Min man förskönar min styvdotters mamma

Varför inte bara lita på pappan? Är han någolunda intresserad så har han förmodligen diskuterat detta med tex barnets psykolog tex som förmodligen vet mer om barns psyke och exakt var barnet befinner sig i sin bearbetning vilket ingen på FL kan veta. Kanske är det så att flickan inte alls just här och nu är mottaglig/mår såpass bra att det är läge att kasta fram hela sanningen?

tror det är bättre att hon får bilda sin egen uppfattning om sin mamma, annars kan det väl lätt bli så att pappan blir den dåliga? Finns väl ingen anledning att berätta allt dåligt om mamman, det gör nog bara flickan ledsen/dåligt samvete... ganska tung börda att veta det när man är så liten

Sen spelar det ingen roll hur dålig mamma hon är, det är flickans ursprung och "riktiga" mamma (även om du varit mer mamma än hon kanske) i den åldern är väl mamma mer.. en mamma! oavsett hur hon beter sig...
När hon blir äldre förstår hon nog att vad den tryggheten innebär finns hos er

Din man gör helt rätt i att bara prata om det fina, det är ett litet barn ni har att göra med och hon mår inte bra av att få höra en massa dåliga saker om sin mamma, hon är ändå hälften sin mamma.
Dessutom så de saker som hennes mamma har gjort fel är vuxen saker och inget en liten 10 åring ska behöva bry sig om än, din man har som sagt helt rätt i den här frågan och jag vet att varje barnpsykolog i sverige skulle hålla med mig. 

Jag håller nog med dig att man inte ska ligga allt för långt från sanningen. Ja bra att försköna, men inte ljuga. Man vill ju veta om sina föräldrar, inte få helt fel bild. 

Jag tror att du ska lita på att pappan gör det som han tror är bäst för flickan.

Har varit i en liknande situation och jag pratade aldrig skit om pappan till barnen utan fokuserade på hans bra sidor, dom saker som gjort att jag fallit för honom, dom saker där barnen liknande pappan.

Vartefter barnen blev äldre och dom själva kunde uttrycka sin besvikelse mot pappan så lät jag dom tala ut om det och bekräftade deras känslor dock utan att själv prata nedvärderande om pappan.Men jag sade inte emot barnen utan lät dom vara arga och besvikna på sin pappa.

Nu när våra barn är vuxna och själva har fått barn har dom alla sagt att dom har uppskattat att jag inte snackade skit om pappan, utan lät dom själva upptäcka hans brister.

Att dom är glada över att jag framhöll dom sidor hos pappan som gjorde att jag en gång i tiden blev kär i honom och att dom fick veta vilka av dessa egenskaper jag såg hos respektive barn såväl utseendemässigt som sättet att vara, tänka, prata, typ av humor etc.

Det handlar om att få barnen att se att även om en förälder inte är bra på alla sätt och vis så finns det bra saker hos alla och det är viktigt att låta barnen vara stolta över dom saker/egenskaper dom har fått från den frånvarande föräldern även om det är jag själv som måste berätta om dessa för barnen.

Jag tycker att det låter som om pappan i detta fall hanterar situationen på ett bra sätt, lita på honom!