Igår bröt jag ihop!

Hej!
Ny i detta forum... Eller inte ny, är nog mer en "återfallsmamma"  Har varit frånvarande i många år men under den senaste tiden sökt mig tillbaka och funnit så mycket stöd i det ni skriver här inne, så jag tänkte att det var dags att bli aktiv igen.

För att göra en lång historia kort är jag blandannat mamma till en snart 8-årig kille som vi kämpar med att få utredd med misstankar om ADHD/något inom autismspektrat.
Jag känner mig som en flipperboll i ett flipper spel då jag bollas fram och tillbaka mellan skolan och BUP/BNP. Jag strider, jag kämpar och jag känner mig totalt maktlös.

BUP hävdar att skolan måste göra sin utredning först innan vi kan komma dit. Och skolan tycker det är konstigt att BUP inte tar emot oss med tanke på hur dåligt denna kille mår. Skolan styrs av ekonomi och enligt BUP är det självklart att vi har rätt till både det ena och det andra på skolan. Skolan törs inte nämna ordet resurs då det innebär en ökad kostand osv.

MEN i onsdags var i på ännu ett elevhälsovårdsmöte, denna gång med en ny psykolog med som precis börjat i vårt rektorsområde. Och denna underbara man konstaterade att "detta skall du/ni inte behöva göra, jag ringer BUP om det är okey med er?" Och igår sen eftermiddag återkopplade han - vi ska på konsulation på BNP  Äntligen! Och anser BNP/BUP att det är befogat ses denna konsulation som en remiss och vi är "inne".  Allt jag stridit om så länge föll på plats genom denna underbara man och jag bröt ihop fullständigt. Låg som en flugskit på golvet och grät! Egentligen av lycka men troligvis av lättnad att någon äntligen sett, agerat och gett mig ett hopp.
I sådana här lägen krävs det inte mycket! Bara att någon gör sitt jobb räcker långt