Anonym (Extra känslig?)

Äldre 31 Mar 21:41

30 svar

Styvpappa bad mig dra åt helvete

Hej jag vänder mig hit för att få tips och råd.. Jag är 20 år bor hos föräldrarna och väntar mitt första barn..(Ja jag mår redan dåligt över det ) För någon månad sen så frågade mamma mig om jag ville följa med familjen till Polen på en "minisemester" och jag svarade ja eftersom jag tyckte de skulle bli mysigt att umgås med familjen... Då föräldrarna jobbar mycket och jag kallar styvpappa förälder då de flyttade ihop när jag var 8 månader. Iallafall till saken, när vi var där näst sista dagen var jag fruktansvärt trött på mina syskon som hade kallat mig saker hela morgonen osv. Och de visade jag vid frukosten och min styvpappa blev förbannad på mig och självklart försvarade jag mig men jag kallar inte han saker... Utan sa mer att nu vill jag hem! De enda han svarar va: DU KAN DRA ÅT HELVETE! Och min egna mamma bara satt där utan att säga till honom. Och jag bara okej! Gick upp på hotellrummet packa mina saker och gick in till dom sen för att be om mitt pass och mammas kontokort så jag kunde åka hem med första bästa båt. De trodde först inte att jag skulle hitta tillbaka men de gjorde jag såklart och de kom hem dagen efter hade köpt med sig nybakade frallor och de sa inte till mig att de var frukost... (Man vaknar av hundarna som alltid skäller och gnyr när deras bilar kör in på gården så de var inte de) När jag kommer ner sen fjäskar mamma som fan för mig och säger att jag får ta frallorna som är över... Och jag bara ja de var ju snällt.. Du som hugger mig i ryggen och rostar mina mackor och tar uppnå rummet ingen hälsar på mig utan kallar mig bara saker nere ifrån som att jag är dum i huvudet och pantad osv (hör de genom ventilationen). Ingen av dom har pratat med mig sen i torsdags morse innan jag stack ... Inte ens min egen mamma har kommit upp och försökt prata med mig?!? Går jag ner och ska försöka prata med henne så kommer bara styvpappa och lägger sig i.... Idag sa han att börjar inte jag prata med dom så kastar han ut mig ur huset och ännu en gång säger inte min mamma något och jag har ingen kontakt med min biologiska pappa.. Är jag känslig som faktiskt kräver ett förlåt??? Förlåt för långt inlägg!!

TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2013-03-31 23:13
Jag har insett att jag är lika jävla barnslig som resten av familjen och jag ska gå och be om ursäkt imorgon när jag vaknar. Hoppas bara att de också kan be om ursäkt till mig för att de bad mig dra åt helvete!

Anonym

Äldre 31 Mar 22:20

#11

Man löser inget genom att tiga och sura. Visst borde din mamma och styvpappa vara de vuxna i denna situation men de beter sig inte så istället är det du som får agera vuxet och tala om att det inte är ok att säga åt en familjemedlem att dra åt helvete. Försök få tag på eget boende genom tex soc för det verkar som om du och ditt barn behöver det. Lycka till!

Anonym (Extra känslig?) Trådstartaren

Äldre 31 Mar 22:23

#12

Anonym skrev 2013-03-31 21:59:23 följande:

Det låter som om det är en väldigt pressad situation från början, du bor hos dina föräldrar medan du väntar barn och det kan ju inte vara enkelt för någon inblandad. Vad som är rätt och fel i såna här situationer är inte så lätt att veta. Det är också svårt att få en bild av hur er relation ser ut i övrigt, om konflikter er emellan är vanliga eller om det här är något extremt. Om dina syskon kallar dig saker och du blir trött på dem och 'visar det' vad betyder det? Kan er pappa ha tagit väldigt illa upp av det du sa/gjorde? Är det ur hans perspektiv kanske du som borde be om ursäkt? Jag säger inte att det är så, om jag någonsin hade sagt åt mitt barn att dra åt helvete så skulle jag må så dåligt av det att ingen ursäkt i världen skulle vara god nog. Den stora, svåra frågan är: kan du vara den större individen och ta första steget? Kan du närma dig dem utan konfrontationer, utan att kräva någonting? Vill du vara där skulle jag tro att det behövs. Kanske är det ett för högt pris att betala? Kanske behöver du hitta någon annanstans att bo, det verkar inte som en bra situation, särskilt inte när du ska ha en bebis. Kram, och lycka till.

