Jag och min sambo är under separation efter 13 år tillsammans, och har tre barn 7, 5 och 3. År, och det är ingen lek. Mycket tankar som snurrar, nu undrar jag om det finns fler här som sitter i samma situation. Alltid skönt att höra och träffa andra som är i samma sitts.
Det låter väldigt jobbigt att separera med tre så små barn, beklagar.
Har ni tagit hjälp av familjeterapeut innan beslutet?
Och hur tänkte ni liksom, när ni skaffade det tredje barnet? Eller var det bara rosor och champagne fram tills dess? Man undrar lite...
Nja vi har haft det lite upp och ner flera år. Men är främst mig det beror på, har fått mina chanser men inte riktigt tagit det på Allvar. Sen en dag var det försent. Och gissa om jag har grubblat på varför jag inte tagit hjälp eller liknande. Familjerådgivning typ.Våran 3åring fick vi reda på att hon skulle komma när sambon var i 20.de veckan, så det kom som en chock. Men allt har funkat bra med henne, är jätte glada över att hon kom självklart.
Känner du att du gjort saker som sambon förlåtit fram tills nu när hon fått nog?
Usch så jobbigt med tre barn. Kommer ni fortsätta bo på nära avstånd som gör att ni kan ha gemensam vårdnad om barnen?
.
Jo vi kommer att ha varannan vecka. Och vi samarbetar bra i alla. Synd att man inte gjort något tidigare, man fastnar tyvärr i vardagen, man blir blind. Sen får man ju tillslut nog, men nu gäller det att tänka framåt. Farligt att börja tänka på vad man borde ha gjort annorlunda. Men det är bra mycket jobbigare än jag mågonsin trott att det skulle va. Skulle vara kul att komma i kontakt med flera som sitter i samma sitts.
Samma här, har varit tilsammans med sambon i 10 år och har 2 st barn 5 år och en 15 mån, och nu har jag fått nog så sabon flyttar i juni och det är väldigt blandade känslor.
Om man får vara lite nyfiken vad var det som "hände" er?
Vi har haft det upp och ner ganska länge. Mycket saker som man gått och irriterat sig på från båda håll. Mycket irritation på varann osv, inte överäns om mycket alls. Mao det gamla vanliga.