Tips på amning nedtrappning/ införandet av mat...

Det bästa ni kan göra är att låta henne bestämma takten och hur mycket ni ska öka, att lägga upp en matplan är bara dumt då det faktiskt är bebisen som ska vänja sig med maten, inte du!

BLW är en väldigt populär metod nu för tiden som sägs ska vara den snabbaste och enklaste, det utgår just ifrån detta att bebisen äter i sin egen takt, eftersom man ger plockmat och låter bebisen äta själv. Vi gav sånt som vi själva åt, som redan fanns på bordet, men i lagom stora bitar som hon kunde hålla i själv och själv stoppa i munnen. På så vis slipper man aldrig oroa sig för att vänja dem vid puré så att de får svårt för bitar senare, vilket annars är ett vanligt problem eftersom puré egentligen bara blir en dålig ovana.

Naturligtvis ska hon få bestämma takten det är ju det som är hela idén med att trappa ner långsiktigt och amma längre än många andra, tydligen gör. Men jag kan tycka att det är bra att ha en liten plan som grundlägger ungefär när vi ska utöka med fler mål mat, som eventuell kvällsgröt osv. Mängden mat, per portion går vi ju efter hur glupsk hon är .

Det att ge större bitar är ett bra tips, tack. Jag kan tycka att det verkar både lättare och roligare för de små att själva vrida och vända på maten å smaska som de vill... Lillan älskar ju redan att själv äta/leka med skeden med puré på.

Sedan tycker jag det är svårt att ge av vår mat då vi sällan äter "enkel mat" såsom husmanskost å liknande utan mer thaigrytor, indiskt osv där det är väldigt mycket smaker och ihop plock och "klaffs". Men vi får väl börja anpassa oss

Våra barn har alltid älskat kryddrik mat, det fnns inget som säger att bebisar inte kan äta kryddor. Salt ska man undvika, och alltför stark mat är såklart inte så bra, det kryddar man ju på sin egen tallrik istället. Barn brukar älska indiskt tex, mat som smakar!

Jag tyckte aldrig det behövdes en plan utan det gav sig själv allt eftersom vad man skulle ge osv, jag tror hon var 9-10 mån när vi började erbjuda vanlig mat vid alla mål, sen ammade hon självklart i anslutning och ibland åt hon inget alls eller bara litegrann osv, men vi fick in vanan med fasta måltider (storasyster åt ju redan alla mål vid fasta tider). Jag började förövrigt också jobba när dottern var i den åldern, dock em/kväll. Vid det laget åt hon allt möjligt vid behov, så jag tycker du nojar i onödan

Det finns ju inget som säger att det måste gå till på ett visst sätt eller att man bara måste börja med ett mål tex. När man kört smakisar ett tag och allt fungerar bra så kommer det inte spela någon roll vad för matplan ni har eller om ni har någon alls.

Jag är i precis samma situation som TS och är jättenyfiken på BLW men lite för feg än. Hur vet man vad som är lagom stora bitar för någon som aldrig ätit fast föda? Jag är så nojjig över att hon ska sätta i halsen och kvävas...

Min dotter visar stort intresse för mat och skulle nog kunna äta rätt mycket riktig mat tre gånger om hon bara fick. Nu vill jag iofs inte förstöra amningen så jag vill ta det långsamt av den anledningen också men hur fort kan man öka på smakportionerna egentligen? Och är det okej att ge lite mat varje gång vi andra äter eller ska man bara ge mat en gång om dagen i början? Det är rätt jobbigt att äta själv när hon sitter bredvid och piper som en fågelunge om hon inte får något.

Förlåt om jag kapar tråden, TS.

Risken att de sätter i halsen när de får tex en broccolibukett att hålla i handen och tugga på är mycket mindre än om det är små bitar i maten

Sen sitter kräkreflexen mycket längre fram på små barn så de kan låta som de sätter i halsen och ska kräkas men det är ytterst sällan det faktiskt är problem.

Lite varje gång man äter tillsammans funkar nog egentligen bättre än ett större mål. Men det beror ju väldigt mycket på barnet

Lagom stora bitar är så att de lätt kan hålla biten i hela handen och samtidigt ta en tugga. Avlånga stavar/klyftor med andra ord. De sätter inte i halsen om de äter själva! Det är en del av själva principen, att de har så mycket bättre kontroll om de själva för maten till munnen.

