• Tilly87

    Omföderska som blivit igångsatt v.37/38 av humanitära skäl?

    Hej! Jag eftersöker erfarenheter från omföderskor som blivit igångsatta på grund av humanitära skäl. Främst från er som haft en normal vaginal fl innan. Hur gick ni tillväga för att få igenom det? Vart vände ni er osv. Vad var er anledning till att vilja det? HUR gick igångsättningen till och hur gick förlossningen? Hurdan var eran första förlossning? Hur upplevde ni igångsättningen vs första förlossningen? Stort tack till er som vill dela med er!

  • Svar på tråden Omföderska som blivit igångsatt v.37/38 av humanitära skäl?
  • Ninniisen

    Min barnmorska rekommenderade mig att ringa spec mvc själv för att trycka på lite för hon kunde bara fixa en tid 3 dagar innan BF men sen insåg inte hon allvaret heller.
    Med trean fick jag under ett besök på förlossningen en tid för bedömning till veckan efter, då v. 37+1 men lilleman hann titta ut innan dess.

    Jag vet inte hur det funkar annars.


    ° ★ Izabelle 071004 ° ★ Felicia 090704 ° ★ Gabriel 100731 ° ★ Alice 120919 ° ★
  • Ninniisen
    Justi skrev 2013-04-04 20:37:50 följande:
    jag har fått både planerat snitt och igångsättning beviljad, första förlossningen va utdragen och slutade i akut snitt då sonen såg snett och ja hade sekundär värksvaghet.

    denna graviditeten har jag massa ångest och vet inte alls hur jag vill föda, dessutom verkar de som att ja kommer få föda ensam så jag känner att jag jätte gärna vill läsa mer om lyckade igångsättningar
    Min svägerska hade också en lyckad igångsättning, påminner mycket om min förlossning faktiskt.

    Jag var på väg att föda själv med fjärde barnet men fick efter mycket om och men med min mamma. Skönt med sällskap. Min mamma fick sköta larmknappen men annars hade jag kunnat föda själv. Men alla är vi olika :)
    ° ★ Izabelle 071004 ° ★ Felicia 090704 ° ★ Gabriel 100731 ° ★ Alice 120919 ° ★
  • duntoss

    två gånger blev jag igångsatt

    Första förlossningen var en skolboksförlossning, vaginal. Gick över tiden men allt gick finfint.

    Andra babyn tog min kropp stryk och jag hade ingen ork kvar. Skulle aldrig orka en förlossning så då prppsades det på en start i vecka 38.

    Varberg föddes en tös 4 timmar efter hinnorna togs. En helt okay förlossning.

    Tredje barnet var det jag som bad om en igångsättning vecka 37. Då var jag slut. Varberg det med. Hinnorna togs inget hände, dropp sattes, men jag fick bara ont att tappen utplånades. Öppnades 2 cm men sen gick det med rekordfart. Sa att något var fel, fick panik och 9 minuter senare är baby född.

    Behövde inte trycka på så speciellt mycket om igångsättning. Dom ser ganska fort om man verkligen är i behov av det. Är modern helt slut med dalande värden brukar dom göra det. Åtminstone här. 

    Varför vill du bli igångsatt?? Jag skulle vägra det en gång till.... efter sista upplevelsen.                

  • duntoss

    jag kan säga jag gick via min vanliga BM på mvc för att få igångsättningen. :)

    Som någon skrev, värkarna sitter faktiskt annorlunda, mer neråt blygden mot ryggen upplevde jag det som  

  • Tilly87

    Jag ska till mvc imorgon på besök, då ska jag prata med bm där och se sen vad som händer... Anledningen till att jag vill bli igångsatt är att jag börjar tycka att det är riktigt hemskt att vara gravid nu. Jag fick foglossning i vecka 6, det var så jag upptäckte att jag var gravid. Jag har testat ALLT men det finns inget som gör det bättre. Nu sitter jag i rullstol. Jag har dessutom haft huvudvärk dygnet runt i två veckor, kan inte sova, har synbortfall och yrsel osv osv. Jag känner inte någon glädje alls över den här graviditeten längre och är jätterädd att jag ska ha svårt att knyta an till bebisen efter förlossningen... Det värsta av allt är att det känns som jag missar så mycket med min son :( jag vill bara vara med honom men kan inte ens ta upp honom i knät själv och krama honom. Han är 11 månader. Gnäll gnäll men det är så det är. Mina värden är bra däremot så det är väl det som kan sätta käppar i hjulet för en igångsättning.

