Förskolan där våra 3,5 års enäggstvillingar går, informerade i kapprummet att dom tänker dela på dom efter sommaren. Detta utan att diskutera det med oss först. Hur hade ni reagerat? Har inte ens tänkt tanken att dela på dom nu så det känns väldigt konstigt. Kan dom verkligen bestämma det över huvudet på oss föräldrar?
Tvillingparet jag har just nu, i åk 7, fungerar bra i klassen. Tjejerna är ganska självständiga, utåtriktade, har kompisar osv. Helt OK att ha dem i samma klass. Flickorna klarar skolarbetet bra, även om de inte tillhör de allra starkaste i klassen.
I min förra klass hade jag som sagt en flicka som var tvilling med sin syster på en annan skola. Hur det gick för systern vet jag inte, men flickan som gick hos mig fungerade fint i gruppen och hade många kompisar. Prestationsmässigt låg hon på medelnivå. I samma klass gick ett annat tvillingpar, också tjejer, lika som bär. De hade uppenbara svårigheter att interagera med andra än sig själva. Sökte alltid sin systers sällskap. Båda var duktiga i skolan, tillhörde de bästa i klassen. Som tur var de jättesnälla tjejer som vi aldrig behövde reda ut några konflikter med och de låg på samma betygsnivåer. Jag var deras lärare i fyra år och det var först i slutet av nian som jag började kunna se skillnad på dem. Det kan vara ett stort bekymmer om man har svårt att skilja på tvillingar.
Just dessa tvillingar var framgångsrika i skolan och de hade medelgoda eller goda betyg. Givetvis har jag stött på motsatsen också. Jag hinner inte läsa någon studie nu, men blir nyfiken på uppgiften om att tvillingar ofta har bättre skolresultat. Gäller det tvillingar generellt eller bara enäggstvillingar? Gäller det både tvillingar som går i olika klasser och de som går i samma klass? Detta är ju väsentlig kunskap för oss som jobbar i skolans värld. I den skola som jag arbetar på har vi ingen generell policy utan beslutet om tvillingar ska gå i olika klasser eller inte fattas i samråd med föräldrarna.
Dom kan inte dela på dom hur som helst. Men även tvillingar behöver växa upp o bli sina egna individer. Separera dom låter bra! Tur ni har so har ett så stort dagis så dom har två avdelningar för "stora" barn.
Hade samma problem när mina grabbar skulle börja skolan.
Fick ett utbrott och talade om det var vi som föräldrar som bestämde om och när våra killar skulle delas på.
Dom valde det själv många år senare när det var dags att välja gymnasium ,men dom har alltid haft samma kompisgäng,valt samma idrotter os.v men alltid behandlas som 2 olika individer även om dom ser likadana ut.
I dag är dom 25 år gamla och har samma glädje av varandra som när dom var små.
Så mitt råd är att gå efter din magkänsla som mamma och slåss för dina rätt att själv bestämma vad som är rätt för dina barn. Vissa tvillingar mår bra av att delas på medans andra behöver varandra för att känna sig trygg och dessa kommer inte att utvecklas sämre för det.
De ville dela mina syskonbarn när de började skolan, också av slentrian. De menade att de var för knutna till varandra vilket jag inte förstår. De hade redan då olika kompisar och gemensamma kompisar och även om de gillade att leka med varandra hade de redan från start tex olika klädsmak och intressen. De är dessutom tvåäggstvillingar och är inte ens syskonlika, man får faktiskt leta drag i ansiktet för att de att de är syskon. Föräldrarna vägrade och de har nu gått i samma klass hela tiden och nu går de i sexan. Jag vet inte om de ska gå samma klass på högstadiet bara att de ska gå samma skola. De är både individer och de är syskon som står varandra mycket nära än idag och jag kan verkligen inte se att de tjänat på att dela på sig.
