• Anonym (Bonusföräldern)

    Bonus som vill bo med sina syskon.

    Hej. Skriver från mobilen så därför är texten sammanhängande. Jag har två egna barn med min man. De är 6 och 7 år gamla. Min man har ett barn med sitt ex som är 6 år. Just nu bor bonusen med sin mamma, en timmes resväg från oss. Vi träffar bonusen på helger och på skollov. Min man och bonusens mamma har pratat och pratat, bråkat och bråkat, varit på familjerätten. Min man vill att bonusen skall bo här. Det vill jag också. Det vill bonusen också. Men inte mamman. Mamman lever ensam, dock delar hon lägenhet med sin syster. Bonusens boende bestämdes i höstas, innan skolan började och det är meningen att bonussonen skall bo där nu hela skollivet ut vilket vi sakta men ledsamt accepterat. Men nu sedan höstlovet har bonus varit ledsen. Han vill gå i samma skola som sina syskon. Men mamman vill inte det, vilket jag delvis kan förstå eftersom hon vill vara engagerad i sin sons liv så mycket som möjligt. Bonussonen gråter varje gång han skall till mamma. Klistrar sig fast i mina armar och själva lämningen blir totalt kaos. Våra två andra barn har gemensamma sysselsättningar. Ex ridskola, fotboll och så badar vi (gratis) varje torsdag. Men bonussonen kan inte vara med för han är hos mamman. Mamman är annars ganska "gammalmodig". Dvs att hon tycker att det räcker med skolan för bonussonen. Vilket säkert är sant. Men jag kan ju inte ta bort mina barns intressen för att det ska bli lika. Bonusen är nere och säger att han vill åka samma skolbuss, gå i samma skola, ha gemensamma vänner, ha intressen, åka och bada med oss osv. Men att han inte får. Att han känner att han inte tillhör familjen. Varje gång han är här så har vi hittat på något så att han också kan känna att han har något gemensamt med oss att göra. Och så har vi ju det vardagliga också. Så att han inte bara tycket att det är kul och så himla roligt hemma hos oss. Mamman har pengar, så det ekonomiska är inget problem. Men hon vägrar att sätta in en enda hobby åt sonen. Dessutom lämnar hon sonen hos barnvakt VÄLDIGT ofta, för att gå på spa, frisör eller för att supa. Och bonussonen har själv sagt att han inte ens är med mamman. Han har sagt att han vill bo här till mamman. Och en gång sa han det då vi var med och lämnade honom till mamman men då blev mamman arg och började skrika om att jag försöker "stjäla" sonen från henne och så sa hon till sonen att vi inte ens gillar honom. Hon ringer även stup i kvart få hon vet att vi ex. är på någon aktivitet och så blir JAG utskälld. För jag har minsann inte lyssnat på henne utan tar med sonen på aktiviteter även om pappan är med, även om det är pappans idé och även om sonen själv sagt att han vill göra ngt. En gång råkade jag träffa henne på ett köpcentrum då jag och bonussonen var där och handlade nya kläder åt honom. Hans mamma har bara håliga, utnötta och kläder som inte ens är i hans storlek. Dock är ytterkläderna i toppskick så jag har inte brytt mig så mycket om det. Iaf var jag på köpcentrumet för att köpa nya kläder åt sonen så han kunde ha fina coola kläder på skolfotografiet men mamman blev så ARG. Tyckte att det är onödigt och att jag bara försöker köpa sonen. Suck. Finns så mycket mer. Men hur pass stor påverkan kan sonens vilja ge om han nu tydligt och klart vill flytta till oss...?

  • Svar på tråden Bonus som vill bo med sina syskon.
  • Anonym (nej?)
    Anonym (Bonusföräldern) skrev 2013-04-09 14:58:41 följande:
    Min man har adopterat exets barn. Min man och jag fick våran 7 åring år 2005. Samma år separerade vi. Mannen adopterade exets son bara för ett par år sedan eftersom rätten ansåg att de hade så starkt band...biopappan är död. De separerade och vi blev tillsammans igen. Ett helvetes år men nu står vi här. Ja lite virrigt!
    Och nu förstår jag ännu mindre?
    Ni fick barn 2005 - Separerade och han måste ju nästan omedelbart blivit tillsammans med mamman till din bonusson, adopterat bonussonen eftersom dom hade "så starka band"
    Fast det måste ju varit 2006 då om sonen är 6 år...fast han adopterade för bara några år sedan????
    Samtidigt återförenas ni och får ert andra barn samtidigt som han adopterar den andra kvinnans barn för att han har "så starka band", ursäkta men hur hade han tid att knyta dom banden?!