  • Housemouse

    Jag är beviljad igångsättning pga att jag är Aurora-patient. De har föreslagit ks men jag vill få revansch på min förra vaginala fl och har valt igångsättning istället. Det kommer att ske ca 2 v före bf...

  • Tilly87

    Hej allihopa! Usch alltså, jag vet inte var jag ska börja nånstans, jag har gråtit sen jag var hos min BM i måndags.... När jag kom dit så försökte jag först vara tapper som vanligt, men sen bara brast det och jag berättade hur jag kände på riktigt. Hon såg väldigt bekymrad ut och sa att hon tyckte att jag skulle gå till deras psykolog för att få prata, och så sa hon att hon skulle prata med läkaren på mvc om att sätta igång mig tidigare.. So far so good... Sen gick vi igenom min förlossningsjournal eftersom jag har pratat med henne innan om att jag upplevde vissa delar med min förra förlossning som väldigt jobbiga, och jag har väl lite förträngt det, men nu när det börjar närma sig har jag känt att jag vill ha hjälp att planera inför denna förlossning för att det jobbiga inte ska upprepa sig. Alltså jag var inte så rädd, utan kände mer: ok det kommer bli skitjobbigt men jag kommer klara det igen om jag får hjälp så att det inte blir som förra gången! Jag fick svar på många frågor jag hade och det var väldigt skönt att gå igenom allt. Däremot kunde hon inte förklara varför de saker jag upplevt som såååå jobbiga hade varit det. ( allt som hade med att bm var nere och pillade, kollade status och satte skalpelektrod osv var VIDRIGT, jag fick ångest och bara skrek och grät, sparkade undan henne osv. Det var 20 ggr värre än värkarna! Sedan var utdrivningen riktigt jobbig och jag tappade kontrollen fullständigt, hade verkligen dödsångest och trodde att nu dör jag. Han drogs nämligen in igen väldigt mycket mer än normalt vid varje kryst och det kändes liksom som att kroppen motarbetade sig själv. När hans hjärtljud plötsligt gick ner väldigt mycket stoppade bm in båda händerna och drog ut honom, varpå slidkransen klämdes av och följde med ut. Den smärtan var helt sjuk verkligen. Men sen fick jag ju sonen på bröstet, de gav mig en spruta av nåt slag upp i slidan och sen låg jag där och blev sydd i typ 1,5 timme.) hursomhelst, under besöket i måndags skulle bm även göra en gynundersökning på mig eftersom jag har så ont därnere, har besvär av en flärp som hänger ut, slidkransen som inte gick att sy fast osv. Besvären har blivit värre och värre sen förlossningen men jag har fått rådet att försöka slappna av och att tänja och försöka ha sex ända. Vilket jag uppenbarligen har haft men nu går det ju inte alls. Får inte in ett finger, får ont av att torka mig. Jag har tänkt att det är på grund av flärpen och att jag är känslig för att jag är gravid, men ack så fel jag hade....... Under undersökningen var jag veta 1. Min bäckenbottenmuskulatur är den starkaste bm sett och är enligt henne låst och spänd. Hon kunde inte ens gå in och göra en inre undersökning, jag höll på att svimma för att det gjorde så ont när hon pillade. Hon sa att det inte är konstigt att jag har huvudvärk. 2. Hon konstaterade att jag har något som heter vestibulit. Vilketvenkelt förklarat är att slemhinnorna blivit så skadade att massor av nervändar skapats och signalerar smärta vid beröring till hjärnans smärtcentra. Typ. Har aldrig hört talas om detta innan. Jag blir såklart jätteledsen, för det visar sig när hon berättar vad man kan göra åt det att jag ju gjort precis tvärt om, istället för att låta underlivet vara och slemhinnan vara och låta bli att ha sex har jag liksom tvingat mig till det ändå, vilket enligt bm gör saken värre. Sedan sa hon att nu fick vi förklaring till varför det var så svårt för mig att krysta ut sonen. Det var bäckenmusklerna som jobbade emot och drog in honom. Och undersökningarna, ja gynundersökningar med vestibulit är ingen hit helt enkelt och det förklarar ju verkligen varför jag upplevde det som så hemskt... Så, nu sitter jag verkligen i en riktig rävsax. Jag är ÄNNU mer orolig, ledsen, deppig. Känner absolut ingen som helst glädje för graviditet längre, ser knappt fram mot att få barn igen heller ser bara det jobbiga och onda i allt oc vill att det ska ta slut. Under veckan som varit har jag växlat mellan att gråta, vara helt apatisk eller ha panikkänslor. Känner mig som ett psykfall. Men, lösningsfokuserad person som jag är tog jag tag i mig själv för några dagar sedan och började läsa läsa läsa. ALLT om vaginism, vestibulit och om igångsättningar. Det känns ju helt omöjligt att göra en igångsättning nu. Det blir mycket fler undersökningar för det första, plus att mina problem med underlivet med största sannolikhet kommer förvärras ännu mer efter en till förlossning. Dessutom om jag spänner mig ännu mer och är rädd kanske det inte går alls att krysta och då är ju risken att jag måste akutsniattas. Så, ett alternativ återstår, det som jag absolut inte velat vara med om innan känns nu som det enda alternativet, det som kommer göra minst skada. Planerat kejsarsnitt... Hua! Men, i Borås som jag ska föda verkar det svårt att få ett kejsarsnitt om man inte har ordentliga medicinska skäl. Vet inte om mina skäl räknas som tillräckliga. Vad sjutton ska jag ta mig till egentligen???

