Hur ska man uppfostra barn i den här sjuka världen? /Alternativ uppfostran

Jaa du, allt blir vad man gör det till. Och jag känner inte alls igen det du skriver om...
Är det verkligen så många som lever så som du beskriver?

Vi har t.ex. aldrig lagt ut några bilder vare sig på ultraljud, nyfödd bebis eller större barn. Jag anser inte att vår son ska behöva figuera på Facebook om han inte själv har bestämt det.

Och vi tog aldrig reda på könet eftersom det inte var viktigt för oss. Och sonen klär vi i kläder som vi gillar, inte könsstereotypt. Och det mesta ärvs från kusiner (av båda könen). Och behöver vi komplettera det ärvda så köper vi begagnat, så inte mycket nytt, eller slit-och-släng här inte...

Och självklart begränsar man TV- och datoranvändningen och för en öppen och kontinuerlig dialog om värderingar.

Man väljer ju själv om man bara ska "flyta med" eller om man ska staka ut sin egen väg, och det gäller ju inte bara livet med barn utan även livet innan barn.

Min psykolog menar att bästa skyddet är att vara medveten, vad det än gäller. Och det verkar ju du vara. Innan jag fick barn tänkte jag inte så mycket men det senaste halvåret har en hel del tankar gått till hur jag vill uppfostra mitt barn. Hon är ett år och börjar bli en egen person - som suger åt sig som en svamp. Jag tänker på svåriheter som jag mött pga min 80-talistuppfostran och hur jag ska göra för att inte överföra samma "men" på min dotter. Så mycket mer än så kan man nog inte göra. Var medveten, ha klara personliga värderingar.
Och jag tror inte man behöver sälja TVn, flytta ut i skogen, censurera och hemskola - var bara fast i din egen övertygelse så kommer ditt barn förhoppningsvis ut på andra sidan med vettiga värderingar. Om än lite påverkad av omvärlden.

Vi är väldigt medelsvensson-föräldrar som inte alls kör någon alternativ uppfostran. 

Jag har inget facebook-konto, bloggar inte och lägger inte in några bilder på barnen på nätet. Vi har två barn och ett i magen och har inte kollat upp könet på någon av dem under graviditeten. Detta trots att jag är så gammal att vi gjort fostervattensprov den här gången och könet är något som då också kollas - vi har tackat nej till att få veta.

Våra pojkar är 5 ,5 respektive 4 år och klär sig i de kläder de gillar. I nuläget är det rosa, rött, orange och gul som är de stora färgfavoriterna....och så mycket glitter och blommor och fjärilar......liksom bilar och tåg . Kläder ärvs friskt av våra barn. Vi sparar och snålar för att få pengar över till att vara hemma med barnen.

Jag är lärare och har varit det i ganska många år. Ja, det finns brister i den svenska skolan - tveklöst. Jag är bekymrad över vissa saker inför mina barns skolgång, men hemskola är inget jag överhuvudtaget skulle tänka mig. 

Som snart 3-barnsmamma, närmare 40 med många universitets- och arbetsår bakom mig så ler jag lite åt ditt inlägg . Inte alls negativt eller nedvärderande på något sätt utan att du i mina öron låter ganska ung och idealistisk. Det ska man vara när man är i 20-årsåldern . Det finns mycket vettigt i som du tar upp, men jag känner inte igen mig.......du beskriver en tonårsvärld (som visserligen inte alla som passerat tonåren kommit ur ), men min värld och verklighet är mycket mer nyanserad och inte så svartvit. Visst får många barn (inklusive mina använda ipad, intresset är dock rätt svalt så de piper hellre iväg och bygger med lego - vanligt neutralt lego - eller rolleker) men samtidigt är de i skogen på "knytte" (mulle för de yngsta).

Visst är vi på många sätt fast i konventioner kring kön och det måste vi jobba med men det gör man ju huvudsakligen i vardagen....hela tiden. Har man barn så behöver man hjälpas åt.....med allt. Men samtidigt är det ändå så att pappor i mångt och mycket är mer pappor än de varit genom historien. De är hemma med barn mer (föräldraledighet, vab etc). Vi samsover med våra barn (fortfarande fast de är flera år gamla) och skippar vagn helt och sjalar istället. Hur många av vår generations pappor var hemma med barn lika länge som dagens eller traskade runt med sin barn i sjal . 

Och som sagt, vi är väldigt vanliga medelsvenssons . 

 

Jag håller med dig i så mycket av det du skriver TS och framförallt med de första barnen under deras första år. Men sen kom det en punkt vid 5-6 års ålder när något hände. Tjejen började dras till alla de där sakerna vi undvikit (i hemmet har alltid funnits både dockor, bilar, tågbana, klossar osv men aldrig vapen odyl) som plastiga kittysmycken osv Man har mycket att kämpa mot kan jag säga och som slutcitat: "once I was a perfect patent. Then I had children of my own" Lycka till!

*parent Tillägger att på vissa punkter tar jag fighten (när ungarna vill lägga 100-tals kronor på något, vad hette nu det senaste?... Eh... Garbage nånting.. Aja skitsamma. Skräp helt enkelt. I plast som bara är till för att tjäna pengar för företagen. Men visst, de kollar disneyfilmer, tackar ja till kalas på Prinsessrummet på leklandet och spelar både på dator och iPad. När det gäller kläder är det egentligen ganska enkelt. Det som inte köps hem kan heller inte bäras!