Min tumregel är: Dela inte på tvillingar som vill vara tillsammans. Tvinga inte ihop tvillingar som vill vara isär Detta kan ju växla ganska fort med tiden. Med små barn kortare tid och med stora längre tid. Att dela förskolebarn i olika permanenta grupper är så definitivt. Ett byte tillbaka i samma grupp går ju inte på en kvart. Även om barnen för det mesta accepterar att vara isär så menar jag att de kan fara illa vid de tillfällen som de tvingas isär. Systern eller brodern är ju en anknytningsperson precis som vi föräldrar. Förskolan där mina enäggsflickor går är perfekt för tvillingar. Det finns två småbarnsavdelningar 1-3 och två storbarnsavdelningar 4-5. Det finns dörrar mellan småbarnsavdelningarna och storbarnsavdelningarna samt ett gemensamt torg i mitten. De stora barnen får gå in till de små men inte tvärtom. Flickorna går på samma avdelning men går fritt mellan båda. Personalen har köpt min tumregel till 100% och läser av barnens behov och önskemål under dagen. De får alltid göra som de vill. Nu fyra månader efter förskolestart hittar jag dem lika ofta tillsammans och isär när jag ska hämta. Hur skoltiden kommer att se ut vet jag inte nu. Det kan bli hur som.
Våra tvillingtjejer har alltid gått på samma förskoleavdelning och går nu även i andra klass, slutar tvåan om en vecka. När de skulle börja förskoleklass frågade vi dem om de ville gå i olika klasser och bägge fnös och den ena sa rakt ut att i så fall skulle hon inte börja skolan alls. Hon hatade hela grejen med att sluta dagis och hade ångest i flera månader innan skolan började så nej, det var inget alternativ för oss.
På förskolan var personalen väldigt intresserade av hur vi ville att de skulle hantera det om de skulle bli "för" tajta med varandra. Vi kom gemensamt överens om att när de delade in barnen i olika grupper för att pyssla, baka, gå ut osv så var våra barn alltid i olika grupper. De satt alltid vid olika matbord osv.
De är lika varandra och ganska tajta men de kan utan problem leka med andra, vara hemma hos olika kompisar osv. En period när de gick i ettan ville den ena att de skulle gå i olika klasser och då sa jag att ja men då får vi prata med rektorn om det finns möjlighet för dig att byta klass. Jisses vilket ramaskri det blev! Hon hade tänkt att syrran skulle få byta men vi sa att den som vill gå i olika klasser är den som får byta. Blev inget byte.
Både personalen på förskolan och nu på skolan har haft separata utvecklingssamtal, iof efter varandra av praktiska skäl men de är inte ihopklumpade och det känns skönt. Hur det blir i ramtiden får vi väl se, vi försöker vara lyhörda och ta det i deras takt, de kommer ju troligen att frigöra sig från varandra också och det får man ju vara uppmärksam på och se till att de får chans att göra det.
Nu har jag pratat med personalen o dom lyssnade på mina åsikter ang ev delning. Dom var såklart inte intresserade av att gå emot våra önskningar ang delning. Lyssnade på vad vi hade att säga o jag är såklart nöjd att det hela löste sig så smidigt.
Nu är jag inte tvilling, jag har inte tvillingar och är inte påläst i ämnet om separationer av tvillingar. Det jag reagerar på är när det i inläggen skrivs att tvillingar har trygghet i varandra (lite olika varianter på det) så tänker jag direkt: Men barn som inte är tvillingar är dom starkare då, för att de klarar av att vara "ensamma". Borde det inte uppmuntras att tvillingar kan göra saker/gå på olika avdelningar och utvecklas till självständiga individer och inte vara beroende av sin tvilling? TS: JAG FÖRSTÅR DIG DET LÅTER JU GALET ATT DE SKA HAMNA I OLIKA ÅLDERSGRUPPER + ATT DE HÄVER UR SIG NÅGOT SÅDANT I KAPPRUMMET.