Mina vänner regaerar på hur jag behandlar sambons barn..

Nej, de flesta jobbar 8-17 och har dessutom resväg. Om man drar ett snitt när dom brukar bli hämtade från fritids.

Han har ett normalt heltidsjobb, vilket gör att det inte är så mycket kvalitetstid över när alla måsten är gjorda på kvällen. Då är det dags för barnen att lägga sig.

Självklart så har man en dialog hur barnen ska skötas och om dom ska lämnas bort osv.
Annars kan man vända på det och säga så att de stora barnens mamma inte har rätt att säga ifrån om han skulle lämna bort dem för att göra nåt med den lilla.
Tror knappast att hon svalt det stillatigande. 

Nej de flesta med kontorsjobb arbetar de tiderna.

Själv har jag inte haft problem att ha kvalitetstid med mina barn trots heltidsarbete. Men man prioriterar olika så klart.

Har man? Väldigt få kvinnor som är hemma med barnen frågar mannen om det är okej att hon gör ditten och datten eller om hennes mamma får sköta barnen så hon kan göra ditten och datten. Märkligt att män måste fråga sin partner.

Den som har ansvar för barnen bestämmer, precis som med separerade föräldrar.

#7 - Varför bör pappan skaffa barnvakt till 2-åringen? Det är inte särskilt vanligt i några familjer över huvudtaget att man skaffar barnvakt för att få till egentid med vissa av barnen. I de flesta barnfamiljer umgås man tillsammans även om barnen inte är jämngamla. Ibland hittar man på nåt som de stora gillar och de små får följa med och tvärtom.

#7 - Har man gemensam vårdnad kan man inte fatta större beslut mot den andra förälderns vilja. Detta gäller oavsett om föräldrarna bor tillsammans eller isär. Vet ej om barnvakt räknas till ett större eller mindre beslut men förmodligen kan man nog inte lämna bort ett barn på regelbunden basis i alla fall mot den andres vilja.

#7 - Dessutom går det inte att kompensera bonusbarnen att de får lika mycket tid med sin pappa som det gemensamma barnet eftersom de bara kommer varannan helg medans det gemensamma barnet alltid bor med sin pappa.

Det är väldigt vanligt skulle jag säga. Jag har ofta lämnat bort den lilla för att åka på äventyrsbad med de stora, bowla, se på bio osv. Det är inget konstigt med det. Visst umgås vi alla också men det hindrar inte att jag även gör saker med de stora som den lilla inte klarar av.

Hur går man på bio med storasyskonen med en 2-åring som inte kan hålla tyst eller som vill springa omkring?

Vardagsbeslut får man fatta på egen hand. Dvs vad barnen ska äta, om någon ska ha barnvakt osv. :)

Större beslut som båda måste vara överens om är vilken skola barnen ska gå i, om barnen ska uppfostras som kristna/muslimer/judar osv, var barnen ska bo osv...

Det handlar inte om kompensation utan om att barnen har rätt att få göra åldersadvekata saker med sin pappa emellanåt.

Vi brukar prata med varann. Att fixa barnvakt är en ganska stor grej hos oss, eftersom de enda vi har som ev ställer upp om det krisar, det är mina föräldrar. 
Även om vi haft lättare så brukar vi ändå prata med varann ang vilka planer vi har. 

Vi är tvungna att prioritera så att han börjar senare och lämnar på skola dagis, därför är han inte hemma förrän 17.30-18 tiden. Lägger sig sen barnen vid 20 och den största vid 20.30, så blir det inte så mycket tid för honom att umgås med dem.
Jag däremot har sådana arbetstider att jag har mer tid hemma på eftermiddagen, men det betyder att jag börjar innan dagis/fritids öppnar, så jag kan aldrig lämna på morgonen. 

Jag citerar din första punkt: 

1. Jag tror barnen uppskattar att du är borta så mycket som möjligt. Människor som är negativt inställda till en tenderar att förstöra stämningen, så det är nog för barnens bästa att du gör som du gör.

Jag har läst ditt inlägg och förstått mycket väl vad du skriver men för oss som jobbar skift OCH är småbarnsföräldrar förstår jag helt och fullt ut om TS inte vill ha  ALLA barnen de få stunder hon är ledig.  Jag anklagade dig aldrig för att vara en dålig förälder men jag tror verkligen inte du förstår hela situationen. Du behöver ju faktiskt inte vara spydig bara för att alla inte tycker som du? Menar inte att vara otrevlig men ditt inlägg var inte speciellt trevligt det heller.

Är väl trevligare att vara med familjen på bra grunder som man själv kan stå för än att tvingas umgås till höger och vänster om det går att styra till det bättre. Visst är väl alla barnen viktiga men man måste ju orka med sin vardag också.

Går din sambo med på det varför inte.
Men du och hans barn kommer aldrig då en ordentligt relation.
Förstår inte ens hur du kan kalla dem bonusbarn, som du känner borde du referera dem som din sambos barn.

Hade min man känt så för mitt barn så hade vi aldrig flyttat ihop, flyttar man ihop får man , enligt mig, ta hela ryggsäcken :)

Men alla olika