag skulle hamna i kläm på detta vis. Känner att jag bara vill skrika loss på dom så de vaknar och står upp för sin son., min sambo mår dåligt men förtvivlande när de är helt fel tillfälle och önskar mamman kanske kunde ta det större lasset då pappan är utbränd men finns anledning till detta har hänt och det är att han dragit det stora lasset själv men varför låter han mig inte hjälpa honom? För barnens skull , förstår inte , gör verkligen inte det :(

Har barnen varit hos BUP? De ska ha team som fångar upp familjen när man får sådana här besked och som ska kunna vägleda. Ring dom imorgon och rådfråga.

Han som har problem har blivit utredd hos bup och fick diagnosen adhd för 2 år sen men jag har hela tiden känt att han har inte adhd utan någonting annat för levde ett 10 års förhållande med en adhd kille och vet precis hur denna sjukdon är men det misstänks även från skolan att de är en fel diagnos och att han verkar lida av autism , vilket jag också tror eller är bomb säker på. Problemet är att både jag och sambon krigat för en utredning men mamman vägrar och anser att han redan har en diagnos fast även skolan skriver och begär en ny utredning så vägrar hon och vi står still och skolan flåsar i nacken och nu har pappan slutat fungera efter år av krigande och kämpande till ingen nytta då mamman sätter stopp för behandling av pojken.

Och pojken somnade i skolan flera gånger i höstas och jag som då var hemma som gravid åkte och hämtade honom och när de hände 2 gången åkte jag på eget bevåg direkt till vårdcentralen för att se om han va sjuk eller hade nån infektion som gjorde att han somna men allt visade sig vara normalt men när det hände en 4 de gång så ringde jag tillbaka till läkaren utan att samtals med föräldrarna och sa att nåt är fel och vad kan det vara? De misstänkte då nakrolepsi och skickade remiss och dit gick han och då upptäckte de att han hade epelepsi , så enkelt egentligen att lite engagemang kan upptäcka detta. Hade jag inte åkt in så hade det aldrig uppdagats heller. Känns så fel att jag som inte är pojkens mamma inte blundar för saker som inte är normalt

Tack för tipset och ska faktiskt ringa till bup och förklara situationen och fråga vad man kan göra och om hur de kan hjälpa till utan att kanske berätta att jag ringt. De kanske kan kalla dom på utredning eller nåt. Ska ringa och höra mig för :) tack snälla för att du tänkte det jag inte kunde tänka på i denna röra :)

Inget adhd symtom alls passar in på honom. Han var bråkig och stökig och slogs förut och då gjorde de en utredning och sa att det var adhd men ex autism passar in på pojken i detalj och även epilepsin kan vara sammankopplat med det och han har nyligen fått tvångstankar / beteende som även det bekräftar autism , allt pekar åt autism och även skolan tycker det samma. Han har inget som överens stämmer med adhd och hans beteende han hade då var nog mer ett tecken på att han var frustrerad och arg och inte kunde uttrycka sig

Vet att den kan yttra sig på olika sätt men vi har läst och det passar inte in på honom och hans beteende. Tror det var en fel diagnos och att han då hade liknande symtom men att det i själva verket handlade om att han inte mådde bra.