Allt läggs över på mig

Nu är jag biomamma men jag tycker du tänker helt rätt, tyvärr verkar det vara ett vanligt fenomen det där.

Han är en underbar älskare!
Mindre bra pappa.
Vad gör man?
Hur får man honom mer engagerad?
Helt galen fråga egentligen. 
Jag kan inte ta över föräldraskapet,'även fast kroppen skriker till mig att göra det.
Jag har inga rättigheter. Jag kan stötta som en vanlig vuxen, men ingenting mer. 

Då träffar du honom som en älskare, svårare än så är det inte.

Håller ovanstående, då kanske han bara skall vara en älskare alt ha ett särboförhållande?

Tänker också på det om du vill ha barn? Vore han en bra pappa åt kommande barn? Om du tänker långsiktigt  

Nej, det låter sunt att du tänker så. Det enda du kan göra är väl att berätta för honom hur du känner, men om han är ointresserad kanske det inte finns mycket som du kan göra åt det. Det ligger ju på honom.

Du har rätt TS, stå på dig. Konstigt att människor lämpar över sitt ansvar på andra så fort de kan...

Du tänker helt rätt TS.

Det du kan göra är att du ger dig av när barnet kommer med orden: Så ni får lite egentid, ha det så bra! Och så åker du hem till någon och sover över där

  

Det du kan göra är att säga stopp! och börja ställa krav. Inte acceptera att han lägger över ansvaret utan säg bara nej, det är inte mitt ansvar/bekymmer. Ifrågasätt varför han har barnet när han inte vill, och be honom lämna över till mamman på heltid om intresset för barnet ligger helt på noll.

 

Låt bli att ställa upp så mycket. Du bestämmer hur andra får behandla dig. Var vänlig mot barnet, men ta inte en ansvarsfull föräldraroll bara för att pappan ska slippa. Ju tidigare det inte funkar, desto tidigare tvingas han ju rycka in. Som det är nu har han väl ingen anledning att skärpa sig, i sina ögon - allt blir ju fixat ändå!