Anonym

Äldre 25 Mar 12:13

211 svar

Pappan respekterar ej mitt obehag för biomamman.

Har en fyraårig dotter i hop med en man som har en 8-årig son sedan tidigare. Bio-mamman har varit respektlös ända sedan början och tagit väldigt stor plats. Nu hände något väldigt lustigt i helgen. Skulle gå över till pappan som hade våran dotter och sin son. (Vi är särbos och har varit tillsammans i 5 år) Gick över en kortis innan jag skylle iväg på bio med mina stora barn. Gick mest över för att träffa hans son som jag inte träffat på länge, och för att gå över till farmor alltså pappans mamma för att överlämna en födelsedags present i efterskott. Precis när vi går ner till farmor ringer min dotters pappa till biomamman och säger att vi går dit, då hon strax skulle hämta sonen. Jag hade ca en timme på mig att vara där innan jag skulle iväg på bion. Ca 20 min efter vi kom kommer bio-mamman. Hon kliver in hos farmor och säger att hon ska ge sonen mat. Då undrar farmor om hon inte ska ge honom maten hemma eftersom hon kom dit för att hämta honom. Nä säger bio-mamman "jag ger honom den nu. Jag har sockerkaka med mig också säger hon... Sedan börjar hon koka ris. Då förstod jag att detta kommer ta tid. Blir väldigt obekväm och illa till mods, får hjärtklappning. Stressade dit för att umgås med hans son, farmor och våran dotter!!! Pappan vet vad jag känner för henne efter allt hon gjort. Viftar till honom att vi ska gå. Viskar till honom att jag inte vill umgås med henne och att vi kan gå hem till honom tills jag måste iväg. Han säger att våran dotter vill vara kvar och leka med storebror. Då säger jag: gör det som känns mest naturligt för dig, om det känns bättre att vara kvar där med henne, så var det, men jag går. Han sa att bio-mamman skulle hälsa på hos farmor. Hur kunde han veta det. Isf, vrf sa han inte det innan? Ber honom komma ut i porten för att prata. Frågar hur han kan välja att stanna kvar där med våran dotter. Jag vill umgås med henne innan jag går. Förklarar att jag mår dåligt i hennes närvaro. Tycker du vi ska gå frågar han. Tydligen vill du vara kvar eftersom jag fått tjata på dig. Så stanna kvar du. Glömde tyvärr att säga adjö till farmorn och hans son samt min dotter då jag blev uporörd över hans agerande. Fick känslan av att det är väl så här dom brukar umgås? Dagen efter när han lämnar våran dotter förklarar jag hur dåligt jag mår i hennes närvaro att jag får hjärtklappning och blir skakig. Då säger han att det är sjukt. Tycker att jag ska glönma och förlåta. Förlåta vad? Hon har aldrig bett om ursäkt. Känner ändå obehag i hennes närvaro. Är det inte märkligt att han väljer att vara kvar hos farmor med sitt ex när dessutom våran dotter är kvar? Hur hade ni reagerat i denna situation?

Pantera

Äldre 28 Mar 14:54

#201

Jag missade uppenbarligen inlägget där det stod att du redan har kontakt med en terapeut. Det är såklart bra om du kan känna att en sådan kontakt kan ge dig styrka. Hur det går återstår ju att se då, men jag önskar dig lycka till. Och glad påsk till dig med :)

Pantera

Äldre 28 Mar 14:58

#202

Iam skrev 2013-03-28 14:46:31 följande:

Fast har man läst alla TS inlägg hon gjort så handlar detta väldigt lite om Exet och väldigt mycket om hur hennes särbo behandlar henne och deras gemensamma barn. Och eftersom TS inte sagt emot så antar jag att jag är rätt ute när jag kopplar henne till dom andra trådarna som startats under en längre tid.

Du har säkert rätt vad gäller återkommande trådar från TS sida. Jag är ju relativt ny här på FL så jag kan inte uttala mig om saken. Och jag håller helt med om att det snarare handlar om TS särbo än om exet.

