Man blir så less

Jag förstår dig och jag känner igen situationen lite. Min pojke har autism men med normal begåvning, vilket betyder att han bör läsa enligt grundskolans läroplan och vi har också valt att han ska gå i "vanlig" klass. För att klara det behöver han ´dock ändå mycket resurser och specialkompetens hos personalen. Första terminen fick vi ligga på hela tiden och jag kände mig ofta frustrerad och arg och jag hörde av mig til rektorn titt som tätt. Nu, andra terminen tycker jag att det fungerar bättre. Personalen och rektorn har börjat fatta vad det handlar om. De har alltid varit positivt inställda och velat väl, men de har inte riktigt insett hur stora problem vår son ändå har. Det har tagit lite tid och det har krävt endel energi från vårt håll men jag tycker att det går åt rätt håll. Stå på er, fortsätt ha kontinuerlig kontakt med rektor och pedagoger. Ge det lite tid. Känner ni så småningom om att det inte funkar så kontakta de ansvariga på kommunen. Skolan och kommunen är ansvariga för att skolan ska fungera för er pojke.

Jo, jag tycker att personalen är väldigt fina och de har ju hela tiden påtalat för rektorn i "vanliga" skolan att det behövs hjälp. Och vad min son behöver. Men vi bestämde ju i augusti 2012 att skriva in honom i särskola för att han ska klara av målen. Och sen dess tog det flera månader innan alla papper och möten var klara. Så först i februari skrev vi in honom för då var allt klart. Men att få saker att hända så att särskolan tar kontakt med "vanliga" skolan, att han får material som passar honom, att personalen får det stöd som de behöver. Det tar SÅN TID! Nu har vi iallafall lyckats få tag i rektorn på särkolan och det verkar som att något är på gång iallafall. Men man blir verkligen less på att VÄNTA, tiden går och det handlar om vårt barn. Inte alltid de verkar ha så bråttom, det gäller inte dem själva. Men jag hoppas det löser sig! Tack för sitt svar, skönt att man inte är ensam. Känns så ibland.