Hur ska man orka?! Snälla någon som kan komma med några råd?!
Hej!Vi har ett stort problem här hemma som vi inte få bukt med och det känns som om bvc inte tar oss på allvar alls!
Våran minsta son på 2½ år har sen några månader tillbaka krånglat väldigt mycket med sin sömn.
För att ni ska få en hel helt hur det fungerar här hemma får ni en kort sammanfattning.
Jag är hemma mest hela dagarna med barnen då jag har precis börjat en timanställning men har inte riktigt kommit igång så barnen är bara 15 timmar på förskola.
Våran minsta vaknar för dagen kl 3!!! på natten!!
Han smyger upp runt kl 3 och börjar leka med diverse saker och jag märker inte att han har stigit upp förrän man hör hur det smäller.
Har verkligen försökt att få honom somna om men det går inte.
Så han är väldigt aktiv fram tills de att storebror vaknar mellan kl 8-9 på morgonen.
Sen efter det består hela förmiddagen av skrik och gråt av lillebror, han kastar sig på golvet, slår sig själv, gallskriker rent ut, kastar saker runt om sig och sliter i mina kläder hela tiden.
Storebror få tyvärr inte så mycket tid då hans lillebror kräver konstant uppmärksamhet.
Runt kl 12 försökerjagi få han till att vila lite men nej han vägrar...
Hoppar bara ur sängen konstant.
Skriker hela eftermiddagen, tvärdäckar runt kl 17, då väcker man honom eftersom det är alldeles för sent för han att sova (vi har låtit honom sova en stund innan vid den tiden men det resulterar i att han sover mycket mindre på natten)
Runt kl 18 så är de kvällsmat, bad, pyjamas och lite mys.
Runt kl 19 är de välling och sen börjar vi läggningen som håller på fram till 21-22 på kvällarna.
Han springer upp hela tiden och vi går tillbaka med honom och han brukar ge upp runt den tiden.
Självklart är vi ute på dagarna en viss tid på förmiddagen samt en stund efter lunch.
Tack vara detta sömnmönster han håller på med är jag helt förstörd.
Jag gråter ofta, jag och sambon bråkar då jag har hand om barnen från mån-fre och han hjälper till på natten på helgen, och han tycker jag har blivit väldigt tråkig och gnällig.
Det har jag säkert blivit men detta gör mig totalt galen!
Hur ska jag orka arbeta?
Han gör likadant när han är på dagis så det spelar inegn roll.
Har pratat med bvc och vi ska få träffa en barnpsykolog, om ca 6 månader och då ska han inte träffa barnet utan bara oss föräldrar.
Hur ska jag hålla mig flytande tills dess?
Snälla någon som vet hur jag/vi ska göra?
Förlåt om det blev lite osammanhängande.