Den klicken som gör som du TS beskriver är ju den klicken föräldrar som syns får du tänka på.
Majoriteten av alla föräldrar är nog som vanliga människor och lägger inte ut allt och bloggar om allt!

Precis som Natulcien skriver så väljer man ju själv hur man vill ha det.

Världen är mer offentlig nuförtiden och det viktigaste jag försöker lära min preteen när hen är ute på nätet är att alltid kolla med mig vad man lägger ut om sig själv och var. Jag har även förklarat varför man inte ska lägga ut saker om sig själv på nätet.
Budskapet har gått fram och det gäller som vuxen att vara öppen och lära sig de tekniska sakerna innan ungarna gör det. (vilket inte är lätt) 

Visar man omtanke och kärlek respekt, lyssnar på barnet vad den har att säga och visa.
Lär man den rätt och fel, så skall det nog gå bra, tror jag. Är man elak med sitt barn, och tappar humöret i tid och otid, då känner den sig inte sedd och då kan vad som helst hända. Var snäll med de små, så är de snälla tillbaka. 

Men varlden ar ju inte perfekt, och allt som du skriver om tillhor ju varlden. Jag tror inte att allt kanske ar "sa mycket varre" nu an hur man kande for ett par generationer sen nar den forsta radion eller TVn kom (for att inte tala om filmer pa biografer, som skulle fordarva ungdomen!). Det kommer alltid finnas tryck fran samhallet pa olika satt. Sjalv har jag tva barn, 4 ar och 18 manader (sjalv borjar jag narma mig 40), och ja, jag ar nervos over vilket sorts samhalle de kommer att vaxa upp i. Men jag tror, som nagon namnde ovan, att det som galler ar att som foralder forsoka sitt basta for att hjalpa barnen att navigera allt som kommer i deras vag och hoppas att man kan hjalpa dem att vaxa upp till sunda individer som fattar bra beslut for sig sjalva. Personligen haller jag helt med om att overkonsumtionen och overexponeringen i vart samhallet ar helt sjuk, men jag skulle inte lata det hindra mig fran att forsoka bilda familj. Det ar lite uttjatat, men barnen ar framtiden, alla individer tillsammans och det ar vi som foraldrar som har formanen att vara med och forma en eller nagra av dessa. 

Ytterst få av mina bekanta beter sig som du beskriver, tack och lov. 

Mina barn finns inte på facebook, instagram eller liknande (jo, på ett helt privat instagramkonto som jag delar med mamma, och bara henne, för det blev så dyrt med mms på barnbarnen hela tiden). Det handlar om att jag inte vill lägga upp tjugotusen bilder på barnen som deras blivande klasskompisar sedan kan googla och flina åt i sjuan. Mest handlar det om att de ska få välja själva vad de vill lägga upp. 

Vi försöker jobba för att barnen ska ha breda könsroller att tillgå och har undvikit de mest könsstereotypa kläderna när de är som minst, för omgivningen beter sig bättre då. Den stora väljer såklart själv, inom rimliga gränser.

Vi tittar på tv, spelar tv-spel och datorspel och låter barnen använda dator och internet, men inom rimliga gränser, och stora, som är åtta, får inte spela något spel som inte vi vuxna redan har spelat och godkänt, samma sak med filmer. Jag vill veta vad han tittar på och vi har en rätt konservativ inställning till film och spel, jag vill att han ska förstå det han ser och vara mogen att hantera det. Jag älskar spel och internet, varför skulle jag inte låta mina barn glädjas åt det? Precis som de läser böcker en masse.

Begagnat och alternativa leksaker är en fin balansgång mellan att inte göda storföretagen och utnyttja fattiga, och barns alldeles normala önskan att ha samma saker som alla andra. Det går att prata med sina barn om sådant som resurser och behov vs önskningar och faktiskt komma fram till kompromisser! Leksaker etc har vi glädjen att ha en bra begagnat butik för i stan och kan hitta mycket duplo, lego etc där (jaja, stora har enormt mycket lego. Både nytt och gammalt. Men det är en suverän leksak!).

Men: jag skulle aldrig hemskola mina ungar. Jo, om enda alternativet var en tokreligiös friskola utan samhällelig insyn. Då skulle de hemskolas. Den rena faktaundervisningen tror jag mig om att klara av, vi är tillräckligt välutbildade här hemma för att täcka iallafall grundskolan utan problem, men skolan är mycket annat - social samvaro, en möjlighet att knyta kontakter med andra vuxna, man måste anpassa sig till andra sociala regler än hemma osv. På gott och ont!!

Allvarligt talat - det du beskriver låter som en nidbild av 22-åriga mammor utan utbildning eller intressen utöver heminredning och dokusåpor. Nästan alla jag känner med barn HAR en livlig diskussion om just ovanstående, plus då den eviga debatten om hur man ska uppfostra och hur man ska förhålla sig till barnens kompisar med andra regler.

 

Mina barn finns på fejan. Men....

Mina barn har inga märkeskläder, bara dem de ärvt av sina kusiner.

Min 3 åring vet att det är bättre med ekologisk mat och varför.

Mina barn kollar inte på disneyfilmer. Inga tv-spel-ingen ipad.

Mina barn har ärvt nästan allt de har! Cyklar, sängar, stövlar, overaller, leksaker mm.

Mina barn ska uppfostras till kritiskt tänkande individer med insikt och kunskapen att förändra världen till det bättre, om de vill.