    Virrigt är bara förnamnet, men jag skulle då aldrig i mitt liv lämna över boendet av MITT barn till ett ex med sådant förflutet som dessutom inte ens är biologisk pappa till mitt barn...
  • Madeleine de Scudéry

    Var de gifta?

    Eller menar du att din man adopterade sonen på eget bevåg, och det gick igenom?

  • castillo

    Jag tror att det är efter 11 eller 12 år så har barnen egen bestämmande rätt till att bestäma hos vilken förälder de vill bo hos. Kolla upp det med din partner det kan vara tidigare idag en för 10 år sen. För jag fick det oavsätt hur mycket mina föräldrar bråkade om saken så va beslutet mitt enligt lag. Lycka till

  • Sylvestra
    Anonym (nej?) skrev 2013-04-09 15:44:05 följande:
    Virrigt är bara förnamnet, men jag skulle då aldrig i mitt liv lämna över boendet av MITT barn till ett ex med sådant förflutet som dessutom inte ens är biologisk pappa till mitt barn...

    Adopterar man ett barn har man väl samma juridiska status som en biologisk förälder?
  • h8him
    Anonym (Bonusföräldern) skrev 2013-04-09 14:58:41 följande:
    Min man har adopterat exets barn. Min man och jag fick våran 7 åring år 2005. Samma år separerade vi. Mannen adopterade exets son bara för ett par år sedan eftersom rätten ansåg att de hade så starkt band...biopappan är död. De separerade och vi blev tillsammans igen. Ett helvetes år men nu står vi här. Ja lite virrigt!
    Så då fick ni er 6 åring 2006, samma år som hans 6 åring föddes?

    Ni fick alltså barn nr 2 när ni var separerade?

    Finns ingen möjlighet att ha växelvis boende?
  • Sylvestra

    När dog det adopterade barnets biopappa? Det här börjar onekligen låta rörigt ja.

  • TaSe

    Så exet ville att hennes ex skulle adoptera sonen, trots att de redan var skilda?
    Nej, jag får inte ihop det alls.

  • Anonym (Bonusföräldern)

    Hej igen.

    Inte för att jag ville diskutera hur allt gick till men kan ge ännu en förklaring. Mamman är en familjevän. Alltså har de kännt varandra flera år. Även jag har träffat henne. Pappan har varit med sen bonusen föddes. Dock var de ju aldrig tillsammans då...det var bara under en kort period. Iaf så har pappan ALLTID funnits där från första början då hon förlorade sin make i en hemsk olycka. Han var den som stöttade henne och ställde upp. Ja, även jag var med och hjälpte till ibland men pappan är den som alltid funnits där.

    Mamman var den som kom med förslaget att min make skulle adoptera sonen då de har så starka band. Han adopterade inte sonen under deras förhållande utan efteråt. Mamman var helt med på att min make skulle adoptera sonen och hon har aldrig ångrat sig inför oss eller inför sonen. Hon anser alltså att han är PAPPA till sonen. Sonen ser honom som sin pappa.

    Hon har förut varit och lämnat pojken hos oss, då hon velat gå på nöjen. Efter vi påpekade att hon knappt träffar sin son då han är på förskolan hela dagarna så borde hon ägna lite tid åt sonen också. Men nej, då är vi hemska och elaka. 

    Jag tänker inte svara i tråden mer...har redan en lösning. Och det är bara att acceptera situationen.

    Nej vi kan inte flytta närmare. Mamman flyttade själv till en liten kommun och i närheten finns inget ställe vi skulle trivas på¨...

    tack för alla svar ändå...              

  • Madeleine de Scudéry
    Anonym (Bonusföräldern) skrev 2013-04-09 22:35:24 följande:
    Hej igen.

    Inte för att jag ville diskutera hur allt gick till men kan ge ännu en förklaring. Mamman är en familjevän. Alltså har de kännt varandra flera år. Även jag har träffat henne. Pappan har varit med sen bonusen föddes. Dock var de ju aldrig tillsammans då...det var bara under en kort period. Iaf så har pappan ALLTID funnits där från första början då hon förlorade sin make i en hemsk olycka. Han var den som stöttade henne och ställde upp. Ja, även jag var med och hjälpte till ibland men pappan är den som alltid funnits där.

    Mamman var den som kom med förslaget att min make skulle adoptera sonen då de har så starka band. Han adopterade inte sonen under deras förhållande utan efteråt. Mamman var helt med på att min make skulle adoptera sonen och hon har aldrig ångrat sig inför oss eller inför sonen. Hon anser alltså att han är PAPPA till sonen. Sonen ser honom som sin pappa.

