Jämlikt = dela lika?

Så här ser mina krukväxter ut på jobbet. Vet ni varför?? Min käre make jobbar inte här så mina blommor får inget vatten. Hemma däremot frodas både orkidéer, olivträd, Karate Kid-träd och mina planteringsförsök.

Vi delar på allt – säng, barn och hus. Fast det är mina bilar – hans krukväxter. Mina toaletter – hans källare. Min dator – hans dator. Alla elektroniska prylar med sladd är hans. Alla högar med prylar är tydligen mina – men i och för sig har han fått alla räkningar 

Städningen är tydligen delegerad till mig och det är jag som ansvarar för att det storhandlas och planeras middagar. Staketet som omgärdar trädgården är däremot mannens – det kan jag leva med nu när det ska göras nytt och målas en miljard gånger…

Vi slåss om vems vin det är i källaren. Det brukar ordna upp sig efter ett glas eller två.

Förr var det alltid jag som gick upp på nätterna – nu är det oftast mannen.

Har vi det jämlikt hemma? Det beror nog på vem du frågar:

Det är jag som varit hemma längst med barnen, gått ner i tid för att hämta tidigare och som hämtar på förskolan om någon är sjuk. Men mannen stannar hemma lika ofta för att vabba och hämtar utan knot när jag bokar in annat trots att det är jag som vill att vi hämtar tidigare. (Fast varje dag undrar jag varför eftersom skrutt-ungarna vägrar följa med hem varje eftermiddag!)

Jag blir galen när jag hör förslag om att man måste dela föräldraledigheten helt lika. Vi är vuxna människor som kan fatta egna beslut – beslut som passar vår familj och vårsituation.

Räcker det inte att vi, mannen och jag, är nöjda? Att vi tycker att vi har det jämlikt även om vi inte städar toan varannan gång eller turas om att betala räkningarna?!

Jag är i alla fall tacksam för att jag slipper ha plastväxter hemma  " />

Ha en bra fredag!
/Puk

Om Puk:
Mamma till två charmtroll, driver www.Babydjungeln.se tillsammans med Jeanette, är glad, nyfiken och gillar att pyssla, pilla och planera.