Vilket jävla folk!

Nej det här håller inte, man får absolut inte kritisera barnen eller deras mamma på något sätt. Däremot är sambon snabb att "ge sig på" mina barn som är så små. Usch, känner mig som världens sämsta mamma, detta tär på mig nåt oerhört... Jag har inget tålamod, blir så arg på barnen när dom bara bråkar och säger emot mig. Går in i V 37 idag, och har barnen på heltid bortsett från att sambon lämnar dem på mornarna till skolan.

Du skulle säga till honom att tyvärr kan jag inte åka in till förlossningen för jag har ingen barnvakt.

Jag hade snällt påpekat att det måste vara någon annan kvinnas förlossning han kanske måste hasta iväg till för din kommer han inte upplysas om...

Det blev lite tjafs här förut när vi åt och medans han packade... Han tyckte själv att det var för allas bästa som han åker bort i helgen och att det borde finnas andra som kunde ställa upp och hjälpa mig?(!) Med tanke på att han vet att han behandlar mig och mina barn som skit. Han är nu informerad om att vi är färdiga med varandra och att jag inte kommer ringa när det är dags för förlossning ("Jo det kommer du visst!" Var hans svar) aldrig i helvetet att någon som inte bryr sig ett skit om mig har något där o göra! Sedan kom han och bad om ursäkt "man hetsar upp sig och säger saker man inte menar" Men tyvärr....JAG säger enbart sånt jag menar och kan stå för. Han sa "jag hoppas ändå verkligen att du ringer för jag vill inte behöva stå där sedan och förklara för sonen varför jag inte var med när han föddes" Vilket knäppo, allt handlar verkligen bara om honom....

Hm hoppas du klarar helgen han borde fatta att du behöver vila! Förstår att du inte vill ha med honom. Håller tummarna för att allt ska ordna sig för dig!

För att klargöra: HAN he bett mig flytta för att HAN inte orkar med mina barn -dock är det "ingen brådska" från hans sida, jag har dock valt att "dra" asap pga av hans beteende mot mig. (Han ville ha ett gemensamt barn men ångrade sig och ville att jag skulle göra abort så snart jag blev gravid) Det är inte JAG som inte står ut med hans barn i grund och botten, jag vill bara ha en kommunikation om ex problemet i trådstarten, men som sagt, sambon lever efter budordet "fri från uppfostran". HAN behandlar mina barn illa dagligen, man får gärna säga åt mina barn på skarpen, MEN han fortsätter gapa åt dom och ifrågasätter vad det är för FEL på dom och är allmänt otrevlig, oförsiktig - knuffas osv. Varken jag eller mina barn (4 och 6 år) Har någon egentlig öppen konflikt med Hans barn. Han åker iväg för att skona resten av familjen från sig själv eftersom han inte KAN hantera sitt humör eller beteende mot mina två barn. På vilket sätt är JAG ego? Jag måste göra det som känns rätt för mina barn! Ska jag stanna hos någon som inte vill ha oss här? Låta barnen härda ut över sommaren så att detta nyfödda ska få träffa sin far de första veckorna? Mina barn är hos mig på heltid (90%) då deras far bor långt bort. Sambon tycker dock att vi ska "fortsätta träffas" som särbos -hur nu det skulle kunna funka? Jag vill inte vara med någon som inte tycker om mina barn! Kanske verkar det som att jag inte tycker om Hans barn i den här tråden? Men så är det inte alls. Det är ju inte barnens fel att det blir såna här situationer. Ja, ur mitt sätt att se det är HAN en ynkrygg, i normala fall hade han tagit hand om hela sin familj när hans höggravida sambo har foglossningar?? Nu har han dock valt bort ena halvan av familjen. Igår kom min exman hit och hjälpte mig med barnen, sedan har han ordnat så han kan ha dem de följande två veckosluten. VAD ska jag annars göra?

Flyttar du nu i helgen?

Nej, kommer att flytta i början på juni