Vi har alltid varit en familj som kan prata om allt, och jag är inte överlycklig om att bo hemma men att jag flyttar lär bli problem för dom och de vet dom, jag sköter allt i huset utom matlagningen (bränner vattnet) de är nästan aldrig hemma utan jobbar borta 90% av året och vårt hus är stort + 3 hundar... Och de vet min mamma om så hon har tidigare sagt att de är bra ifall jag stannar kvar... Jag har nu sökt lägenheter men de är svårt att få här... Kommer jag ner är de ända han säger att jag är dum i huvudet etc har verkligen försökt. Därför försökt att prata med mamma...

FruNaftra

Äldre 31 Mar 22:26

#13

Du kommer ju knappast kunna leka husa när du har en bebis att se om. Låter som en dålig ursäkt för att göra det bekvämt för sig.

Anonym (från ovan)

Äldre 31 Mar 22:29

#14

Anonym (Extra känslig?) skrev 2013-03-31 22:23:04 följande:

Vi har alltid varit en familj som kan prata om allt, och jag är inte överlycklig om att bo hemma men att jag flyttar lär bli problem för dom och de vet dom, jag sköter allt i huset utom matlagningen (bränner vattnet) de är nästan aldrig hemma utan jobbar borta 90% av året och vårt hus är stort + 3 hundar... Och de vet min mamma om så hon har tidigare sagt att de är bra ifall jag stannar kvar... Jag har nu sökt lägenheter men de är svårt att få här... Kommer jag ner är de ända han säger att jag är dum i huvudet etc har verkligen försökt. Därför försökt att prata med mamma...

Som någon skrev ovan; prata med sociala förvaltningen. Om han är så otrevlig borde du verkligen inte stanna där. Kära vän; du måste se till dig och den familj du får. Du och ditt barn är det viktigaste nu. och du behöver stå på egna ben. Stanna aldrig för någon annans skull, bara om det också är bra för dig. Det här verkar inte vara det.
Soc kan hjälpa, vänd dig till dom.

Kram till dig och magen

FireLady

Äldre 31 Mar 22:29

#15

Du är ju tyvärr belastning och besvärlig, det av bland annat istället för att flytta och bli självständig så stannar du kvar och gravid på det.

Inte undra på om det blir spänningar.

slavetoy.blogspot.se

Anonym (Extra känslig?) Trådstartaren

Äldre 31 Mar 22:32

#16

FruNaftra skrev 2013-03-31 22:26:06 följande:

Du kommer ju knappast kunna leka husa när du har en bebis att se om. Låter som en dålig ursäkt för att göra det bekvämt för sig.

Inte så direkt att jag gör det... Kämpar röven av mig och de kvittar om jag så bor själv kommer jag ändå behöva "flytta hem" och bo hemma 90% av åren pga deras jobb... Och var jag än bor så ska de städas tvättas husdjuren skötas osv..... Har gjort det sen jag var 12!

SupersurasunkSara

Äldre 31 Mar 22:36

#17

Anonym (Extra känslig?) skrev 2013-03-31 22:32:41 följande:

Inte så direkt att jag gör det... Kämpar röven av mig och de kvittar om jag så bor själv kommer jag ändå behöva "flytta hem" och bo hemma 90% av åren pga deras jobb... Och var jag än bor så ska de städas tvättas husdjuren skötas osv..... Har gjort det sen jag var 12!

DE får själva ta tag i sina liv. DE har valt att skaffa hundar och stort hus, det är INTE din sak att ta hand om det!!!

Om det enda dina syskon kallade dig var tjockis så förstår jag om de blev sura om du skrek till dem eller så, du ÄR ju tjock, du är gravid. Ja, det är drygt att de säger så, men man kan säga till trevligt först istället för att vänta tills man blir rasande.

Ess

Äldre 31 Mar 22:40

#18

Anonym (Extra känslig?) skrev 2013-03-31 22:32:41 följande:

Inte så direkt att jag gör det... Kämpar röven av mig och de kvittar om jag så bor själv kommer jag ändå behöva "flytta hem" och bo hemma 90% av åren pga deras jobb... Och var jag än bor så ska de städas tvättas husdjuren skötas osv..... Har gjort det sen jag var 12!

Du behöver ingenting. Du är vuxen och dom är vuxna, kan dom inte lösa sitt dagliga liv själva så får dom antingen göra av med djuren eller en av dem söker nytt jobb.

Flytta så snart du kan och skapa dig ett eget liv. Har du skött hushållet sen du var 12 så är det läge att låta dem själva prova på det nu.

