Erfarenheter av Ritalin - adhd

Har en dotter på 6,5 med autism och ADHD som ätit Ritalin i ganska precis ett år. Nåt särskilt du undrar över..?

Vår son (fyller 13 i höst) fick Ritalin när han fick diagnosen hösten -08. Han blev "djävulen från helvetet" av Ritalin.

Har provat en del mediciner........nu har han Medikinet, Risperidon & Melatonin och det funkar bra. 

Sonen, nu 11 år har haft Strattera sen diagnos vid 7 års ålder.
Efter några år kompletterade vi med Ritalin, först direktverkande sen gick vi över till långtidsverkande. Sen i höstas har vi även lagt till en direktverkande Ritalin på lunchen, 10 mg på de dagarna som han har långdag i skolan. Han tar 30 mg på morgonen.
Läkaren gav tillåtelse för att vi kunde ge den extra lunch tabletten även andra dagar, om det var släktträff, eller man ska i till stan och handla kläder och sånt. 
1 gånger har jag råkat göra fel på morgonen och han har tagit båda tabletterna samtidigt (30+10mg) och sen 10 mg till lunchen också och de har varit riktiga gulddagar i skolan. Enligt läkaren skulle han kunna ta medicinen på det sättet alltid, 40 mg (+ ev lunchtabletten) det är ok för hans vikt men vi backar lite, än så länge. Får se hur det blir framöver, när han börjar 5:an eller så. 

Lärarna märker tydligt på eftermiddagen att han behöver lunchtabletten, blir den bortglömd är det omöjligt att genomföra lektioner för honom. 

Han har inte direkt talat om hur det blir eller känns i kroppen när medicinen verkar men han kan koncentrera sig bättre, upplever inte att allt är så jobbigt och blir inte så irriterad lika lätt, helt enkelt bara en gladare kille.
I början tappade han matlusten totalt, gick ner ca 7 kg på bara några veckor men han hade övervikt så han blev bara normalviktig. 
Nu är aptiten normal igen. När medicinen går ur kroppen märks det ibland lite "rebound" då behöver han en stund för sig själv att hämta ikapp och varva ner. 
 

Hur var det i början? Fick hon några biverkningar (ex. illamående, magont) som sedan gick över? Märkte ni/hon någon skillnad på beteende och mående direkt?

Ok, hur menar du då? Blev symptomen värre, eller fick han andra symptom?

Var det när han började med ritalin som matlusten försvann? Vår son är väldigt smal, så han har inget att ta av.

Låter jätteskönt att han blivit en gladare kille!

Kan han själv förstå att det är medicinen som går ur kroppen och att det är därför han känner så?     

Inställningen var lite stökig. Vi började på 10 mg, och hon blev direkt lite mer fokuserad, lugnare. Men eftermiddagarna var oroliga pga rebound. Vi provade att utöka till 20 mg för att de sa att det då skulle hålla längre, men det gick inte alls i det skedet. Hon fick massor av ångest, det räckte med en dag för att backa på det. Vi provade att byta till Equasym för att få "längre effekt" (annan typ av frisättning) men det hjälpte inte mot rebound-effekten. Till slut fick vi prova Ritalin 10 mg morgon + 10 mg vid lunch och då började det funka fint. 
Vi märkte att hon under en period på några månader var mer orolig, innan det stabiliserat sig. Hon fick mindre aptit, och det var stökigt under ca ett halvår men inte så att hon gick ner i vikt. Vi släppte på "näringskraven" och då tillgodosåg hon sig. Nu har vi precis ökat till 15+15, är osäkra på om det är rätt dos el om vi kommer köra 20+10 (väldigt osäkert) eller 15+10 ett tag.

Vi har aldrig haft problem med utåtagerande beteende, men dålig mående pga perceptionskänslighet, väldigt dålig uppmärksamhet och hyperaktivitet. Med medicinen klarar hon ändå inte att sitta med i klassen, men hon kan i alla fall lyssna och lära. Hon hinner uppmärksamma vad en kompis säger, och hon får ron i kroppen att göra saker hon vill. Ibland undrar vi om hon blivit lite mer orolig överlag, men det är så svårt att säga - det går upp och ner. Dessutom är det rätt komplext med en dubbeldiagnos, vad är vad? Vi måste jobba mycket med anpassning ändå, men utan medicinen kunde vi anpassa oss blå och hon skulle ändå inte överleva skolan - eller kunna lära sig. Får se om vi lyckas hjälpa henne sen så att hon kanske inte behöver äta medicin så länge,  vi jobbar på det med sensomotorisk träning. Men troligtvis kommer kombinationen av träning, anpassning OCH medicin vara det som behövs för att hon ska fixa sin vardag. 

Vad innebär rebound som ni pratar om?

Tack för svaret!

Ja, måste var mycket svårare när det finns flera diagnoser. Sonen har "bara" adhd, kombinerad.  

Ja, det var ritalin som aptitlösheten kom ifrån.

Jag vet inte om han har tänkt på det att det är medicinen som går ur kroppen. Om man skulle prata om det tror jag att han skulle ta det på fel sätt. Han lever så mycket i nuet så med medicin är det en bra dag, när medicinen har gått ur så är det helt plötsligt en dålig dag, fast han har suttit och spelat X-box hela tiden. Han ser det som omvärlden förändrar sig istället för han själv. 
Tror jag. Ska jag väl lägga till. 

