Ska det vara såhär? obs långt. Ingen diagnos
Folk säger man ska lita på utredningen som gjordes vid 2,5 års ålder. Jag känner mig inte så säker men samtidigt så är han så "normal" utåt sett. Folk tror väl snart jag är en hispig mamma, jag ser ju dock vad jag ser. Vad säger ni? Sonen nu lite mer än 3 år
- Snurrar på hjul. Sitter ofta t.ex. framför tvn samtidigt som han har en bil som han pillar på och snurrar lite på hjulen. Gör det annars också att han ofta kör lite fram och tillbaka med en bil och tittar på hjulen samtidigt som han brukar säga olika repliker ur böcker som är helt ur sammanhanget till det han gör. Kan samtidigt som han "leker" säga typ "gittan springer iväg" (från en bok) osv.
- radar upp bilar emellanåt och även andra saker men just nu radar han mest upp grönsaker på tallriken då vi ska äta. och tar då fler än vad han äter bara för att rada upp.
- Många ggr per dag säger han dessa repliker ur böcker som kommer lite när som helst. När han leker (väldigt ofta), då vi handlar, när han är på väg till sängen för att sova, när han äter etc.
Fixerar sig vid att saker ska vara på ett visst sätt. t.ex. får man inte dela bananen utan den måste vara hel. En gång gick bananen av på mitten när han fick den utanför dagis och vi skulle gå hem vilket slutade i ett utbrott och jag tog till sist fram en ny banan för att han vägrade äta den där bananen som gick av.
Läser alltid 2 böcker innan sovdags och då har han en vattenflaska vid sängen som han alltid vill ställa på en viss bok och när man läser den andra boken ska man flytta vattenflaskan till boken man läst. Förut hakade han upp sig på en dimmer på lampan som han var tvungen att släcka men det kunde ta ibland 20 min innan han släckte för han vred fram och tillbaka. Blev hysterisk ifall jag släckte den. Han "kräver" att man ska stå på ett visst ställe när man väntar på tbanan för att vi brukar stå där och säger jag vi ska gå och ställa oss lite längre bort på perrongen så vill han inte och tjatar om och om igen om att vi ska stå där vi brukar stå. Just nu har han börjat med en ny grej sen han fick prova att skölja tallriken efter vi ätit. Nu måste han skölja alla sakerna själv varje gång och blir vansinnig om jag först börjar skölja en tallrik. Kan också handla om att han brukar få mellanmål på väg hem från dagis och han kan då inte äta mackan förrän vi är på tåget även om han vill ha den. Han säger själv att han ska äta den på tåget. På samma sätt varje gång. Dricker även sin välling på kvällen och pausar beroende på hur lång boken är för att han ska ha druckigt klart den under andra boken och inte första. Det finns hela tiden fixeringar kring saker men som byts ut med jämna mellanrum. Dessa fixeringar gäller mycket saker men mycket vet jag att jag glömt nämna för det har blivit som en vardag för mig att göra alla dessa saker på ett visst sätt. Jag måste ofta tänka på hur jag gör vissa saker för att förhindra utbrott/frustration från sonens sida. Det är inget som "syns utåt" att allt ska vara på ett visst sätt, det folk ser är ju bara då han får utbrott över något och jag ser väl mer ut som en mindre bra mamma som inte kan uppfostra mitt barn.
Hans fixeringar är nog det som kan bli mest jobbigt.
Han är social med andra även om han också är tillbakadragen av sig. Det med det sociala som märks är dock att han kan fråga ngn han aldrig träffat om personen vill leka och om personen vill det och föreslår vad de ska göra så kan han ändå springa iväg åt ett annat håll eller leker bredvid. Och det andra barnet kan stå och se frågande ut om de inte skulle leka? På samma sätt vid bollspel om han vill vara med och spela boll så blir det så att han då tar bollen och springer iväg för sig själv och spelar och alla barnen ber honom om bollen. Han har lättare för att prata med vuxna då han också kan bete sig lite lill gammalt och när han vill vara social med ett barn så säger han det som dyker upp som "det är mycket snö ute". Han är verkligen inte osocial av sig men verkar ha svårt o veta vad han ska säga ibland (dock inte alltid) utan säger det som kommer upp så att säga.
Väldigt envis av sig, dåligt tålamod och "tjatig".
Han kan väldigt många ord men har ändå svårt att återberätta saker eller svara på frågor som t.ex. vad han har gjort på dagis. Han pratar ofta på ett sätt som ger intryck av att han förstår mer än vad han egentligen gör. Han använder uttryck etc som han själv inte förstår. T.ex. "oj nu blev jag förvånad" och så öppnar han munnen lite då han härmar mig då jag visat hur man ser ut när man är förvånad. Han kan ofta säga långa perfekta meningar men frågar jag honom vad han tycker är roligt att göra så svarar han inte på frågan utan börjar prata om något helt annat. Han vet helt enkelt inte vad han ska svara?
Använder många "färdiga fraser" som han fått från mig.
Brister i gester och mimik och motoriskt lite klumpig.
Man får ofta fråga en sak många många ggr innan man får ett svar om det inte är något han själv är väldigt intresserad utav. Men i många fall kan han också svara direkt.