    Hon har förut varit och lämnat pojken hos oss, då hon velat gå på nöjen. Efter vi påpekade att hon knappt träffar sin son då han är på förskolan hela dagarna så borde hon ägna lite tid åt sonen också. Men nej, då är vi hemska och elaka. 

    Jag tänker inte svara i tråden mer...har redan en lösning. Och det är bara att acceptera situationen.

    Nej vi kan inte flytta närmare. Mamman flyttade själv till en liten kommun och i närheten finns inget ställe vi skulle trivas på¨...

    tack för alla svar ändå...              
    Du menar att han fick adoptera barnet utan att vara gift med modern?
  • h8him
    Anonym (Bonusföräldern) skrev 2013-04-09 22:35:24 följande:
    Hej igen.

    Inte för att jag ville diskutera hur allt gick till men kan ge ännu en förklaring. Mamman är en familjevän. Alltså har de kännt varandra flera år. Även jag har träffat henne. Pappan har varit med sen bonusen föddes. Dock var de ju aldrig tillsammans då...det var bara under en kort period. Iaf så har pappan ALLTID funnits där från första början då hon förlorade sin make i en hemsk olycka. Han var den som stöttade henne och ställde upp. Ja, även jag var med och hjälpte till ibland men pappan är den som alltid funnits där.

    Mamman var den som kom med förslaget att min make skulle adoptera sonen då de har så starka band. Han adopterade inte sonen under deras förhållande utan efteråt. Mamman var helt med på att min make skulle adoptera sonen och hon har aldrig ångrat sig inför oss eller inför sonen. Hon anser alltså att han är PAPPA till sonen. Sonen ser honom som sin pappa.

    Hon har förut varit och lämnat pojken hos oss, då hon velat gå på nöjen. Efter vi påpekade att hon knappt träffar sin son då han är på förskolan hela dagarna så borde hon ägna lite tid åt sonen också. Men nej, då är vi hemska och elaka. 

    Jag tänker inte svara i tråden mer...har redan en lösning. Och det är bara att acceptera situationen.

    Nej vi kan inte flytta närmare. Mamman flyttade själv till en liten kommun och i närheten finns inget ställe vi skulle trivas på¨...

    tack för alla svar ändå...              
    Men om de inte var gifta när han adopterade så betyder det att även mamman avstod vårdnaden om barnet, så han är den ende vårdnadshavaren... Jag har svårt att få detta att gå ihop.

    Det låter som om du letar fel på mamman och jag kan bara tipsa om att försöka se de positiva sakerna istället för att leta fel. Livet blir så mycket enklare på det sättet.

    Lycka till med allt.
  • Anonym
    castillo skrev 2013-04-09 15:58:59 följande:
    Jag tror att det är efter 11 eller 12 år så har barnen egen bestämmande rätt till att bestäma hos vilken förälder de vill bo hos. Kolla upp det med din partner det kan vara tidigare idag en för 10 år sen. För jag fick det oavsätt hur mycket mina föräldrar bråkade om saken så va beslutet mitt enligt lag. Lycka till
    den regel finns inte men man ska alltid lyssna på barnen. efter förmåga och ålder ;)
  • nymedlem

    Man måste vara gifta för att kunna adoptera varandras barn väl?

  • h8him
    nymedlem skrev 2013-04-10 17:45:36 följande:
    Man måste vara gifta för att kunna adoptera varandras barn väl?
    Ja, annars måste även den biologiska föräldern godkänna att barnet adopteras av den tidigare partnern och då blir den tidigare partnern barnets enda och "nya förälder", dvs enda vårdnadshavare och den enda barnet ärver osv.
  • Anonym

    TS skriver och vill ha tips och råd och eventuellt stöd och känns som alla skiter i vad anledningen var till att hon skrev och fokuserar på att snoka i hur hela hennes liv ser ut. Spelar roll om barnet är adopterat osv osv, det va ju inte det hon ville skriva och berätta om, då hade hon väl öppnat en tråd om just det ämnet. Så håll er till ämnet och sluta snoka och luska i huruvida barnet är i deras ägo. Mamman har valt att denne man ska få adoptera hennes barn och gjort honom till vårdnadshavare av sitt barn, ENKELT! Så ts mitt svar på din fråga är : att ett barn i hans ålder har rött att välja var han vill bo. Trivs han inte hos mamman så är det mamman och din mans uppgift som vårdnadshavare att se till barnets bästa , vilket i detta fallet är att han vill bo hos pappa och ska då få göra det och om mamman vägrar, gå till familjerätten för ett samtal för detta handlar om vad barnet vill och det är det alla myndigheter stöttar, att låta barnets vilja och välmående gå i första hand. Så ta kontakt och få pojken hem till er. Lycka till!