Det går lika bra att börja ge lite vid varje mål ganska tidigt som att öka på en enda portion tills den är fullstor innan man börjar med nästa. Det spelar ingen roll. Det viktiga är ju att man är lyhörd inför hur bebisen reagerar, och framförallt magen. Blir magen hård, så då är det för mycket. En enkel regel

Kapa på du bara , följer ju samma ämne så det blir snarare en tillgång...

Jag helammade till 6 månader och skulle börja jobba när min son var 8,5 månader. Annan föda än amning funkade aldrig om jag var hemma. Direkt jag försvann utanför dörren åt sonen annan mat med pappa. Utan att han var ledsen eller nåt problem som helst. Det var som om han inte fattade poängen med att äta annat när jag var hemma.  

Det jag vill säga är att  OM det inte går på räls med matintroduktionen innan du börjar jobba stressa inte. Pappa och bebis löser det där galant.

Även jag vill slå ett slag för plockmat det är fantastiskt.  

Gäller det all slags mat (förutom sånt som inga bebisar ska äta), även hårda saker som tex äpplen? Och för så små barn som 7-månaders?

Broccoli känns ju iallafall som en rätt ofarlig sak att börja med, det ska jag prova.

helst ganska mjuka saker om de inte har tänder att tugga med.
Som avocado, kokta morötter, potatis, broccoli, blomkål, blodpudding mm

som leiapp skriver
när mamma inte är med så funkar det ofta utmärkt med mat, min son tyckte att tutte var det enda som gick att äta när jag var nära men med pappa mumsade han på

Jag tänkte köra BLW men det funkade inte alls för min dotter. Hon var mogen i magen att äta och ville gärna äta men hade för dålig handmotorik och satt bara och grät när hon försökte äta själv så vi började med att ge gröt och puré enligt mer klassiskt manér. Det gick superbra. Hon började sakta äta sig upp till att äta två små mål vid 7 månader och vi valde då att inte pusha för mer mat utan låta henne ha dessa mål och successivt få dem större och större. Nu är hon 9 månader och nu har vi försiktigt börjat med införa två till. Det går än så länge också riktigt bra med henne och även om jag tidigast börjar jobba vid 14 månader så skulle det i den takt vi är nu utan problem gå att byta vid 11 månader. Nu i början så tror man inte att barnet kommer att någonsin kunna äta mycket men förhoppningsvis lossnar det som för oss och din dotter blir lika matfrälst som våran. 

Jag kan säga att numera går det förstås bra för henne att äta saker själv och det gör hon också ganska ofta.

Tack. Nyttigt att höra hur andra haft det. Ibland känns det som om det kommer ta hur lång tid som helst för henne att vilja äta tillräckligt och flera mål mat för att "klara sig" på det under dagen men skönt att det finns hopp . Hon är ju bara i början av ätandet och vi/hon tar det mycket mycket långsamt. Efter ca tre veckor med smakisar äter hon ca 1 tsk varje gång, dvs 1 gång om dagen.

När man läser foldern från livsmedelsverket m.m. så står det att ökningen sker mycket mycket snabbare än det gjort för oss (men klart att det är olika). Men som sagt, vi har låång tid på oss tills hösten. Det är ju bara det att allt går så fort hela tiden.

Sedan ska man ju försöka få in lite gluten med nu medan man ammar, typ gröt eller bröd.

Som första-gångs-mamma är ju allt så stort, man vill göra rätt (då menar jag inte rätt enligt andra eller livsmedelsverket utan rätt för den lilla).

Det kan ta väldigt olika lång tid för olika barn. Dessutom kan det ta länge innan ett barn faktiskt gillar maten, upp till ca 15 gånger och andra gånger gillar de maten direkt. Jag tror att det viktigaste är att förmedla glädje och nöje kring mat, inte hur mycket barnet äter varje gång. Jag tror heller inte på att erbjuda mat massor av gånger per dag när det är nytt, då tror jag att barnet lättare känner press i samband med maten och det är sällan bra. Man ska inte underskatta små barns förmåga att känna av stämning och klimat. 

