tjocka som försöker bli gravida- ny tråd :)

hur mår du? =) här går det inte alls bra :( 

Vad händer med dig då? Berätta!
Med mig går det så där. Jag har haft en dålig känsla av att jag har ett hotande missfall på gång. Alla symptom försvann, min temp sjönk och och började få lite bruna flytningar som jag haft nu i några dagar. Jag var så orolig att jag fick åka in igår och göra ett VUL för jag trodde att grynet hade åkt ur. Men det såg bra ut. Livmodertappen var stängd, hinnsäcken var så stor som sig bör enligt hur långt gången jag är och den var väl inbäddad i livmoderslemhinnan. Allting såg bra ut, bara att min dåliga känsla om missfall inte vill lämna mig riktigt. Så jag ska dit på tisdag igen och kolla om hinnsäcken har vuxit som sig bör eller om allting har avstannat och det är ytterligare ett MA. Jag försöker att ha is i magen och hoppas på det bästa. Har börjat få lite symptom igen och jag hoppas att det håller i sig.

Jag satte in en tvådagar fryst förra måndagen, är alltså på RD10.

De andra misslyckade gångerna har jag börjat blöda ca RD10, så det är lite nervöst.

Om det inte funkar denna gången måste jag gå ner minst 10 kilo innan nästa försök, har jag lovat mig.

Det enda jag märkt hittills är att jag är måste springa och kissa hela tiden..men det är ju i så fall för tidigt i ev grav. för att kunna bero på det, så det är säkert något annat. 

min sambo försvann i en vecka, (han är gamal missbrukare) så han fick sig ett återfall :'(¨
jag är så rädd att det ska hända igen så glömmer allt men motion & hälsosam mat heter, försöker komma igång men det går bara inte just nu, är så deppig,. vet inte vad jag ska göra, våran högsta önskan är ju att få ett barn tillsammans och det känns som det är bara mig felet är är så himla ledsen :(

Oj, det låter verkligen inget vidare, förstår att du är ledsen. Kan bli svårt då att orka tänka på kost och motion också i det läget men försök att iaf inte göra saken värre genom att t ex köpa hem massa gott och sedan bara svulla för det hjälper ju inget. Bara försök att leva som vanligt och om du känner att du orkar så gå ut och rör på dig med en promenad, kanske kan vara skönt att rensa tankarna samtidigt som du drar nytta av det.
Din sambo, vad säger han nu efter hela cirkusen är över då? Är han ren nu? Det är svårt när någon har ett missbruk för återfall ligger alltid och lurar och man kan tyvärr inte försäkra sig om att det inte kommer hända igen heller. Men fortsätt jobba på det så hoppas jag att det går vägen!
Och tänk inte att något är fel! Det är "normalt" att det tar upp till ett år att bli gravid. Och du har inte kört med ÄL-tester så länge heller så tänk om ni inte ens träffade rätt dag dom andra månaderna. Vet att det är svårt men försök ta det lugnt och var målmedveten så händer det snart ska du se.

jo jag försöker ta promenader men är så rädd att han ska vara borta när jag kommer hem igen,
jo han är ren nu, i en vecka nu, fan blir så arg han har vart så duktig så länge
ska försöka gå och simma imorgon det känns så tungt allt bara just nu
 

Skönt att höra! Du  kanske kan ta med din sambo på lite motion? Kanske gå och simma ihop? Förstår att du är rädd att lämna honom ensam, men kommer han vilja använda så gör han sig ursäkter för det ändå, inte för att du är ute en stund. Du kan ju inte fungera som hans vakthund liksom, ohållbart. Prova och se om han inte vill stötta dig och vara med och motionera istället, kanske gå och ta en sallad ihop nånstans eller liknande. Du gör ju det för bådas skull. Lycka till!

ja det ska jag kolla om han har lust med.
nej jag vill inte vara barnvakt åt honom han är ju vuxen så jag hoppas att oron försvinner snart.
tack för pepp  

Jag testade positivt men det blev MA av det här grynet också tyvärr :( Igår åkte jag in till sjukhuset för att kolla framstegen på bebisen men den hade slutat växa redan i v 5 och jag borde varit v 9. Så jag blev hemskickad med cytotec som jag tog igår. Sjuksköterskorna skrämde upp mig för dom sa att det kommer kännas ungefär som födslovärkar, göra ganska så ont och det kan komma en störtblödning, så det vore verkligen bäst om jag hade någon hos mig. Jag som redan var rädd, det där gjorde inte det hela bättre.
Jag tog dom iaf när jag kom hem igen och tvingade iväg maken till jobbet, ville hellre vara själv så fick jag väl ringa om något uppstod istället. Efter 3 timmar började jag blöda och efter 6 timmar kom en jätteklump och så fortsatte det komma levrat blod under eftermiddagen och kvällen. Nu ett dygn senare så blöder jag mer som en vanlig mens och det har inte gjort ont alls, ja lite mensvärkliknande då men inte som jag trodde.
Så nu blir det att börja om på ny kula, IGEN. Jobbigt!

nej åhh vad tråkigt :( 
hur mår du? *kram* 

Idag är det bättre än igår. Blöder bara så lite att det räcker att gå med ett trosskydd typ. Så jag är mycket tacksam för det och hoppas att jag slutar blöda helt snart så jag kan bada när jag åker på utlandsresa på måndag.
Jag skulle säga att jag mår efter omständigheterna helt ok.
Kram och tackar som frågar!

okej hoppas det tar sig snart igen. 
tycker verkligen synd om dig/er kan tänka mig hur ledsen man blir 

Tack! Det klart jag är ledsen men det som irriterar mig nu är att det ju lär ta ca 3 månader innan det blir läge att försöka igen antagligen. Förra gången tog det en veckas blödningar med missfallet, sen därefter tog det 7 veckor innan jag fick mens igen och dom rekommenderar att man låter det gå en vanlig mens innan man blir gravid igen. Känns verkligen som en hel evighet. Jag ska fråga på torsdag när jag går på återbesök när det är ok att försöka igen.

okej men hur lång tid tog det att bli gravid för dig?
ja gör det =) det skadar ju inte att fråga 

Det tog 7 månader från förra missfallet. Inte jättelänge men inte så fort som man önskar heller. Hoppas det går fortare nästa gång :)