Anonym Trådstartaren

Äldre 28 Mar 15:07

#203

Pantera skrev 2013-03-28 14:44:17 följande:

Måste bara kommentera det där med att söka hjälp. Terapeuter och psykologer är ju också bara människor (har jag märkt). Även om de har en utbildning att luta sig mot så är det svårt att som patient känna att man blir hjälpt av någon som inte har samma erfarenhet som en själv och därmed inte kan förstå en fullt ut. Så en kontakt på en kvinnojuor kanske skulle passa bättre i så fall. Dock finns det fortfarande ingen garanti för att en sådan kontaktperson skulle förstå dina känslor för mannens ex, trots att du såklart skulle påvisa att dina känslor för henne har sin grund i hennes respektlösa beteende, och inte i att hon är just ett "ex" till din kille. Titta bara på hur många idioter det finns här på familjeliv. Dessa idioter lever och verkar helt fritt i samhället.

Varje tanke, varje inlägg du gör här på familjeliv är en del av den process du måste genomgå för att komma fram till ett varaktigt beslut. Du känner bäst själv om en professionell samtalskontakt skulle hjälpa dig på något sätt.

Har tänkt på det också, om en terapeut verkligen kan förstå riktigt och problematiken

som kan uppstå i en s.k bonusfamilj, om dom inte själva upplevt det, då jag inte tror att det ingår i deras utbildning hur dynamiken i sådana familjer kan se ut och vilka normer och regler man borde ha att utgå ifrån.

I en kärnfamilj är det ju mer självklart.

Konstigt egentligen att det inte finns speciallutbildade terapeuter för just sådana problem, då det knappast lär bli mindre ovanligt med bonusfamiljer utan snarare tvärtom! När ca 50% av alla äktenskap spricker hur mycket svårare är det då inte att hålla ihop en bonusfamilj!

Det sista du skrev stämner med hur jag försöker bearbeta processen och förr eller senare leder det någonstans, hoppas jag

Om det dyker upp nåt nytt dilemma så skriver jag gärna till dig, om det är ok?

Du är ett väldigt bra bollplank med sunda värderingar och sådana kryllar det inte av här inne direkt.

Precis som dig är jag också här inne sporadiskt, ibland mer sällan och ibland mer ofta.

Pantera

Äldre 28 Mar 15:09

#204

Iam skrev 2013-03-28 14:46:31 följande:

Fast har man läst alla TS inlägg hon gjort så handlar detta väldigt lite om Exet och väldigt mycket om hur hennes särbo behandlar henne och deras gemensamma barn. Och eftersom TS inte sagt emot så antar jag att jag är rätt ute när jag kopplar henne till dom andra trådarna som startats under en längre tid.

Nu trillade poletten ner hos mig angående varför du poängterade att det ju snarare handlar om TS särbo än om exet. För dig och mig är det ju helt självklart att det är så. Men jag har själv erfarenhet av en psykolog som fokuserade på "fel" sak, d.v.s. på mina känslor för min makes ex. Denna psykolog var helt övertygad om att det var mina känslor för exet som var problemet, trots att jag då tog upp konkreta situationer där exet behandlat mig och min relation till mannen med total orespekt. Situationer som i sin tur genererat mina negativa känslor för exet. Psykologen verkade, av någon anledning, inte ha ett helt opartiskt förhållningssätt till det jag hade att berätta. Därav mina tankar kring det här med att söka professionell hjälp. Om samtalskontakten blir till någon hjälp beror helt på vem man får kontakt med.

Iam

Äldre 28 Mar 15:11

#205

Anonym skrev 2013-03-28 15:07:49 följande:

Har tänkt på det också, om en terapeut verkligen kan förstå riktigt och problematiken
som kan uppstå i en s.k bonusfamilj, om dom inte själva upplevt det, då jag inte tror att det ingår i deras utbildning hur dynamiken i sådana familjer kan se ut och vilka normer och regler man borde ha att utgå ifrån.
I en kärnfamilj är det ju mer självklart.

Konstigt egentligen att det inte finns speciallutbildade terapeuter för just sådana problem, då det knappast lär bli mindre ovanligt med bonusfamiljer utan snarare tvärtom! När ca 50% av alla äktenskap spricker hur mycket svårare är det då inte att hålla ihop en bonusfamilj!