Gillar inte om man håller handen på honom, stryker över ryggen eller liknande utan puttar då bort handen men kan acceptera att man kramar honom om man frågar ifall man får en kram. Han ger dock sällan (om någonsin?) en riktig kram utan det är mer att han lutar huvudet lite åt sidan och böjer sig fram.
Han kan leka på ett ålderadekvat sätt och laga lite mat i sitt kök och duka fram men har väl ingen direkt fantasilek, om ytterst ytlig sådan t.ex. "jag är ett monster. gaaah" men inte mycket mer än så. Han kan härma det andra barn gör i lekar men utan att förstå själva leken eller bidra med fantasi. Utan kopierar bara, vilket utåt sett ser ut som han faktiskt "leker bra". Jag som känner honom ser ju dock att det är mer härmning än något riktig fantasi eller innehåll i leken. Härma är han väldigt duktig på.
Har en HEL DEL ekolali. Upprepar både sånt man säger själv direkt samt fördröjd där han upprepar saker ur främst filmer och böcker. Det sker mer eller mindre hela tiden även om man pratar med honom där emellan och han svarar så brukar han alltid gå runt och säga små repliker här och där. T.ex igår när han var i sitt rum och lekte så upprepade han flera ggr "det kallas motvikt" (en textrad ur halvan kör grävskopa)
- Vill gärna att man ska leka med honom och tjatar om det men har ändå svårt att leka tillsammans om man själv tar ett initiativ i leken så kan han ofta ropa "Neeej!" och säga vilken bil jag ska ta och vart jag ska köra med den. Han kan leka en enkel lek där vi låtsaspratar med gubbarna tillsammans men det är mest order hela tiden om vad man ska göra och ett "NEEEJ!" när man inte gör som han vill.
- Rättar en då man säger fel. T.ex. sa jag att nu är snön borta på marken. Då svarade han "snön är borta på vägen, inte marken".
- Avbryter en ständigt om man pratar med någon och även om jag säger till han att "Just nu vill jag prata med xx så nu får du vänta lite" så kan han inte vänta utan fortsätter babbla på och "tjata" för att jag ska svara, trots att han ser jag pratar med någon annan just då. Blir ofta omöjligt att prata med någon annan utan att han är med i konversationen då han avbryter konstant.
- Något hyperaktiv och kan ibland bara springa fram och tillbaka, fram och tillbaka från dörren till väggen 10 meter bort och skratta. Ger han dock eye q vilket gör han mycket lugnare på det planet och känns inte lika hyper längre.
- Ofta svårt att få honom att lyssna. Och jag får ofta lägga en hand på hans axel och lugnt säga samma sak 2 ggr till innan han svarar. Det kan gälla vad som helst. Det är mer som att han är för upptagen för att lyssna/orkar inte lyssna. Däremot kan han ofta lyssna på en gång om det är något som ligger i hans intresse. Skulle jag nämna godis t.ex. så skulle han ju flyga upp på en gång. Han kan alltså ofta lyssna på en gång men lika många ggr så tjatar man om samma sak om och om igen innan han "hör". När morfar t.ex. frågade honom om något han hade gjort så svarade han något om att han fått påskägg och si och så många godisar. Man kan fråga honom en sak men han kan ofta svara något helt annat.
- Slickar på saker emellanåt som man inte ska slicka på, t.ex. ett paket spaggeti i affären. Vill fortfarande stoppa småsaker i munnen som leksaker etc. men lyssnar oftast när jag ber han sluta.
- Brukar inte sortera upp saker men radar gärna upp t.ex. mynt eller sorterar ballong spelets ballonger efter färger.
- Upplever ofta hans tal annorlunda än jämnårigas, vet inte om det har med själva melodin att göra? Nästan alltid väldigt högljudd, oavsett om han leker, är arg eller glad. Han kan ofta nästan "skrikprata" väldigt hög röstvolym. Han brukar dock tala tystare när jag ber honom men blir snabbt samma ljudnivå igen.
Viftar med händerna om det är något han gärna vill/blir frustrerad. Inte annars.
Sträcker ut armen och öppnar/stänger handen många ggr om det är något han gärna vill ha men inte når etc och gör oftast då bara något ljud istället för att be om saken. Ber dock om saker också. Det är emr när han är frustrerad över något jag kan ske håller nära men som han inte kan lyckas få tag i.
Håller för öronen emellanåt vid vissa ljud. T.ex. om man kör hans radiostyrda bil eller radiostyrda lyftkran (som han inte tål ljudet på och som absolut varken han eller någon ska använda, han verkar få panik av den på något sätt).
Sist av allt. Allt detta lägger ju jag som mamma märke till utan att "leta fel", men utåt sett för någon som inte är med honom allt jämt så märks detta inte alls, eller bara i så pass liten utsträckning att man kan skylla det på att 3åringar ibland har lustiga saker för sig - ungefär.. Aldrig någon som höjer på ögonbrynen över hans beteende utan tycker tvärtom han är så duktig på så mycket (vilket han också är). Enda gången man har fått frågande blickar är just när han hakar upp sig kring olika fixeringar.
Utredd 2 ggr - ingen diagnos. Vissa av dessa saker har dock tillkommit efter utredningen.
Vad tänker ni när ni läser det här?