Rebound är den kroppsliga reaktionen på att medicinen går ur kroppen. Det kan bli oroligt då, jobbigt. Bättre om det kommer tex på kvällen när man har lugn och ro omkring sig än mitt under eftermiddagen då det är full fart. Då kan man möta det på ett annat sätt. För vissa blir det ett problem man får lösa, för andra märks det inte av i stort sett.

Innan sonen fick Ritalin kunde han på ett hyfsat sätt ta att man sa till honom eller sa nej till ngt..........men med denna medicin så slogs han.

Hösten -08 fick sonen Ritalin, han gick då i 2:an. En eftermiddag när jag hade hämtat honom på fritids och vi var på väg till dagmamman för att hämta lillasyster frågade han om han fick glass. Jag sa nej, hade inga pengar med mig.
Han blev tokig, började slå mig i ansiktet - på näsan så att det forsade blod.  Mina glasögon åkte av och jag höll på att trampa på dom.....han fortsatte slå
Väl framme hos dagmamman frågade hon & hennes man vad som hade hänt och jag berättade. Då blev sonen ännu mer tokig för han tyckte att jag skvallrade.
Sonen har gått hos samma dagmamma och han har alltid lyssnat på henne & hennes man men han började slå även på dom...sparkade dagmamman i ryggen, sparkade hennes man på snoppen.
Till slut fick dagmammans man lugn på sonen, jag & lillasyster gick hem. Ringde efter maken så att han hämtade sonen hos dagmamman.         

Vi kunde inte ta en centralstimulerande medicin som satt kvar så länge som 12 h. Han har alltid haft svårt att somna in och sova över lag. Och det passade inte med att få rebounden när han skulle gå och lägga sig. Här hoss oss är det inte så jäktigt på eftermiddagen. Visserligen så är det lite svårt för honom att få gjort läxor men är syskonen tysta eller ute så går det bra. 

Deras pappa jobbar skift och börjar tidigt ena veckan och hemma redan, nu faktiskt! Min klocka står på 14.20 så  våra dagar är inte så långa. Vi har nog tur för det är nog inte så många småbarnsföräldrar som har så bra arbetstider som vi utan att ha gått ner i tid. OK, nu är jag sjukskriven så det är ju ännu lugnare här för oss.

Precis, som sagt så är det ju helt och hållet kopplat till barnet i fråga - och då situationen som barnet befinner sig i. För oss funkade det jättebra med två gånger per dag, en gång går inte alls. Med melatoninet, så somnar hon rätt ok  på kvällen ändå - så länge medicinen inte kommer FÖR sent.

Min son är 7,5 och fick sin ADHD diagnos i vintras. Eftersom hans liv var fullständigt kaos bestämde vi snabbt att prova Ritalin. I skolan har de märkt stora framsteg. Dels orkar han med skolarbetet bättre men den största vinningen är nog ändå att han blivit intresserad av att leka tillsammans med andra barn igen. I skolan säger de att han är en helt annan kille numera. Med det inte sagt att alla problem försvunnit. 

Från att ha blivit tokstressad pga koncentrationssvårigheterna när vi gjorde läxor kan han numera göra läxorna utan större problem. 

När jag frågade sonen om något känns annorlunda sedan han fick medicinen sa han "det känns liksom lugnare".
 
Han får 10mg på morgonen och 10mg strax innan lunch igen. I början fick han svårt att somna på kvällen och sämre aptit men nu är det mycket bättre även på de fronterna. Han har ätit medicinen sedan mars så det har stabiliserats snabbt. 

Vi hade många tankar om vi verkligen skulle medicinera honom innan men efter att ha sett hur bra Ritalinet hjälpt honom på bara 1,5 månad är jag glad att vi provade. 

Så tror jag det är. De som testar även om de har varit lite osäkra om medicin eller inte så ser de den stora vinsten. Att barnet mår så bra. Sen finns det ju sådana berättelser som någon skriv om tidigare här i tråden, att barnet har blivit våldsamma eller annan helt galna biverkningar.

Man testar inte att ge medicinen till någon utan stora problem man har redan övervägt andra alternativ och redan gjort en massa andra ändringar.
Men ibland kan det vara att andra, föräldrar eller lärare inte tycker att det är så stora problem, ofta bland tjejer för de har en helt annan symtombild än vad man Ska" ha med ADHD. Och då kan det komma olycklig kommentarer från en del som gör mer skada än nytta till exempel om "att det är väl inte så mycket", eller "han klättrar ju inte på väggarna"
Det är sånt som spär på fördomarna om onödig medicinering och att man sätter diagnos hit eller dit så lättvindigt. De som säger sånt vet inte hur personen mår inombords, hur mycket stress den upplever eller känner att hur kan alla orka med så mycket, men de som orkar så mycket har inte en torktumlare av surr i huvudet eller myror i brallan, känner varje klädsöm på hela kroppen som det vore taggtråd. 
Jag skulle inte klara en dag med att behöva uppleva det som min son gör varje dag, men om jag hade kunnat så hade jag tagit hans börda för att hjälpa honom. Han är ju mitt allt, ja alla mina fyra barn men han går igenom så mycket och man kan inte hjälpa honom. Mer än man gör.