Det sista du skrev stämner med hur jag försöker bearbeta processen och förr eller senare leder det någonstans, hoppas jag

Om det dyker upp nåt nytt dilemma så skriver jag gärna till dig, om det är ok?

Du är ett väldigt bra bollplank med sunda värderingar och sådana kryllar det inte av här inne direkt.

Precis som dig är jag också här inne sporadiskt, ibland mer sällan och ibland mer ofta.

Vill bara säga en sak ang det med terapeut... Den är inte till för att visa dig hur du ska göra i olika situationer.
Den är till för att du ska lära dig tycka om och värdesätta dig själv.. Att lära känna dig själv och inse ditt eget värde. En terapeut ska leda dig till att hitta lösningar som utgår från det du mår bäst av..
Så.. en terapeut behöver nödvändigtvis inte ha erfarenhet av just din specifika situation, utan den behöver en insikt i hur du fungerar och vilka mekanismer du agerar på.. Och det får den ju genom dig :)

Pantera

Äldre 28 Mar 15:23

#206

Anonym skrev 2013-03-28 15:07:49 följande:

Har tänkt på det också, om en terapeut verkligen kan förstå riktigt och problematiken
som kan uppstå i en s.k bonusfamilj, om dom inte själva upplevt det, då jag inte tror att det ingår i deras utbildning hur dynamiken i sådana familjer kan se ut och vilka normer och regler man borde ha att utgå ifrån.
I en kärnfamilj är det ju mer självklart.

Konstigt egentligen att det inte finns speciallutbildade terapeuter för just sådana problem, då det knappast lär bli mindre ovanligt med bonusfamiljer utan snarare tvärtom! När ca 50% av alla äktenskap spricker hur mycket svårare är det då inte att hålla ihop en bonusfamilj!

Det sista du skrev stämner med hur jag försöker bearbeta processen och förr eller senare leder det någonstans, hoppas jag

Om det dyker upp nåt nytt dilemma så skriver jag gärna till dig, om det är ok?

Du är ett väldigt bra bollplank med sunda värderingar och sådana kryllar det inte av här inne direkt.

Precis som dig är jag också här inne sporadiskt, ibland mer sällan och ibland mer ofta.

Verkligen. Har inte tänkt på det, men det borde definitivt utbildas terapeuter som är specialiserade på ämnet. Och ja haha, hur ska en bonusfamilj lyckas hålla ihop när så många av kärnfamiljerna spricker. Två riktigt bra inputs från din sida TS! Absolut, skriv bara. Om det sker under en period då jag inte är online så ofta så kan det ju dock ta ett tag innan jag svarar. Men jag skulle bara bli glad. Som sagt, om jag kan vara till hjälp för någon annan så hjälper jag även mig själv.

Anonym Trådstartaren

Äldre 28 Mar 15:34

#207

Jo, det förstår jag, du kan inte sitta online hela tiden Så skriver jag till din inbox väntar jag mig att det kan dröja innan du läst i den. Tack snälla du!

Iam

Äldre 28 Mar 15:49

#208

Pantera skrev 2013-03-28 15:09:41 följande:

Nu trillade poletten ner hos mig angående varför du poängterade att det ju snarare handlar om TS särbo än om exet. För dig och mig är det ju helt självklart att det är så. Men jag har själv erfarenhet av en psykolog som fokuserade på "fel" sak, d.v.s. på mina känslor för min makes ex. Denna psykolog var helt övertygad om att det var mina känslor för exet som var problemet, trots att jag då tog upp konkreta situationer där exet behandlat mig och min relation till mannen med total orespekt. Situationer som i sin tur genererat mina negativa känslor för exet. Psykologen verkade, av någon anledning, inte ha ett helt opartiskt förhållningssätt till det jag hade att berätta. Därav mina tankar kring det här med att söka professionell hjälp. Om samtalskontakten blir till någon hjälp beror helt på vem man får kontakt med.