Anonym (Extra känslig?) Trådstartaren

Äldre 31 Mar 22:42

#19

SupersurasunkSara skrev 2013-03-31 22:36:24 följande:

DE får själva ta tag i sina liv. DE har valt att skaffa hundar och stort hus, det är INTE din sak att ta hand om det!!! Om det enda dina syskon kallade dig var tjockis så förstår jag om de blev sura om du skrek till dem eller så, du ÄR ju tjock, du är gravid. Ja, det är drygt att de säger så, men man kan säga till trevligt först istället för att vänta tills man blir rasande.

Jag har absolut inte skrikit till dom, jag sa bara att nu får ni lägga av och kolla er själva i spegeln... Och de sa jag i lugn och samlad ton (iallafall i mina öron) nej men jag skrek inte om de vore så väl att jag fått mage de hade varit mysigt! Du skulle träffat dom deras företag betyder mer än barnen jag lovar! Därför jag försöker se till mina syskon de sista jag vill är att de ska känna sig oälskade!

SupersurasunkSara

Äldre 31 Mar 22:45

#20

Anonym (Extra känslig?) skrev 2013-03-31 22:42:54 följande:

Jag har absolut inte skrikit till dom, jag sa bara att nu får ni lägga av och kolla er själva i spegeln... Och de sa jag i lugn och samlad ton (iallafall i mina öron) nej men jag skrek inte om de vore så väl att jag fått mage de hade varit mysigt! Du skulle träffat dom deras företag betyder mer än barnen jag lovar! Därför jag försöker se till mina syskon de sista jag vill är att de ska känna sig oälskade!

Ok, men att säga att de ska se sig själva i spegeln är ganska otrevligt, du kallade dem indirekt för tjockisar. Dock, din styvpappa var inte heller trevlig och jag tycker att du ska göra allt du kan för att skaffa eget boende. Samtidigt kan du orosanmäla till soc om du tror att dina syskon kommer att fara illa genom att bo med föräldrarna utan dig där.

Om det är svårt att få bostad där du bor kan du ju söka dig till annan ort, du har ju inget jobb där du är om jag förstod det rätt? En nystart för dig och din bebis låter som det bästa.

Anonym (Extra känslig?) Trådstartaren

Äldre 31 Mar 22:45

#21

Ess skrev 2013-03-31 22:40:10 följande:

Du behöver ingenting. Du är vuxen och dom är vuxna, kan dom inte lösa sitt dagliga liv själva så får dom antingen göra av med djuren eller en av dem söker nytt jobb. Flytta så snart du kan och skapa dig ett eget liv. Har du skött hushållet sen du var 12 så är det läge att låta dem själva prova på det nu.

Djuren har blivit lite av min livlina... Så det är Ingemar lätt att bara gör sig av med en familje medlem

Anonym (J)

Äldre 31 Mar 22:50

#22

Väx upp. Det är det enda jag kan säga. Du är 20 år och väntar barn. Du blir sur för att dina syskon kallar dig tjockis? Du har lite större problem än att nån kallar dig tjockis. Du bor hos din mamma, är vuxen och gravid. Grattis.

Lajkie

Äldre 31 Mar 22:53

#23

Du är 20 år och gravid. (Det var jag med).

Så väx upp, skaffa en lägenhet och jobb.

Låter hårt, men ska man sätta barn till världen så är man så illa tvungen.

FireLady

Äldre 31 Mar 22:56

#24

Anonym (Extra känslig?) skrev 2013-03-31 22:45:52 följande:

Djuren har blivit lite av min livlina... Så det är Ingemar lätt att bara gör sig av med en familje medlem

De är inte din livlina, ditt barn ska vara det och du dess.

Börja prioritera om, du har valt att bli mamma.

slavetoy.blogspot.se

Ess

Äldre 31 Mar 22:59

#25

Anonym (Extra känslig?) skrev 2013-03-31 22:45:52 följande:

Djuren har blivit lite av min livlina... Så det är Ingemar lätt att bara gör sig av med en familje medlem

Du anser dig ha 100 orsaker till att stanna kvar.
Men det är faktiskt så att du ÄR vuxen och måste stå på egna ben, speciellt nu när du valt att skaffa barn.
Sen håller jag med "Sara" här ovanför. Är du orolig för dina syskon så gör en orosanmälan till soc.