  • Tilly87

    Housemouse; hur gick det till på aurora? Jag har också fått en tid där, min bm ville att jag skulle dit för att planera... ?? Vad har du för "anledning" till att gå hos aurora? ( om du känner för att berätta det) Jag kände också förut att jag ville ha revansch, klara det bättre denna gång och få en enbart positiv upplevelse av denna förlossningen, men nu när jag vet att det som jag upplevde som jobbigt kommer att vara samma eller värre plus att jag riskerar att få värre skador efteråt så känns det ju " säkrare" med ett snitt.

  • Housemouse

    TS: Jag hade en jobbig smärtsam första förlossning som slutade med sugklocka, födde i princip ensam för det var fullt på förlossningen och min man var också väldigt skakad av hela upplevelsen. Sen slutade sonen andas efter fl och vi fick spendera en tid på neo, så det har varit svårt att sortera riktigt vilken upplevelse som varit mest traumatisk.

    Här i Umeå var det inga problem att bli beviljad ks och både Aurora-bm och min mvc-bm har föreslagit det som ett "bättre" alternativ pga min rädsla, men jag vill helst föda vaginalt. Trots allt.

  • Ziroz
    Tilly87 skrev 2013-04-14 15:37:08 följande:
    Hej allihopa! Usch alltså, jag vet inte var jag ska börja nånstans, jag har gråtit sen jag var hos min BM i måndags.... När jag kom dit så försökte jag först vara tapper som vanligt, men sen bara brast det och jag berättade hur jag kände på riktigt. Hon såg väldigt bekymrad ut och sa att hon tyckte att jag skulle gå till deras psykolog för att få prata, och så sa hon att hon skulle prata med läkaren på mvc om att sätta igång mig tidigare.. So far so good... Sen gick vi igenom min förlossningsjournal eftersom jag har pratat med henne innan om att jag upplevde vissa delar med min förra förlossning som väldigt jobbiga, och jag har väl lite förträngt det, men nu när det börjar närma sig har jag känt att jag vill ha hjälp att planera inför denna förlossning för att det jobbiga inte ska upprepa sig. Alltså jag var inte så rädd, utan kände mer: ok det kommer bli skitjobbigt men jag kommer klara det igen om jag får hjälp så att det inte blir som förra gången! Jag fick svar på många frågor jag hade och det var väldigt skönt att gå igenom allt. Däremot kunde hon inte förklara varför de saker jag upplevt som såååå jobbiga hade varit det. ( allt som hade med att bm var nere och pillade, kollade status och satte skalpelektrod osv var VIDRIGT, jag fick ångest och bara skrek och grät, sparkade undan henne osv. Det var 20 ggr värre än värkarna! Sedan var utdrivningen riktigt jobbig och jag tappade kontrollen fullständigt, hade verkligen dödsångest och trodde att nu dör jag. Han drogs nämligen in igen väldigt mycket mer än normalt vid varje kryst och det kändes liksom som att kroppen motarbetade sig själv. När hans hjärtljud plötsligt gick ner väldigt mycket stoppade bm in båda händerna och drog ut honom, varpå slidkransen klämdes av och följde med ut. Den smärtan var helt sjuk verkligen. Men sen fick jag ju sonen på bröstet, de gav mig en spruta av nåt slag upp i slidan och sen låg jag där och blev sydd i typ 1,5 timme.) hursomhelst, under besöket i måndags skulle bm även göra en gynundersökning på mig eftersom jag har så ont därnere, har besvär av en flärp som hänger ut, slidkransen som inte gick att sy fast osv. Besvären har blivit värre och värre