Så är det absolut, att det beror på vem man får som terapeut.. Men så är det ju oavsett vad det är som gör att du mår dåligt..
har man ingen personkemi eller saknar förtroende för den man pratar med så går det inte.. Det är därför det är så viktigt med att vara ärlig med om man trivs med den terapeut eller psykolog man har, eller om man vill byta.
Det ligger ingen skam eller press i att byta, det är ens fulla rätt, och det får man inte glömma.
Det handlar aldrig om dig som patient, att du gjort fel eller inte passar!

Anonym Trådstartaren

Äldre 28 Mar 17:05

#209

Ja, det är jätteviktigt att man känner sig bekväm med terapeuten,. Dom två ggr jag varit hos henne så kändes det jättebra. Nu har vi som sagt inte hunnit komma igång riktigt än då hon vill ta reda på lite om min bakrund. Det verkar bra ioch med att jag vet, eller tror att mycket av mina problem med att jag har svårt att bryta mig loss från en sån pass destruktiv relation beror på det. Nu är hon sjuksköterska och inte psykolog, men jobbar på en terapeut/psykologimottagning, Så hoppas det inte har någon betydelse för resultatet.

Iam

Äldre 28 Mar 17:12

#210

Anonym skrev 2013-03-28 17:05:13 följande:

Ja, det är jätteviktigt att man känner sig bekväm med terapeuten,. Dom två ggr jag varit hos henne så kändes det jättebra. Nu har vi som sagt inte hunnit komma igång riktigt än då hon vill ta reda på lite om min bakrund. Det verkar bra ioch med att jag vet, eller tror att mycket av mina problem med att jag har svårt att bryta mig loss från en sån pass destruktiv relation beror på det. Nu är hon sjuksköterska och inte psykolog, men jobbar på en terapeut/psykologimottagning, Så hoppas det inte har någon betydelse för resultatet.

Jag har själv levt i en destruktiv relation tidigare, där jag blev psykiskt misshandlad genom förnedring och ständig förminskning..
Stor anledning till att jag stannade så länge som jag gjorde, vilket var alldeles för länge, var att jag verkligen inte trodde att jag förtjänade mer eller bättre. Jag trodde på att jag utan honom skulle stå helt ensam och handfallen och för alltid oälskad.. Så var ju självfallet inte fallet..
Att lämna honom var något att det mest läskiga jag någonsin gjort, men modet fann jag i människor som berättade för mig hur värdefull och bra jag var...
Och när jag väl hade lämnat honom och stod där ensam och trodde att jag så skulle förbli så insåg jag att jag var inte ensam... Jag var inte heller svag eller oförmögen att ta hand om mig själv.
Tvärt om började en av dom roligaste och bästa perioderna i mitt liv där det var full fokus på mig och det jag mådde bra av och tyckte var roligt..
Så det som jag trodde skulle bli något hemskt och jobbigt, som jag trodde skulle bli ensamt och sorgligt, blev istället roligt, fullt av nya vänner och upplevelser, och ett stort bevis för vilka som var mina riktiga vänner.. Och dessa vänner visade sig dessutom vara så mycket bättre än jag hade trott dom vara.

Anonym Trådstartaren

Äldre 28 Mar 18:52

#211

Det var starkt av dig, för vet exakt hur den känslan känns. Tänker inte på det viset konkret att jag inte förtjänar bättre, det är det som är så skumt, men nog på ett mer odmedvetet plan. Däremot på det mer medvetna planet att det känns läskigt att lämna definitivt. Tyvärr blir det också svårare att lämna ju längre tid man stannar kvar. Så lite "binder man ris bakom sin egen rygg". Blir dessutom svårare att se hur destruktivt är då man "blir van". Å andra sidan har jag tänkt att tillslut när det gått tillräckligt långt är jag så trött på honom så jag bara vill spy vid blotta åtanken på honom, och då blir det lättare att lämna. Men, men det verkar inte som det sistnämnda funkar så bra, kanske om tio år. Men kan inte direkt vänta och se, har redan slösat bort alldeles för många år på detta, då ingen större förändring verkar ske. Så hoppas nu på att dom där samtalen ger mig bra verktyg till att hantera det här sunt. Tack för dina svar, det ger lite styrka och hopp

Pappan respekterar ej mitt obehag för biomamman.

INNEHÅLL