Anonym (Extra känslig?) Trådstartaren

Äldre 31 Mar 23:00

#26

Anonym (J) skrev 2013-03-31 22:50:50 följande:

Väx upp. Det är det enda jag kan säga. Du är 20 år och väntar barn. Du blir sur för att dina syskon kallar dig tjockis? Du har lite större problem än att nån kallar dig tjockis. Du bor hos din mamma, är vuxen och gravid. Grattis.

Nu känner jag att jag måste försvara mig lite här.... Som det står i texten är jag inte överlycklig för det!!! Det var liksom menat att jag och pappan skulle flyttat ihop men pga andra orsaker så blev de inte så och helt plötsligt ville han inte bli pappa längre och då var de försent för abort! Mitt rum är stor som en jävla lägenhet och det är inte så att jag vill bo hemma vilket de vet om... De vet också om att de jobbar mycket och någon som kan ta hand om deras barn och de blev jag.... Så jag är väl medveten om mina problem men jag hade kunnat göra allt för att få hela situationen ogjord med allt bakom liggande så hade de varit gjort vid detta laget.. Jag kommer aldrig ångra mitt barn någonsin men situationen runt omkring. Och jag har försökt prata med föräldrarna också så allting kan inte hänga på mig!

ostboll

Äldre 31 Mar 23:11

#27

Tycker det är lagom fult att slänga ur sig "väx upp, skaffa jobb och lägenhet", för alla som vet hur verkligheten ser ut vet även att det inte bara är att skaffa. Jag ser ingenstans att det står att TS inte söker jobb/lägenhet osv.? Det kanske hon gör, men så som situationen ser ut nu så bor hon fortfarande hemma.

TS, jag tycker att du ska försöka prata med din familj lugnt och sansat. Jag hade också velat ha en ursäkt av den enkla anledningen att man inte tilltalar någon sådär och det förstår nog en vuxen människa. Du kan säga precis som du känner utan att bli elak och sjunka till en låg nivå liksom. :) Kram och lycka till med bebisen.

Anonym (Extra känslig?) Trådstartaren

Äldre 31 Mar 23:21

#28

ostboll skrev 2013-03-31 23:11:07 följande:

Tycker det är lagom fult att slänga ur sig "väx upp, skaffa jobb och lägenhet", för alla som vet hur verkligheten ser ut vet även att det inte bara är att skaffa. Jag ser ingenstans att det står att TS inte söker jobb/lägenhet osv.? Det kanske hon gör, men så som situationen ser ut nu så bor hon fortfarande hemma. TS, jag tycker att du ska försöka prata med din familj lugnt och sansat. Jag hade också velat ha en ursäkt av den enkla anledningen att man inte tilltalar någon sådär och det förstår nog en vuxen människa. Du kan säga precis som du känner utan att bli elak och sjunka till en låg nivå liksom. :) Kram och lycka till med bebisen.

Tack ostboll! Som sagt så söker jag faktiskt jobb hela tiden och har en del arb. Intervjuer den närmsta tiden men de är svårt som usk för de är antingen Tim.vik där de ringer in en eller sommarvik och jag har 2 tim.vik redan men där är inte direkt brist på personal förtillfället. Och lägenheter söker jag med, och de vet självklart föräldrarna om.... Och eftersom jag inte fått en enda timme på en månad så räknar jag mig själv som arbetslös ... Jag ska verkligen samla mig och prata med dom imorgon, försöka iallafall

FruLiNi

Äldre 31 Mar 23:24

#29

ostboll skrev 2013-03-31 23:11:07 följande:

Tycker det är lagom fult att slänga ur sig "väx upp, skaffa jobb och lägenhet", för alla som vet hur verkligheten ser ut vet även att det inte bara är att skaffa. Jag ser ingenstans att det står att TS inte söker jobb/lägenhet osv.? Det kanske hon gör, men så som situationen ser ut nu så bor hon fortfarande hemma.

TS, jag tycker att du ska försöka prata med din familj lugnt och sansat. Jag hade också velat ha en ursäkt av den enkla anledningen att man inte tilltalar någon sådär och det förstår nog en vuxen människa. Du kan säga precis som du känner utan att bli elak och sjunka till en låg nivå liksom. :) Kram och lycka till med bebisen.

FruLiNi

Äldre 31 Mar 23:26

#30

FireLady skrev 2013-03-31 22:56:36 följande:

De är inte din livlina, ditt barn ska vara det och du dess.
Börja prioritera om, du har valt att bli mamma.

Det har du ingen aning om.

Styvpappa bad mig dra åt helvete

INNEHÅLL