hur orkar man med delad vårdnad?

Boka ett möte på Familjerätten där ni får hjälp att hitta fram till en kommunikation er emellan.
Det har ju gått väldigt kort tid sen ni separerade och det tar tid att hitta sina nya roller. Att gå vidare, att läka. och när det finns barn inblandade så kan man behöva hjälp utifrån ibland.

 

jag mailade familjerådgivningen tidigare idag, men måste ringa för att få tid. Får fixa det i morgon, och sedan tvinga med honom! Trött på detta!

Hur gammalt är ert barn?

Om han bryter mot "era" överenskommelser så antar jag att han inte var överens med dig från början om dem. Vad är det för saker han bryter mot?

På vilket sätt påverkar det vårdnaden?

barnen är 3 och 2.

när vi gjorde slut lovade han att allt skulle bli sååå bra. Vi skulle vara vänner, jag skulle få använda bilen när jag hade barnen, han skulle ha dem varannan helg var det också sagt.

Nu är vi INTE vänner, jag ger och ger och är schysst hela tiden.. han låter mig inte ha bilen. han ska ha barnen varannan vecka och jag får inte träffa barnen under den tiden, trots att vi bor grannar och han är ledig osv..

Från början var det tänkt att vi skulle lösa problemen vartefter dom dyker upp och ha en öppen kommunikation.. men nu är det strikta regler som gäller för att vi inte kan kompromissa.

Han beter sig på ett sätt som gör att jag inte känner honom, ALLS. Vi delar inte liv och säng längre.. men vi borde ändå kunna vara vänner! Det var trots allt bådas beslut om att bryta upp och hans otroheter som orsakat detta.. JAG borde inte straffas.  

Fast han kanske har tänkt till...
Tycker det verkar jättebra att han insett att han vill ha barnen vv istället... Ser inget negativt - FÖR BARNEN - där..
Att han inte vill att du träffar barnen.. Tja, hur ofta vill du träffa dem när de ska vara hos honom?
Skapar det oreda i hans försök att skapa egna rutiner?
Mår barnen dåligt av avskedet?

Gällande bilen - det kanske helt enkelt inte funkade..

Jag är ledsen men inget av vad du skriver verkar speciellt konstigt.. Det är en sak att lova att vara borta från sina barn större delen av tiden, men när man väl inser vad det innebär..
Nä, du får komma med lite mer för att jag ska se samarbetsproblemen...

Samarbetproblemet ligger i, som exempel, att nu har han träffat en ny tjej.. Barnen reagerar med att agera ut och vara arga och ledsna. Visst har han rätt att gå vidare och träffa nya tjejer... MEN han berättar inget för mig, utan jag har fått höra detta bakvägen. Jag kan omöjligt vara med och fånga upp barnen när jag inte har en aning om vad som sker under hans veckor. iaf en sån stor grej som att han har träffat en ny som nu ska flytta in hos honom, efter att ha träffat barnen en gång (under några dagar). 

Dessutom så tog han med barnen till ett lekland för att dom skulle ses där... helt ok, om det INTE vore för att barnen blivit hemskickade från dagis med magsjuka!  Sen skickar han hit dem UTAN att berätta detta, även detta fick jag reda på av någon annan! (säker källa) jag har en sjukdom som gör att magsjuka kan göra mig supersjuk och behöva ligga på sjukhus... vilket han är medveten om.. ändå undanhåller han mig den informationen.

Jag anser inte att han samarbetar.