sen förlossningen men jag har fått rådet att försöka slappna av och att tänja och försöka ha sex ända. Vilket jag uppenbarligen har haft men nu går det ju inte alls. Får inte in ett finger, får ont av att torka mig. Jag har tänkt att det är på grund av flärpen och att jag är känslig för att jag är gravid, men ack så fel jag hade....... Under undersökningen var jag veta 1. Min bäckenbottenmuskulatur är den starkaste bm sett och är enligt henne låst och spänd. Hon kunde inte ens gå in och göra en inre undersökning, jag höll på att svimma för att det gjorde så ont när hon pillade. Hon sa att det inte är konstigt att jag har huvudvärk. 2. Hon konstaterade att jag har något som heter vestibulit. Vilketvenkelt förklarat är att slemhinnorna blivit så skadade att massor av nervändar skapats och signalerar smärta vid beröring till hjärnans smärtcentra. Typ. Har aldrig hört talas om detta innan. Jag blir såklart jätteledsen, för det visar sig när hon berättar vad man kan göra åt det att jag ju gjort precis tvärt om, istället för att låta underlivet vara och slemhinnan vara och låta bli att ha sex har jag liksom tvingat mig till det ändå, vilket enligt bm gör saken värre. Sedan sa hon att nu fick vi förklaring till varför det var så svårt för mig att krysta ut sonen. Det var bäckenmusklerna som jobbade emot och drog in honom. Och undersökningarna, ja gynundersökningar med vestibulit är ingen hit helt enkelt och det förklarar ju verkligen varför jag upplevde det som så hemskt... Så, nu sitter jag verkligen i en riktig rävsax. Jag är ÄNNU mer orolig, ledsen, deppig. Känner absolut ingen som helst glädje för graviditet längre, ser knappt fram mot att få barn igen heller ser bara det jobbiga och onda i allt oc vill att det ska ta slut. Under veckan som varit har jag växlat mellan att gråta, vara helt apatisk eller ha panikkänslor. Känner mig som ett psykfall. Men, lösningsfokuserad person som jag är tog jag tag i mig själv för några dagar sedan och började läsa läsa läsa. ALLT om vaginism, vestibulit och om igångsättningar. Det känns ju helt omöjligt att göra en igångsättning nu. Det blir mycket fler undersökningar för det första, plus att mina problem med underlivet med största sannolikhet kommer förvärras ännu mer efter en till förlossning. Dessutom om jag spänner mig ännu mer och är rädd kanske det inte går alls att krysta och då är ju risken att jag måste akutsniattas. Så, ett alternativ återstår, det som jag absolut inte velat vara med om innan känns nu som det enda alternativet, det som kommer göra minst skada. Planerat kejsarsnitt... Hua! Men, i Borås som jag ska föda verkar det svårt att få ett kejsarsnitt om man inte har ordentliga medicinska skäl. Vet inte om mina skäl räknas som tillräckliga. Vad sjutton ska jag ta mig till egentligen???

    Kom in i den här tråden av en slump och måste bara skriva att jag varit vestibulit patient i drygt 10 år. Min förlossning i juni 2012 var igångsättning och tog väldigt lång tid. Men efter förlossningen är jag i princip helt smärtfri från vestibuliten! Under alla de åren ja haft smärta så har läkarna sagt att en förlossning kan vara ett sätt att läka slemhinnan. Jag tror det vore bra för dig att träffa en specialistläkare nu innan förlossningen utifrån vestibulit perspektivet för tyvärr är det väldigt mycket okunskap om sjukdomen hos barnmorskor och läkare..