  • h8him
    Anonym skrev 2013-04-11 22:51:20 följande:
    TS skriver och vill ha tips och råd och eventuellt stöd och känns som alla skiter i vad anledningen var till att hon skrev och fokuserar på att snoka i hur hela hennes liv ser ut. Spelar roll om barnet är adopterat osv osv, det va ju inte det hon ville skriva och berätta om, då hade hon väl öppnat en tråd om just det ämnet. Så håll er till ämnet och sluta snoka och luska i huruvida barnet är i deras ägo. Mamman har valt att denne man ska få adoptera hennes barn och gjort honom till vårdnadshavare av sitt barn, ENKELT! Så ts mitt svar på din fråga är : att ett barn i hans ålder har rött att välja var han vill bo. Trivs han inte hos mamman så är det mamman och din mans uppgift som vårdnadshavare att se till barnets bästa , vilket i detta fallet är att han vill bo hos pappa och ska då få göra det och om mamman vägrar, gå till familjerätten för ett samtal för detta handlar om vad barnet vill och det är det alla myndigheter stöttar, att låta barnets vilja och välmående gå i första hand. Så ta kontakt och få pojken hem till er. Lycka till!
    Ts har redan en lösning så det är klart att man måste få fortsätta diskutera kring ämnet ändå i tråden.

    Barn har aldrig rätt att bestämma var de vill bo.
  • Anonym (nej?)
    h8him skrev 2013-04-11 23:15:19 följande:
    Ts har redan en lösning så det är klart att man måste få fortsätta diskutera kring ämnet ändå i tråden.

    Barn har aldrig rätt att bestämma var de vill bo.
    Precis, är så trött på den gamla nötta klyschan att "barn får välja när dom blir 12 år"!
    Barn under 16 år får aldrig bestämma vart och hur dom ska bo, men visst önskade man att alla skilda föräldrar hade vett att "lyssna" på sina barns önskan men så är sällan fallet.
    Inte ens i en tvist får barnet bestämma, inte heller föräldrarna för då är det en domare och nämndemän som beslutar vart barnen ska bo vilket är ännu värre.
    Familjerätten beslutar heller ingenting vilket många verkar tro, är inte föräldrarna överens gör dom ingenting, de hjälper bara föräldrar att fatta ett beslut gemensamt
  • h8him
    Anonym (nej?) skrev 2013-04-12 14:44:07 följande:
    Precis, är så trött på den gamla nötta klyschan att "barn får välja när dom blir 12 år"!
    Barn under 16 år får aldrig bestämma vart och hur dom ska bo, men visst önskade man att alla skilda föräldrar hade vett att "lyssna" på sina barns önskan men så är sällan fallet.
    Inte ens i en tvist får barnet bestämma, inte heller föräldrarna för då är det en domare och nämndemän som beslutar vart barnen ska bo vilket är ännu värre.
    Familjerätten beslutar heller ingenting vilket många verkar tro, är inte föräldrarna överens gör dom ingenting, de hjälper bara föräldrar att fatta ett beslut gemensamt. 
    Ja, av någon anledning lever det kvar att det skulle finnas en magisk 12-års gräns... Håller med i det du skriver och önskar att folk även insåg riskerna med att stämma en förälder i domstol.
  • nymedlem
    h8him skrev 2013-04-10 17:58:06 följande:
    Ja, annars måste även den biologiska föräldern godkänna att barnet adopteras av den tidigare partnern och då blir den tidigare partnern barnets enda och "nya förälder", dvs enda vårdnadshavare och den enda barnet ärver osv.

    Isåfall kan ju ts och mannen bara hämta barnet och låta mamman vara umgängesförälder. 
     
  • h8him
    nymedlem skrev 2013-04-12 18:20:04 följande:

    Isåfall kan ju ts och mannen bara hämta barnet och låta mamman vara umgängesförälder. 
     

    Ja, det är sant. För då skulle inte mamman vara vårdnadshavare längre.

    Det ska inte kunna bli så men det stod i tidningen bara härom dagen att en domare godkänt en adoption till förälderns sambo, och att mamman blev utan vårdnad, när det var meningen att de båda skulle vara vårdnadshavare för barnet. Domaren tror jag blev fälld för att ha begått felet.
Svar på tråden Bonus som vill bo med sina syskon.