Tillåts ni diskutera era olika åsikter med bonusbarnen?

Han ser ju ert mösnter.. Ni diskuterar saker ni aldrig kommer få en lösning på och det slutar ofta med bråk o tjafs. Varför har du ett behov att sätta en så ung människa på plats och mästra?

Det verkar som din sambo av någon orsak tycker det är obehagligt när ni diskuterar på detta sätt, men ni ska inte behöva ta hänsyn till det. Utan när ni har era diskussioner så får han lämna rummet. Du kan också prata med din sambo om att eftersom du och din bonusdotter har olika åsikter är det bra att ni diskuterar detta. För  era diskussioner kan skapa en förståelse hos varandra om varför ni tycker som ni gör.  

Självklart måste du och din bonusdotter få utveckla er relation ifred utan att din man hela tiden lägger sig i. Men jag får känslan av att du är lite av en konfliktsökare och vill inte acceptera att bonusdottern har andra åsikter än dig.

Sambon tycker sådana diskussioner är jobbiga överlag, men han väljer att avlägsna sig istället, sambons äldsta och jag kan diskutera hejvilt och är inte bland enig alls på någon punkt, men vi gillar att diskutera med varandra.

Hur länge har du varit i familjen?

Det är ju viktigt att barn/ungdomar får tillfälle att diskutera och lära sig argumentera för sina åsikter. Även att få lite motstånd och tillfälle att se saker från ett annat håll. Det är nyttigt, man kan inte bara gå när någon har en avvikande åsikt, vad är det för konflikträdd pappa?

Jag som har tre tonåringar här hemma tänker två saker när jag läser trådstarten.

Min första tanke är att det inte låter som att ni diskuterar med varandra. Det låter mer som att ni båda två försöker överbevisa den andre om att hon har fel, vilket inte är speciellt konstruktivt.

Min andra tanke är att tonåringar inte har så mycket erfarenhet och mognad och att de fortfarande "testar" sina tankar och åsikter. De slänger ur sig något som de inte har tänkt igenom och väntar på reaktionen. Som vuxen kan man då antingen "attackera" med motåsikter eller också kan man hjälpa tonåringen att utforska tanken/åsikten.

Om man som vuxen går till attack genom att förklara varför tonåringens åsikt är fel så blir tonåringen trängd och går i försvar. I det här läget är det ingen av parterna som kan släppa sin ståndpunkt utan det byggs upp till full "strid".

Men om man som vuxen istället börjar ställa öppna frågor om hur tonåringen menar så kan man stötta tonåringen i att utveckla sina tankar/åsikter och själv komma fram till att ursprungstanken inte var helt optimal. På det här sättet lär sig tonåringen att resonera och väga för och emot istället för att fastna i ett försvar.

Som bioförälder har jag ingen lust att stå i mitten mellan två stridande parter där båda vill att jag stöttar just deras sida. Däremot är jag öppen för att låta mina barn testa sina åsikter och utveckla sina tankar på ett konstruktivt sätt.

Vi diskuterar ganska mycket sådant här hemma, biomamman och jag verkar ha helt olika värderingar. Det jag är mån om är att hålla tillbaka värderingar av olika företeelser, istället väljer jag helt enkelt att konstatera att det finns det ena eller det andra och att individen själv har rätt att bestämma om det nu passar in i ens liv eller inte. När det handlade om goda flickor och dumma pojkar frågade jag helt enkelt vad barnet skulle tycka om "den stora fiktiva massan" skulle anse tvärtom och handla därefter. Dessutom hade vi diskuterat historien och hur människor av olika kön har gjort goda och onda saker. I början när nyfamiljen hade kommit till var det väldigt mycket snack i stile med "den där personen är konstig" och "de där är så olika" (både i negativ bemärkelse), detta har nu i stort sett försvunnit. Intressant nog har barnet under samma tid lyckats att bygga upp självförtroende.