• Alva 1 år

    Tär på förhållandet!!

    Ghaaaaa!!!!! Jag och min man hamnar i bråk om vår dotter! Hon har nyligen fått adhd diagnos, jag har läst på mycket och kan ha mer förståelse för vissa saker hon gör eller reagerar över. Min man och dotter är som hund och katt!!! Min man känner själv att hon triggar igång honom lätt Men det är så tärande med dessa konflikter först mellan de och sen mellan oss!!!! Usch!!! Va bara tvungen att kräka av mig

  • Svar på tråden Tär på förhållandet!!
  • Innerlig
    Alva 1 år skrev 2013-03-19 23:01:13 följande:
    Ghaaaaa!!!!! Jag och min man hamnar i bråk om vår dotter! Hon har nyligen fått adhd diagnos, jag har läst på mycket och kan ha mer förståelse för vissa saker hon gör eller reagerar över. Min man och dotter är som hund och katt!!! Min man känner själv att hon triggar igång honom lätt Men det är så tärande med dessa konflikter först mellan de och sen mellan oss!!!! Usch!!! Va bara tvungen att kräka av mig
    Jag känner igen mig. När min dotter var mindre kunde jag och min dåvarande sambo ha många krockar om henne. "Det är väl bara att slå näven i bordet!" var strategin som jag visste inte fungerade och jag fick skuld för mycket av hennes beteende. "Näven i bordet" funkade aldrig och klyftan ökade dem emellan. Styrkekram.
  • Little Ms Chatterbox

    Sätt boken Explosiva Barn av Ross W Greene i handen på honom. Kräv att att den SKA han läsa innan han gör något mer som förälder, kräv det. Jag la vår bok inne på toa, där kunde vi läsa utan att man behövde vänta på att den andra skulle läsa färdigt. (detta var innan smartphon och paddor  fanns som lätt toalektyr )
    Annan bok som också är läsvärd är Problemskapande Beteende av Bo Hejlskov.
     
    I perioder har jag tvingat i sambon Omega, för hans tålamod ska bli bättre, själv äter jag det alltid frivilligt Jag mår mycket bättre och orkar med mycket mer när jag tar Omega än jämfört med annars.  Det är inget underverksmedel men det ger oftast lite extra kraft till att räkna till 10 de gånger som det är allt som behövs för att det mesta ska lägga sig så man kan andas ut, till nästa gång. 

    Tänk också objektivt igenom vad det är som ni är oense om, jag har problem med kontrollbehov och det gör att jag ofta försöker vara den som gör allt. De gånger som sambon försöker göra något känner jag att det inskränker på tex min och sonens rutiner, att han gör fel. Då reagerar sonen med att trilskas. Han vet ju inte vem det är som ska "bestämma". Och konflikterna eskalerar. 
    Men sen jag har börjat med att släppa lite på mitt kontrollbehov och släppt in sambon så har saker också blivit annorlunda. Så det är viktigt att man är eniga redan innan vad som är acceptabelt från barnet och inte. Barnen kan lära sig att en förläder är "strängare", bara det är på ett bra sätt, inga kränkningar eller fula ord. Och att barnet vet vad som gäller.
    Jag har funderat på vad jag har låtit gå an, skyllt på diagnosen och vad man ska tolerera. Vissa saker har jag kommit fram till att jag har gjort och tänkt rätt, andra saker har jag kommit fram till att jag kanske har varit för mjäkig med. (Det har suttit långt in, man har ju sin stolthet
    Det viktigaste är att man har en dialog mellan varandra, inte i stundens hetta och med anklagande ton utan utifrån att här har vi ett problem, hur ska vi tackla det? Vad har vi för kunskap om det och var kan vi hämta mer kunskap om det om vi inte vet hur vi ska komma till rätta med det här? (Har man böckerna som jag nämnde tidigt i mitt inlägg så kan man hänvisa, bläddra fram och läsa igenom en gång till, då är det inte du som påpekar att han gör fel utan boken beskriver rätt sätt, inga anklagelser.)

    Hoppas det löser sig för er. Man har ju dubbelt så mycket hjälp om båda strävar åt samma håll än om man helt tiden känner att man är ensam, eller t.o.m. motarbetad.
    {#emotions_dlg.flower} 


  • Innerlig
    Little Ms Chatterbox skrev 2013-03-20 14:53:54 följande:
    Sätt boken Explosiva Barn av Ross W Greene i handen på honom. Kräv att att den SKA han läsa innan han gör något mer som förälder, kräv det. Jag la vår bok inne på toa, där kunde vi läsa utan att man behövde vänta på att den andra skulle läsa färdigt. (detta var innan smartphon och paddor  fanns som lätt toalektyr )
    Annan bok som också är läsvärd är Problemskapande Beteende av Bo Hejlskov.
     
    I perioder har jag tvingat i sambon Omega, för hans tålamod ska bli bättre, själv äter jag det alltid frivilligt Jag mår mycket bättre och orkar med mycket mer när jag tar Omega än jämfört med annars.  Det är inget underverksmedel men det ger oftast lite extra kraft till att räkna till 10 de gånger som det är allt som behövs för att det mesta ska lägga sig så man kan andas ut, till nästa gång. 

    Tänk också objektivt igenom vad det är som ni är oense om, jag har problem med kontrollbehov och det gör att jag ofta försöker vara den som gör allt. De gånger som sambon försöker göra något känner jag att det inskränker på tex min och sonens rutiner, att han gör fel. Då reagerar sonen med att trilskas. Han vet ju inte vem det är som ska "bestämma". Och konflikterna eskalerar. 
    Men sen jag har börjat med att släppa lite på mitt kontrollbehov och släppt in sambon så har saker också blivit annorlunda. Så det är viktigt att man är eniga redan innan vad som är acceptabelt från barnet och inte. Barnen kan lära sig att en förläder är "strängare", bara det är på ett bra sätt, inga kränkningar eller fula ord. Och att barnet vet vad som gäller.
    Jag har funderat på vad jag har låtit gå an, skyllt på diagnosen och vad man ska tolerera. Vissa saker har jag kommit fram till att jag har gjort och tänkt rätt, andra saker har jag kommit fram till att jag kanske har varit för mjäkig med. (Det har suttit långt in, man har ju sin stolthet
    Det viktigaste är att man har en dialog mellan varandra, inte i stundens hetta och med anklagande ton utan utifrån att här har vi ett problem, hur ska vi tackla det? Vad har vi för kunskap om det och var kan vi hämta mer kunskap om det om vi inte vet hur vi ska komma till rätta med det här? (Har man böckerna som jag nämnde tidigt i mitt inlägg så kan man hänvisa, bläddra fram och läsa igenom en gång till, då är det inte du som påpekar att han gör fel utan boken beskriver rätt sätt, inga anklagelser.)

    Hoppas det löser sig för er. Man har ju dubbelt så mycket hjälp om båda strävar åt samma håll än om man helt tiden känner att man är ensam, eller t.o.m. motarbetad.
    {#emotions_dlg.flower} 
    Instämmer: Införskaffa boken att bemöta explosiva barn! :)
Svar på tråden Tär på förhållandet!!