Jag kommer aldrig kunna känna glädje över ett plus på stickan.

Jag lider med dig och förstår att det är en sorg att aldrig kunna glädja sig fullt ut åt en graviditet, utan rädsla. Men de allra, allra flesta får till slut barn - tänk på det - och du kommer att kunna glädja dig åt att få hålla ert barn i famnen.

Förstår hur du känner (har själv 3 missfall i ryggsäcken) men du har ju faktiskt upplevt både plus på stickan och ett tickade hjärta..

och vad exakt gav det? Jag har sett ett hjärta ticka och vet nu att det inte är en garanti för någonting. Jag har fått plus på stickan men det betyder ingenting, det är bara ett plus och inte en graviditet eller en bebis. För det går ändå bara åt helvete. 

Men sen när har ett plus på en sticka någonsin varit en garanti? Har själv som sagt gått igenom 3 missfall, alla efter v13. SÅ har mer än bara fått ett plus.
Men man får inte låta motgånger dra ner en och ge upp. Man får försöka på nytt och luska ut vad som kan ha gått fel. För oss var det att manens sperma mjuka upp min tapp så att den sprack, så efter att jag fick plus igen så sluta han komma i mig och sitter nu på 2 barn utan några problem alls.

Självklart är det ingen garanti bara för att man får ett plus. Men det är så många som får den där naiva glädjen och inte tänker på missfall. För mig är ett plus mer vägen till ett missfall. Jag kommer inte kunna tänka att det är en bebis in the making. 

Hemskt tråkigt att du känner så, men förstår dig.

Ta en paus, samla kraft på nytt, tänkt positivt. Låt bli testen! det gjorde jag. Har du missat 2 mens perioder så är du med största sannolikhet gravid och kommer få behålla.

Att skippa testerna är inte riktigt ett alternativ när man genomgår IVF

Hej hörru...

Beklagar dina missfall. Har du diskuterat fragmin, trombyl etc med din klinik? Det finns ju flera olika läkemedel som kan hjälpa till vid upprepade tidiga missfall. Har sett trådar här på fl med kunniga personer som vet mkt om detta. Jag fick ex trombyl och plussade den gången efter ett tidigt missfall efter FET. Ingen garanti att det var läkemedlet som lät mig behålla, men flera har lyckats med det. Tyvärr är vissa kliniker svåra att få att testa "nya" saker.

Hade trombyl första IVFen och sprutor med blodförtunnande vid andra. Genomgår en MF-utredning nu men det tar extremt lång tid. Så för stunden får jag vila från tester. 
 

Jag har själv två mf bakom mig och efter det andra blev kroppen knäpp och det tog 16 månader innan det blev nå och då med hjälp av pergotime, och då har jag tidigare bliviåt gravid på första försöket.

Jag förstår hur du känner ang testen. Men något jag tyckte var viktigt att komma ihåg, gärna påminna sig själv om varje dag, är att man väntar ett barn. Inte ett nytt mf. På så sätt kunde jag släppa mycket oro dom första veckorna och nu sitter jag här i v.23 med en livlig hickande krabat i magen!

Det kan gå fel en gång, två gånger, tre gånger. Men någon gång går det vägen! Och jag anser att kroppen gör det bra som stöter ut något som inte är livsdugligt eller har andra sjukdomar som skulle försvåra både barnets (och föräldrarnas) liv.

Så försök påminna dig nästa gång att det är ett barn du väntar och inte mf. Och sen blir ju varje dag och vecka ett delmål. Och den värsta oron tyckte jag gick över då jag passerat mina "mfveckor".

Jag förstår också hur du känner. Vi har försökt att få barn i 1,5 år men aldrig fått plus på stickan. Jag har pco så vi fick hjälp ganska tidigt eftersom jag inte har egen ägglossning. Efter ett antal försök med pergotime har vi nu precis gjort vårt första ivf försök. Till min glädje så fick vi plus på första försöket. Glädjen blev inte långvarig eftersom jag fick missfall i vecka 5+4. Nu känner jag precis som du att man inte ens kan få bli glad åt ett plus. Jag kommer nog inte våga bli glad förrän barnet väl är ute. Jag hoppas verkligen att vi får plus igen.

Lycka till! 

Jag förstår så väl hur du känner! Efter 5 jättetidiga m.f och 1 MA ganska sent och 2 m.f v.6-7 känner jag precis som du. Om jag mot förmodan nån gång mer blir gravid av egna ägg kommer jag aldrig tro på det. Vi ska ta nån annans ägg,men även då kommer jag känna tveksamheter och inte kunna vara glad förrän jag passerat v.25. Före det kan man ju helt enkelt inte tro på en enda graviditet,det finns inga garantier helt enkelt. Och strunta i testen,de säger som sagt ingenting! Jag fick "gravid" fast fostret var dött så de visar bara att man blivit gravid,inte att man är det.

Hoppas utredningen kan visa nåt som kan åtgärdas och att fler mediciner hjälper!

Hej!

Jag förstår hur du känner. Jag har gjort två IVF-försök och blivit gravid båda gångerna. Dock slutade båda i missfall i ca 7-8 veckan. Jag hade väldigt svårt att bli glad andra gången jag fick ett plus, och sen gick det ju inte vägen heller. Det jag undrar är hur man ska våga försöka igen?