Ska jag flytta till Norge och ordna upp livet eller stanna?
Jag överväger att lämna Sverige för Norge. Mina barn är Lvuade, den minsta 4 år och den äldsta 8 år.
Jag mår så fruktansvärt psykiskt dåligt över denna livssituation jag befunnit mig i nu sen Oktober förra året.
Jag har kämpat som en galning för att få behålla mina barn. Även bott på ett Hvb hem med den minsta i 4 månader.
4 månader av total psykisk misshandel. Jag var jättemycket sjuk, då det kom och gick människor hela tiden.
Dom tyckte det var "märkligt" att jag var sjuk hela tiden. Jag var ovanligt trött dessutom.
Ja, fixa ventilationen så kanske vi alla boende vaknar?!
Jag, VI vart under lupp konstant. Min dotter visste till slut inte längre vart hon bodde.
Det kom in anonyma, sjukt bisarra falska anmälningar då vi bodde där.
Vilket resulterade i att dom tog min minsta dotter också. Den största kom till jourhem i Oktober...
Hvb hemmet skriver i sin sammanfattning att jag har en GOD föräldraförmåga, och att jag, oavsett trötthet el
sjukdom ser till min dotters behov.
Anmälningarna som gjorde att min andra dotter placerades var plötsligt vaga och nu är det BRISTER i min
föräldraförmåga dom tar henne för...
Jag och min advokat är båda väldigt frågande till det här???
Det är snart dags att upp till förvaltningsrätten igen.
Jag ÄLSKAR mina barn över ALLT annat!! Och ni som jag VET kommer hoppa på mig här,
TÄNK er för! Har NI varit i min SITUATION? Annars, skippa påhoppet!
Jag HATAR min handläggare, jag har ALDRIG hatat någon i hela mitt vuxna liv, men det här
handlar om mer än att utreda. Dom har något emot mig. Har haft hela tiden.
När min äldsta dotter placerades sa den ena till mig i telefon, du ska inte få vara nära "namn" igen?
Det finns inga grunder för att jag inte ska få träffa mina barn. Men tydligen PGA den sista anonyma
anmälan så får jag träffa barnen 4 timmar i mån... :´( Och nu ska den minsta flytta till familehem, redan!!
Jag VET INTE om jag ORKAR mer? ORKAR förnedras, blottas och bli kränkt längre...
Det ENDA jag vill är att vara tillsammans med mina flickor!! Jag gör VAD som helst :´(
Så till det jag vill ha hjälp med!!
OM JAG FLYTTAR TILL NORGE, MED MIN BLIVANDE MAN (som kommit in i mitt liv precis INNAN Hvb hemmet)
SKAFFAR EN BRA BOSTAD, JOBB OCH ETT BRA LIV. KAN MAN SÄGA TILL SOC ATT MAN SKA GÖRA DET OCH ÄNDÅ FÅ PRATAT I TELEFON MED BARNEN, TRÄFFA DOM IBLAND? OM INTE, KAN JAG ANSÖKA OM HEMTAGANDEBEGÄRAN VAR 6E MÅNAD UTAN ATT DOM SER DET SOM ETT SVEK MOT BARNEN???
Det gör så FRUKTANSVÄRT ont i mitt hjärta, bara tanken att flytta från dom!!!!
Jag har ju ALLTID levt för dom!!
Men det känns som kraften har försvunnit ifrån mig! Jag vill börja om, i ett nytt land, åka dit och starta
ett nytt liv för oss, ALLIHOPA.
Snälla... Vad ska jag göra... Jag är rädd att om jag stannar kommer dö... Seriöst...
Vad är bäst, död eller levande mamma....