Bonus som vill bo med sina syskon.
Hej. Skriver från mobilen så därför är texten sammanhängande. Jag har två egna barn med min man. De är 6 och 7 år gamla. Min man har ett barn med sitt ex som är 6 år. Just nu bor bonusen med sin mamma, en timmes resväg från oss. Vi träffar bonusen på helger och på skollov. Min man och bonusens mamma har pratat och pratat, bråkat och bråkat, varit på familjerätten. Min man vill att bonusen skall bo här. Det vill jag också. Det vill bonusen också. Men inte mamman. Mamman lever ensam, dock delar hon lägenhet med sin syster. Bonusens boende bestämdes i höstas, innan skolan började och det är meningen att bonussonen skall bo där nu hela skollivet ut vilket vi sakta men ledsamt accepterat. Men nu sedan höstlovet har bonus varit ledsen. Han vill gå i samma skola som sina syskon. Men mamman vill inte det, vilket jag delvis kan förstå eftersom hon vill vara engagerad i sin sons liv så mycket som möjligt. Bonussonen gråter varje gång han skall till mamma. Klistrar sig fast i mina armar och själva lämningen blir totalt kaos. Våra två andra barn har gemensamma sysselsättningar. Ex ridskola, fotboll och så badar vi (gratis) varje torsdag. Men bonussonen kan inte vara med för han är hos mamman. Mamman är annars ganska "gammalmodig". Dvs att hon tycker att det räcker med skolan för bonussonen. Vilket säkert är sant. Men jag kan ju inte ta bort mina barns intressen för att det ska bli lika. Bonusen är nere och säger att han vill åka samma skolbuss, gå i samma skola, ha gemensamma vänner, ha intressen, åka och bada med oss osv. Men att han inte får. Att han känner att han inte tillhör familjen. Varje gång han är här så har vi hittat på något så att han också kan känna att han har något gemensamt med oss att göra. Och så har vi ju det vardagliga också. Så att han inte bara tycket att det är kul och så himla roligt hemma hos oss. Mamman har pengar, så det ekonomiska är inget problem. Men hon vägrar att sätta in en enda hobby åt sonen. Dessutom lämnar hon sonen hos barnvakt VÄLDIGT ofta, för att gå på spa, frisör eller för att supa. Och bonussonen har själv sagt att han inte ens är med mamman. Han har sagt att han vill bo här till mamman. Och en gång sa han det då vi var med och lämnade honom till mamman men då blev mamman arg och började skrika om att jag försöker "stjäla" sonen från henne och så sa hon till sonen att vi inte ens gillar honom. Hon ringer även stup i kvart få hon vet att vi ex. är på någon aktivitet och så blir JAG utskälld. För jag har minsann inte lyssnat på henne utan tar med sonen på aktiviteter även om pappan är med, även om det är pappans idé och även om sonen själv sagt att han vill göra ngt. En gång råkade jag träffa henne på ett köpcentrum då jag och bonussonen var där och handlade nya kläder åt honom. Hans mamma har bara håliga, utnötta och kläder som inte ens är i hans storlek. Dock är ytterkläderna i toppskick så jag har inte brytt mig så mycket om det. Iaf var jag på köpcentrumet för att köpa nya kläder åt sonen så han kunde ha fina coola kläder på skolfotografiet men mamman blev så ARG. Tyckte att det är onödigt och att jag bara försöker köpa sonen. Suck. Finns så mycket mer. Men hur pass stor påverkan kan sonens vilja ge om han nu tydligt och klart vill flytta till oss...?