Många försök med barn 1 och nu även med barn 2?

Jag har en dotter på 6 år, det tog lite mer än 1 år att bli gravid då. Vi hann börja en utredning precis innan det tog sig, utredningen visade inget onormalt.
Vi har sedan dess separerat och jag har träffat en ny kille, vi har försökt i drygt 6 månader nu. Jag känner mig jätteorolig att det inte ska gå, trots att det egentligen kanske inte finns någon anledning att tro det.

Har din nya man barn sen innan? Hur gammal är du?

Det är lite så jag känner, kanske inte finns ngn anledning att oroa sej. Men det är väldigt svårt att sluta tänka på det eftersom denna gång känns det som det kommer ta ännu längre tid.   

Jag är 32, hur gammal är du?
Nej, han har inga barn vilket gör att jag känner mig ännu mer stressad. Han vill så gärna (och självklart jag också). Jag skulle bli jätteledsen om jag inte får fler barn, men jag har åtminstone haft turen att få ett..det har ju inte han.

Ja, visst är det svårt att inte oroa sig... 

För oss tog det 13 månader (

Fairydust: jag är 34 så det är klart det känns som att man inte har tiden på sin sida heller. Jag har visserligen inte kollat om det skulle vara något konstigt med äggstockar eller liknande, tycker det borde ha märkts vid tidigare undersökningar.

abinito: försöker ni med syskon nu? 

Ser att hela min kommentar inte kom med. Det tog 13 månader (och ett ma) innan vi blev gravida med sonen (2år

Han är 2 år och 8 månader, lillasyster tog det 9 månader att få till, hon är 2,5 månader

Hej jag hoppar gärna in här hos er :)
De tog tre år för oss att bli gravida med dottern som nu är 1.5år.. Ny har vi kämpat i 6månader men inget händer..

Åh , fler som oss.. Ts, du berättar nästan min historia: har en underbar liten kille som blev till på första Ivf försöket och nu är 1,5 år. Innan hade vi förstås försökt ungefär ett år men för varje månad sjönk mitt hjärta och hopp allt mer. Jag har en delvis utsedd och sannolik endometrios. Jag är 34 och min man tio år äldre så vi har inte jättemycket tid på oss. Vi längtar efter ett syskon och planerar ny Ivf med återinförande av ett av de två frusna ägg vi har på carlsnderska i Göteborg i okt/ nov. Har så många tankar och känslor kring syskon. Orkar vi? Om det inte lyckas- kan vi glädjas åt vårt mirakel och acceptera? Jag fick en svår havandeskapsfg under graviditeten som slutade i en dramatisk förlossning ( urakut snitt, lång neonatalvård, osv) , vågar vi? Vi försöker själva några månader nu med start nu i juni fast vi har inte speciellt mycket hopp om att lyckas själva.. Ja ni fattar. Önskar alla varmt lycka till och hoppas att ok att jag hoppar in här. Kram

Hoppar in i tråden om de är oki. Fick en pajk som första barn.. vi fick ett missfall och de tog oss ett år och tre pergotime kurer att få en liten kille. Nu vill vi ha en tvåa. men fick ett ev pco innan ja blev gravid som ja vill uitreda i höst om ja nu inte blir gravid innan des.. vi har nu försök sen i februari.. de blir 6månader.. ingen hjälp ännu.. de har semester... hmm.. Nu e de 6 veckor sedan jag hade mens.. mår som ja e gravid med humörsvängningar chokladsug m,m.. men bara ett streck på stickan och ingen mens... får blir ringa bm och försöka få en tid till ett vul för att försöka se vad som händer i min kropp.. för de har jag ingen som helst aning om..

Hejsan..

Hoppar också in i denna tråden om det är okej.. Vi har en dotter på 5år snart.. Det tog över 1½ år att bli gravid med henne.. Nu försöker vi med andra barnet, och vi har försökt i 1½ år nu och inget händer.. Har genom gått en utredning och det är inget fel på oss.. Har även ätit pergotime några  månader men inget har hjälpt =(..