När min dotter fick äta första tiden så pratade jag på om vilken god och fin mat hon fick och jag åt ofta av maten som hon åt så hon såg det. Jag sa mmmm och smackade för att hon skulle se att jag tyckte maten var god. Jag pratade om hur gott det måste ha varit för henne att äta maten och hur kul det måste vara för henne att prova mat. Jag vet att hon inte förstår allt men jag är övertygad att hon kände att jag var positiv till att hon skulle äta och att jag var avspänd inför hennes ätande. Jag tror inte allt har med mig att göra utan att det mesta kommer från att dottern var redo men jag tror att det inte skadade att förstärka det positiva.  

Vad utgår du ifrån för info när du skriver att ökningar sker mycket snabbare enligt livsmedelsverket?

Från 6 mån står det tex så här:
"Äter barnet lite mat men får mycket bröstmjölk eller ersättning räcker den näringen långt."

"Om man har ett barn som vill äta mycket kan det vara svårt att veta när man ska sätta stopp. Är barnet fortfarande hungrigt kan det vara bättre att fylla på med bröstmjölk eller ersättning än att öka mängden mat för fort. Samma sak gäller välling och gröt – öka mängden långsamt."

Och från 8 mån så står det så här:
"När barnet vill ha större smakportioner ökar man successivt mängderna till små måltider. Bröstmjölk eller modersmjölksersättning innehåller fortfarande mycket av den näring barnet behöver. Därför är det ingen brådska att gå över till vanlig mat vid alla måltider. Låt barnets intresse för maten få styra takten. Så småningom, när barnet är tio till tolv månader, behöver det två huvudmål om dagen och några mellanmål däremellan."

Från livsmedelsverket om Pyttesmå smakprov. "De första dagarna räcker det med någon tesked, sedan kan mängden långsamt ökas."

Hm nu läser du nog tokigt för så står det ju ändå inte?! Källa till detta?
Pyttesmå smakprov är ungefär storleken av ett kryddmått och ska absolut inte ökas förrän bebisen är åtminstone 6 månader! Smakproverna behöver öht inte ens ges, och absolut inte regelbundet varje dag. Syftet är inte att öka dem, utan att bebisen ska få känna olika smaker på tungan om det finns ett uppenbart intresse.

"Små smakprov kan ge barnet möjlighet att långsamt pröva på nya smaker och konsistenser. Du kan till exempel ta lite av din egen mat, motsvarande ungefär ett kryddmått, med en sked eller på fingret och låta barnet få lite på tungan. "

"Om du inte har börjat med smakprover tidigare bör du göra det när barnet är sex månader. Börja med små mängder, så att barnet får vänja sig gradvis. De första dagarna räcker det med någon tesked, sedan kan mängden långsamt ökas."

www.slv.se/sv/grupp1/Mat-och-naring/kostrad/Spadbarn/

Alltså, jag måste undra vilken källa du använder, för din info stämmer ju öht inte ens överens med verkligheten.

Vi har kört en kombination av plockmat, gröt och burkmat samt amning. Det har gått jättebra. Min 10-månaders som är hemma med pappa äter grötfrukost, mellis (yoghurt, banan tex) lunch (ofta hippburk), mellis och middag (vår mat utan salt i små bitar som han plockar i sig). Utöver det ammar han fritt när jag är hemma mellan 17-09 och på helgerna.

Som du skrivit själv ovan upprepar jag oxå:  "De första dagarna räcker det med någon tesked, sedan kan mängden långsamt ökas."

Men men nu tycker jag att tråden gått ifrån vad jag egentligen önskar.
Alltså bara lite tips på hur andra mammor gör/gjort så som tex EllisBell skrivit, tack, inget mer inget mindre

 

 

Poängen är att du missar helheten, att mängden kan ökas betyder inte att man måste öka till flera teskedar, utan det står uttryckligen att det måste ske i bebisens takt och att det är helt ok att det tar tid. Men du verkar ju vilja känna dig stressad över detta och feltolka saker så då är det ju inget annat att göra. Du påstår att råden är att öka snabbt (snabbare än vad din dotter vill) fast det uttryckligen står precis raka motsatsen. Tips har du redan fått av mig i övrigt, så lycka till!

Jag är absolut INTE stressad, bara intresserad över hur andra mammor gjort när de introducerat mat för sina bebisar. Som jag tidigare skrivit tar vi det i bebisens takt. Förstår absolut helheten i livsmedelsverkets text. Tack för råden.