    Lycka till och hoppas att du får en mer positivt upplevelse av förlossningen den här gången oavsett om det blir ks eller vaginalt! 
  • Tilly87

    Housemouse: fy vilken jobbig upplevelse :( skönt att du blev lyssnad på iaf! Ziroz: var det inte jobbigt med alla undersökningar som en igångsättning innebär? Jag vet inte alls mycket om detta, men jag har läst mig till såpass mycket att jag förstår hur det utvecklat sig, lättare vaginism--- lättare vestibulit under 1a grav---->värre och värre vestibulit efter förlossningen på grund av flskadan och att jag "behandlat" fel----->ännu värre vaginism och vestibuliten har bara blivit värre och värre. Du verkar kunnig inom detta, har du hört något fall där vestibuliten blivit värre efter förlossningen och sen bättre efter en andra förlossning? Vet du om det finns smärtlindring att få vid undersökningarna?? Vet du vart man vänder sig för att få tag i en specialist? Jag bor i lerum och tillhör älvsborg, men det kanske finns nåt privat i Gbg?

  • Lotta 3

    jag har fött tre barn och blev igångsatt sist gången. tycker inte det var nån större skillnad på förlossningarna.
    det var läkaren som föreslog en igångsättning pga att det gått väldigt fort tidigare förlossningar.

  • Tilly87

    Hej Lotta! Vilken metod blev du igångsatt med? Hur många vag. Undersökningar fick du göra? / tilly

  • Ziroz
    Tilly87 skrev 2013-04-15 15:36:37 följande:
    Housemouse: fy vilken jobbig upplevelse :( skönt att du blev lyssnad på iaf! Ziroz: var det inte jobbigt med alla undersökningar som en igångsättning innebär? Jag vet inte alls mycket om detta, men jag har läst mig till såpass mycket att jag förstår hur det utvecklat sig, lättare vaginism--- lättare vestibulit under 1a grav---->värre och värre vestibulit efter förlossningen på grund av flskadan och att jag "behandlat" fel----->ännu värre vaginism och vestibuliten har bara blivit värre och värre. Du verkar kunnig inom detta, har du hört något fall där vestibuliten blivit värre efter förlossningen och sen bättre efter en andra förlossning? Vet du om det finns smärtlindring att få vid undersökningarna?? Vet du vart man vänder sig för att få tag i en specialist? Jag bor i lerum och tillhör älvsborg, men det kanske finns nåt privat i Gbg?

    Jo visst var det jobbigt, men jag hade haft en väldigt tuff graviditet där man hittade avvikelser på ultraljudet så mitt enda fokus under förlossningen var att snart få träffa vår dotter och med egna ögon få se att hon levde och mådde bra. Jag tror också att i och med att jag haft besvären så länge så har jag till viss del lärt mig att hantera smärtan. Jag har gått på olika behandlingar och då vant mig vid smärtan vid vaginala undersökningar. Nu tog min förlossningen 45 timmar så det blev ju rätt många undersökningar. Men det blev en längtan tills de skulle kolla nästa gång för man ville så gärna få veta att det hände ngt så värkarna gav resultat..

    Jag skulle tro att du borde kunna få xylocain vid första undersökningen, det är en smärtstillande gel vilket då skulle göra att du är bedövad i slemhinnan vid de övriga undersökningarna om de hela tiden fyller på så det aldrig blir att effekten går ur. Det är samma verksamma ämne som i det de sprayar inför om det behöver sys  efter förlossningen. För mig var stunden efter att dottern kommit ur helt hemsk då brände det och sved utan dess like just som vestibulit smärtorna.    

    Det vet jag tyvärr inte. Många med vestibulit har ju svårt att ha sex överhuvetaget och i och med det svårt att bli gravida så jag tror inte det är jätte vanligt. Gå in på www.vestibulit.com där finns det ett forum där du kan få svar på många frågor och även kan få tips på bra läkare i din del av landet.   
  • Lotta 3
    Tilly87 skrev 2013-04-15 17:18:25 följande:
    Hej Lotta! Vilken metod blev du igångsatt med? Hur många vag. Undersökningar fick du göra? / tilly

    hej..

    jag fick en ballong först sen dropp,, blev undersökt ca 10ggr max.. min läkare sa att ballong är en bra metod att bli igångsatt på om livmodern är redo.

    beroende på hur redo kroppen är väljs igångsättningsmetod tydligen.   
Svar på tråden Omföderska som blivit igångsatt v.37/38 av humanitära skäl?