Hej! Vi bor i ett hus i ett mindre samhälle som vi båda har vuxit upp med, jag känner att jag är färdig med den här kommunen och vill kunna utveckla mer som person i en annan stad i vårat avlånga land, han vill inte som vanligt och vill vänta till "framtiden". Detta "framtida" beslut gäller då allt från flytt till barn. Jag orkar inte längre vänta på allt och vet snart inte vad jag ska göra 
jag vill vara med han...
om han inte vill samma som du så finns det väl ingen framtid?
då måste du ta beslutet själv.
Min upplevelse av det manliga släktet är att de är mer "hem-bundna" än kvinnor. Kanske bara min erfarenhet och försomar, men det är min upplevelse av de män jag har i min närhet - i olika åldrar. I mitt förhållande är det jag som flyttat. Och nu planerar vi hus och vi ska flytta....till sambons födelseort 
. Det gör mig inget, jättefin tomt på landet, men jag hade lika väl kunnat på någon annanstans. Jag vill absolut inte flytta hem till min uppväxtort. Det känns som ett avslutat kapitel.
Jag tror att du måste sätta dig ner och fundera över vad som verkligen är viktigt. Barn, flytt, jobb etc. Sedan får du sätta dig med honom och verkligen berätta vad du känner och tycker och så får ni kompromissa. Om något är verkligt viktigt för dig så måste du säga till honom att ge raka besked - inte "i framtiden" för det är en enkel utväg han tar så han slipper fatta beslut. Antingen så kan han tänka sig barn/fler barn, flytta etc eller inte. Säg att du vill ha svar på detta inom någon månad eller så. Fråga inte under tiden. Sedan får ni ju ta ställning när han är ärlig med vad han vill.