Ni som har ett starkt känsloliv, hur gör ni för att undvika panikångest?

Själv har jag nu i flera år tvingats stänga av mitt känsloliv med bl.a. psykofarmaka för att jag till sist fick panikångest så fort jag kände en stark känsla, det kunde vara alltifrån upprymdhet och stark glädje till sorg, ledsenhet eller ilska, upprördhet. När en känsla triggades igång kunde den alltså bli så stark att den utlöste en panikångestattack.

Därför frågar jag er, som upplever att ni har ett starkt känsloliv, hur ni "överlever" från dag till annan och hur ni hanterar känslor när de blir så starka att de blir ohanterbara. Jag har nämligen förstått att det kanske är jag som inte är "normal" eller kanske har för höga dopaminhalter pga mitt tidigare alkoholmissbruk.

Så jag vill veta hur ni "fungerar" s.a.s. för att få något att jämföra med.